picture-1330-1510922695.jpg

Blogg

Språkutveckling

Verksamhetsutvecklare språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt på BUF i Karlstad. Projektledare i Värmlands Nya - ett treårigt EU-projekt som syftar till att öka de nyanländas måluppfyllelse. Driver och organiserar Lilla- och stora bokbryggan i Karlstad; ett läsfrämjande projekt för de allra…
Verksamhetsutvecklare språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt på BUF i Karlstad. Projektledare i Värmlands Nya - ett treårigt EU-projekt som syftar till att öka de nyanländas måluppfyllelse. Driver och organiserar Lilla- och stora bokbryggan i Karlstad; ett läsfrämjande projekt för de allra minsta. Brinner för språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och språk-, läs-, och skrivutveckling. Alla barns rätt till ett eget språk.

Konsten att måla en nock

Jag är riktigt, riktigt höjdrädd. Om ni hittar en fin, rödmålad sommarstuga med vita knutar, där nocken inte är målad är den troligtvis min. Undrar vad som krävs för att jag till slut skulle lösa det där med den omålade nocken?

Först och främst vill jag veta vad som faktiskt förväntas av mig. Räcker det med att jag duttar lite lätt med penseln högst upp i nocken eller måste jag måla all brädfodring högst upp? Hur länge förväntas jag stå på stegen och vid vilket trappsteg behöver jag stå för att nå hela vägen upp? Sådan information tycker kanske ni är bagateller, men för mig som höjdrädd är det avgrundsviktig information om jag överhuvudtaget skall ge mig på den där gäckande nocken.

Jag måste också ha helt klart för mig alla begrepp. Vad heter det där jag skall måla? Är det nocken, vindskivorna eller brädfodringen? Jag måste ju säga rätt när jag åker och köper slamfärgen, eller är det silikatfärg? Eller var det alkydoljefärg de tipsade om på det senaste inredningsprogrammet jag såg? Att kunna formulera sig rätt känns som A och O då man skall hänga med i tugget på färgaffären.

Om jag skall ge mig på den där nocken på sommarstugan vill jag nog faktiskt att någon som varit med förr och målat nockar kan visa hur det skall gå till. Någon som, till skillnad från mig, har ”rätta knycken”. Var ska man ha burk och pensel när man står där högst upp? Det är väl inte fusk att härma andra, eller? För att nå hela vägen upp är det ganska avgörande att det finns en stege eller en tillfällig byggnadsställning (eller på engelska scaffold).

För mig är det viktigt att få reda på när jag gör fel, men ännu viktigare att faktiskt veta när jag gör rätt. Någon som ger mig lite feedback längs vägen. Att någon kommer då nocken är målad och krasst konstaterar ”snygg nock” är ju till föga hjälp. Nej, bättre är att kunna bolla med någon under arbetets gång. Allt för att resultatet skall bli så bra som möjligt. 

För visst är det roligare att göra något tillsammans! Någon man kan hjälpas åt med. Som kan fylla på färgburken och berätta roliga historier. Förhoppningsvis får man lite hjälp också med att se om det är någon fläck man glömt att måla. En sådan där person som kan ta några steg tillbaka och berätta att jag missat en fläck högst där uppe. Om mitt mod sviker kanske min målarkompis helt enkelt tar penseln och målar det sista själv.

Med det här stödet tror jag faktiskt att jag kan måla på egen hand. Jag tror att jag skulle kunna stå där högst upp med snickarbyxorna på och pensel i hand, under förutsättning att jag fått det stöd jag behövt sedan tidigare. Med tydliga mål, förståelse för begrepp, rätten att härma andra som lyckats, genom att jobba tillsammans och lära av varandra och genom en god formativ bedömning av nockarbetet.

Eller nock, och nock? Är det inte precis samma behov som alla har då de skall lära sig något nytt? Även våra elever?

Taggar

Lämna ett svar

Skapa konto

Senaste blogginläggen

Arkiv

Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg