Ämneslärare startade språkutvecklande arbetssätt– resultaten höjdes

Att arbeta med språket i alla ämnen är en viktig faktor för att alla elever ska nå framgång i alla ämnen i skolan och därför blev jag så glad när jag läste ett reportage från Centralskolan i Tierp, Kommunen som gjorde en språkresa. Reportaget går att läsa i sin helhet i boken Se språket i ämnet av Lena Vestin (red).

Bakgrunden till språksatsningen var låga meritvärden under många år och kommunen hade haft stora svårigheter att lyfta elevernas resultat. När de kartlade meritvärden och resultat på nationella prov framstod det ganska tydligt att kommunen hade en stor grupp elever som hade presterat dåligt på läsförståelseuppgifter. Centralskolan hade haft ett antal föreläsningar i språk- och kunskapsutveckling men eftersom de hade varit frivilliga hade endast ett fåtal deltagit. Därför menar Helena Car, utvecklingsledare i Tierps kommun, att det var viktigt att alla som arbetade i den pedagogiska verksamheten i kommunenen skulle delta i fortbildningen kring språkmedvetenheten för att senare kunna påbörja ett språkutvecklande arbete i sitt ämne.

Vid en sådan omfattande språksatsning i kommunen är det av största vikt att det är långsiktigt och systematiskt. När skolledarna hade enats om formerna och innehållet i stora drag i språksatsningen träffade de arbetslagsledarna som blev nyckelpersoner för att hålla arbetet levande i arbetslagen. Därefter startades fokusgrupper som diskuterade hur de skulle arbeta för att stärka elevernas och lärarens språkliga medvetenhet. Nästa steg var att ämneslärare fick möjlighet att diskutera hur de kunde utveckla sin undervisning ur ett språkligt perspektiv.

I reportaget berättar en ämneslärare i kemi att hon vid starten hade varit mycket skeptisk eftersom hon under hela sin yrkeskarriär arbetet metodisk med ord och begrepp i sina ämnen och därför kunde hon inte se att ett fortbildningsprojekt skulle göra skillnad.  Hon var dessutom rädd att språkarbetet skulle ta mycket tid från hennes undervisning. Idag ser hon flera vinster med sin förändrade undervisning och är glad att hon fick möjligheten att samtala och diskutera sitt ämnesspråk med sina NO-kollegor eftersom det gjorde att hon fick syn på sambandet mellan ämnets innehåll och språk.

Nu får hennes elever fler möjligheter att arbeta med begrepp och nyckelord som ingår i undervisning och ofta sitter de i mindre grupper och diskuterar. Eleverna säger att de lär sig bättre när de sitter i smågrupper och diskuterar och resonerar än vad de gör i helklass. Dessutom har eleverna ”begreppskort” med betydelsebärande begrepp och de använder dem exempelvis när de gör laborationer. På kortets ena sidan står det ett ord som exempelvis katalysator och på kortets baksida står det en förklaring. Det är viktiga och centrala begrepp som återkommer vid många olika moment i kemin och eleverna kan arbeta med korten vid flera olika tillfällen och förhöra varandra samt resonera om laborationens resultat. Det finns flera vinster med den nya undervisningsmetoden eftersom det är eleverna som diskturera vad som händer och varför det händer och då kan undervisande lärare gå runt i klassrummet och lyssna på de resonemang som eleverna har. Dessutom blir eleverna mer aktiva och engagerade i sina ämnen. Tidigare var det läraren som förmedlade sin kunskap och nu sitter elever och arbetar med det de ska lära sig.

Men för att lyckas med en språksatsning som genomsyrar all pedagogisk personal är det viktigt att den är långsiktig och systematisk. Det är ett förändringsarbete som sker i ordinarie verksamhet och inte en separat fortbildning med föreläsare som kommer utifrån menar Helena Car.Hon poängterar att det är lärarna som ska äga frågan och varje ämnesgrupp måste få tid till att samtala och diskutera det som behöver förändras och utvecklas i just deras ämne. Hennes råd är: en tydlig plan och håll fast vid den, var noga med implementering, uppföljning och återkoppling om man vill genomföra en förändring som tränger ner till eleverna och ger resultat.

/ Ingegerd Norder