Att vara explicit…

Forskning har visat att den svenska undervisningen i hög grad har varit, och fortsatt på många ställen är, implicit. En implicit undervisning färgas av en undervisningssituation där läraren kontrollerar vad eleven har förstått, av exempelvis en text, genom kontrollfrågor. En explicit undervisning lägger istället fokus på vad eleven skall göra för att lyckas. (Liberg, 2010)

Faran då läslarmet ljuder över Sverige är att skolorna lägger mer tid av skoldagen på läsning, men inte nödvändigtvis använder tiden till att hjälpa eleverna till att bli bättre läsare. Något Barbro Westlund, lektor i läs- och skrivutveckling vid Stockholms universitet, också påtalar (2009).

Jaha. Men explicit läs- och skrivundervisning, då! Vad innebär det? Som ni säkert redan listat ut är det inte alltid plätt-lätt, men jag ska försöka punkta ner några rubriker som kan vara bra att tänka på.

Syfte och sammanhang

Läraren tydliggör syftet med det man undervisar om. Inte bara nyttan av att kunna det i skolan, utan också utanför skolans väggar i det så kallade ”livet”(Stensson 2006, Westlund 2009). När har man nytta av att skriva en personbeskrivning eller läsa en krönika? Helt enkelt svaret på frågorna som man har fått några gånger: ”Varför gör vi det här egentligen? Vad har vi för nytta av det här?”

Arbetsgång och lektionsstruktur

Enligt Andreassen(2008) och Bråten(2008) kräver en explicit undervisning att strukturen av lektionen är tydlig för såväl elever som lärare, att det finns en väl genomtänkt arbetsgång och innehåll. De föreslår en struktur enligt följande:

1.       Förklaring av strategier

2.       Modellering och stöttning

3.       Stöttad praktik

4.       Självständig användning

Modellering och att ”tänka högt”

Många gånger krävs det att läraren agerar som modell för hur man kan tänka, för att eleverna skall fatta galoppen. Ibland räcker det inte att läraren förklarar vad och varför man skall göra något, utan faktiskt visar hur man skall göra genom att synliggöra sina egna tankeprocesser (Westlund 2009). ”Jag har skrivit den här texten, men känner att det inte är så spännande. För att bygga upp spänningen lite mer tänker jag försöka beskriva lite mer. Jag provar att…”

Dialog

Att arbeta med dialogen i klassrummet för maximal inlärning kan inte nog betonas. Både Stensson(2006) och Westlund(2009) lyften vikten av interaktion i sin respektive forskning. I dialogen kan läraren såväl inspirera eleven till fortsatt kunskapsutveckling ”tänk ut något du varit med om…”, ”rita en bild över…”, men också sätta ord på det eleven gör ”jag ser att du…”, ”du är riktigt bra på att…” eller ställa frågor som gör att eleven måste tänka vidare ”vad tänkte du då du…?”. Men det är inte bara dialogen mellan pedagog och elev som har effekt på lärandet. Det är lätt att glömma vilken resurs vi har i klassrummet i form av elever. På vilka sätt kan man organisera klassrummet så att eleverna blir lärare för varandra? Vilka förutsättningar behöver våra elever för att kunna utvecklas optimalt tillsammans, där målet är att lyfta varandra så långt som möjligt?

 Scaffolding

För att läraren ska kunna ha en stöttande och coachande roll i klassrummet där samtalet mellan elev och lärare är av vägledande och kunskapsfördjupande karaktär krävs det att eleverna är självständiga i sitt kunskapsinhämtande. Den typen av klassrumsmiljö förutsätter en tydlig struktur, där modellering, kamratrespons och visuellt stöd är viktiga faktorer, Gibbons (2006). Lärarens vision med att genomföra vägledande samtal med ett visst antal elever under en lektion blir allt som oftast grusad av ett antal andra elever i klassen som sitter med handen i luften och behöver hjälp eller inte vet vad de ska göra. Ibland kan vi vinna på att snegla lite på hur andra länder tänker kring undervisning och lärarens roll i klassrummet. Här är, enligt mig, Teachers College på Columbia University ett föredöme.

Den flitigt använda fyrfältaren synliggör det jag skrivit om på ett jättebra sätt. Där ser man hur utmaningen man ger eleverna samspelar med den stöttning man erbjuder och den kontext man verkar i.