Varför estetiska lärprocesser?

Jag vill börja år 2023 med att förklara varför jag skriver denna blogg och varför det är så viktigt. För att besvara rubriken återupprepar jag ett citat jag använt i ett tidigare inlägg The sky has no limits – vi hänger på.

Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskap är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg och föder utveckling.

Einstein, 1929

Jag utvecklar Einsteins citat genom att koppla samman med vad jag ofta återkommit till nämligen Vygotskij (1995) som i Fantasi och kreativitet i barndomen menar att fantasi och kreativitet är en förutsättning för att skapa förändring. Detta är också något som Bamford (2006) i The Wow Factor – Global research compendium on the impact of the arts in education belyser genom att visa på sambandet mellan fantasi/kreativitet och vikten av att i dagens samhälle uppfinna nya lösningar, både när det gäller materiella ting men också i skapandet av sociala strukturer (hämtat från inlägg Nä, nu blir det drama! (Yes!)). Det här betyder för mig i mitt arbete på förskolan att det är av största vikt att erbjuda estetiska lärprocesser därför att det möjliggör för barnen att använda fantasi och främjar ett lärande som är multimodalt. Barnen är vår framtid brukar det sägas och då måste vi uppmuntra dem till att se olika möjligheter för att därmed nå en djupare förståelse och föra utvecklingen framåt!

I Musik och språk: ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling och lärande beskriver Jederlund (2011) hur den fonologiska medvetenheten (språkljud) och prosodin (språkets ljudegenskaper) främjas genom musik (hämtat från inlägg Du glömde unicornvatten). Detta har jag beskrivit tidigare och det blev i synnerhet tydligt i mitt arbete med de yngsta barnen på förskolan. Jag har vid ett flertal tillfällen upplevt hur en del barn upptäcker språket genom sången och vågat prova nya ord, laborera och undersöka.

När det gäller arbete med ett normkritiskt förhållningssätt har jag i inlägg Att dansa vattenmolekyler (som sedan blir en sång) lyft hur Skolverket (2022) beskriver hur dans kan vara ett sätt att arbeta med genus och på så sätt skapa ett klimat som inte är könskodat. I och med att jag följt ett antal barn från att de varit 1 år till nu, när de är 5 och 6 år har jag kunnat bedriva en egen studie i hur arbetet med estetiska uttrycksformer påverkat dem. Eftersom jag hållit i detta arbetssätt från att barnen började förskolan hoppas jag kunna skönja något slags resultat. En sak jag tydligt ser är att det inte är någon skillnad i kön när det gäller viljan att dansa till olika sorters musik. Om det beror på att dessa barn blivit så ”översköljda” med dans och musik låter jag vara osagt men tillfredsställande om så är fallet…

Jag har tidigare lyft hemsidan Den kulturella hjärnan där tre professorer vid Karolinska institutet, Ingmar Ernberg, Fredrik Ullén och Gunnar Bjursell bland annat kopplar samman kultur – lärande och kultur – hälsa. Sambandet mellan estetiska uttrycksformer och lärande har jag beskrivit ovan och jag skulle nu vilja visa vikten av sambandet med hälsa. Jag ser god hälsa som en förutsättning för lärande i och med att det kan vara svårt att lära om en inte mår bra. I inlägg Estetikens kraft skriver jag om tidningen Förskolan nr 5 (2021) som innehåller en artikel där det beskrivs hur det ångestdämpande hormonet oxytocin frigörs när vi lyssnar på musik, likaså signalhormonet dopamin (som ger oss ett välmående) samt att stresshormonet kortisol kan sänkas vid musiklyssnande. Många gånger tycker jag mig se en tillfredsställelse i hur ett barn exempelvis kan gå in helt i skapandet av en teckning, sjungandet av en sång, lekandet (som kan kopplas samman med drama) eller i glädjen att få dansa. Personligen hämtar jag även själv kraft och ibland tröst i estetiska uttrycksformer.

Nu var min tanke att intervjua barnen på förskolan om vad de anser om estetiska uttrycksformer men som vanligt när jag går in med en kanske lite för ambitiös tanke blir gensvaret inte riktigt det jag förväntat mig…När jag ställde mina frågor som jag hoppades kunna få svar på om varför det är viktigt med estetiska uttrycksformer blev det tyst, väldigt tyst till en början och barnen var måttligt intresserade av att svara. Jag provade alla möjliga sorters frågor och såhär blev responsen: ”Varför tycker du om musik?” Svar: ”Det är fina låtar. Det låter spännande och rockigt. Jag tycker om musik men jag kan inte förklara varför. Jag tycker faktiskt om musik, jag gör det!” Kan du berätta varför du tycker om att dansa?” Svar: ”Det är så roligt! Gör så många kroppsrörelser. Jag älskar att dansa! För att min kropp känns så kul!” ”Vad tycker du om att skapa i vår ateljé (måla och rita exempelvis)?” Svar: ”Man kan måla så kreativa saker.” ”Vet du vad kreativ betyder?” Svar: ”Nej.” ”Man kan göra vad som helst! En gång gjorde jag en fjärrkontroll till min pappa, jag ritade och klippte, det var jättekul!” Jag frågar ett barn om hen vet vad fantasi är och om hen tycker att det är bra och i sådant fall varför? Svar: ”Fantasi är att hitta på. Det är bra att det finns för om man önskar något så blir det lite bättre av att använda fantasi. ”Slutligen försöker jag lirka med ett barn som jag vet älskar att sjunga, dansa och spela teater men hen sitter tyst bredvid sin kompis och säger efter en stund: ”Nu Maria, har jag ingen lust att prata om det här, kan du gå för vi ska leka…”