Jag heter Maria Ripemo och är leg. förskollärare. Då jag även har en konstnärlig utbildning är jag intresserad av hur kompetens inom estetiska uttrycksformer kan sammanfogas med det pedagogiska arbetet på förskolan. Detta innebär för mig ett multimodalt sätt att…
Jag heter Maria Ripemo och är leg. förskollärare. Då jag även har en konstnärlig utbildning är jag intresserad av hur kompetens inom estetiska uttrycksformer kan sammanfogas med det pedagogiska arbetet på förskolan. Detta innebär för mig ett multimodalt sätt att främja kunskap genom estetiska lärprocesser. Jag fokuserar här på de yngsta barnen (1-3 år) som tar sina första steg in i (för)skolans värld. I min blogg kommer ni att få ta del av mitt arbete och av mina tankar kring estetiska lärprocesser och undervisning i förskolan.
Jag tänker fortsätta att diskutera föregående blogginläggs tema om vikten av fantasi. Detta gör jag genom att citera ett nästan hundra år gammalt uttryck från ingen mindre än Albert Einstein:
”Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskap är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg och föder utveckling.” (Einstein, 1929)
När jag först läste det här skulle en möjligen kunna utläsa en viss misstro mot vetenskap men när jag sedan satte på mig mina ”estetiska glasögon” blev min tolkning en annan. För att nå en djupare förståelse och därmed en väl förankrad kunskap tror jag på ett flerdimensionellt lärande som möjliggör ett kreativt tänkande. Ett exempel från mitt arbete: Under mitt andra års projekt när vi jobbade med boken ”Vem ser Dim?” (Nilsson Thore, 2017) gjorde jag en sång utifrån huvudkaraktärens ensamhet, se blogginlägg ”Medkänsla i moll” Jag komponerade sången i moll och dessutom så gestaltade min kollega figuren ”Dim” på ett ”ensamt” sätt. Som jag har beskrivit tidigare i min blogg så arbetade vi med ett interkulturellt förhållningssätt, det är därför som det finns både spanska och engelska ord i sången. Här är den: Länk till ”Solo”
Den här sången berörde barnen mycket och de levde sig in i ”Dims” ensamhet. Jag tänker att genom att använda estetiska uttrycksformer, i det här fallet musik och drama, förstärktes och tydliggjordes förståelsen och kunskapen om vad ensamhet är. Upplevelsen/sången gav möjlighet till djupare kunskap om tankar och känslor med hjälp av fantasi.
Kunskap – fantasi – kreativitet – uppfinning! Detta resonemang skulle jag vilja koppla till mitt examensarbete, Spelar drama någon roll? Om betydelsen av drama för de yngsta barnen i förskolan där jag i min undersökning använder ordet transformation i ett sätt beskriva hur fantasi och kreativitet kan omvandla ett objekt till något annat. Exempelvis blev en socka en mössa och ett papper en påse. På förskolan brukar jag och barnen leka/fantisera med en avlång kloss som kan bli en telefon, ett metspö, en hantel, en skridsko, en hammare, en hårborste, en pall, en gitarr (såklart!)…
Om vi går tillbaka i tiden och tänker oss de fem maskiner som ingår i Mekanikens gyllene regel (det man vinner i kraft förlorar man i väg) så funderar i alla fall jag på hur människan kunde uppfinna det lutande planet, skruven, kilen, hävstången och hjulet utan hjälp av fantasi och kreativitet? Ja, the sky has no limits, viktigt att ta i beaktande för att kunna gå bortom det redan etablerade. Jag återvänder till Einsteins citat ovan och vidareutvecklar detta genom att fråga: Om kunskap är makt, vad är då fantasi?
