Blogg
För sisådär tre och ett halvt år sedan kom jag hem från min allra första dag som projektledare på Framtidsfrön. Med mig hade jag både korvstoppning och några nya ord. Jag ställde mig framför spegeln och övade: entreprenörskap och entreprenöriellt lärande. Det tog några försök. Och ska jag vara ärlig så sitter det fortfarande inte helt perfekt. Jag behöver tänka till, artikulera och vara noggrann när jag säger det högt.
Men det svåra ligger inte bara i uttalet. Min upplevelse är att de här orden också skapar en hel del förvirring. Säger man “entreprenörskap” i ett rum fullt av människor kan man nästan vara säker på en sak: alla har sin egen bild av vad det betyder. Så vad handlar egentligen om.
Min universitetslärare brukade alltid börja sina svar med “Det beror på…”. Och ja, det gör det. Perspektivet spelar roll. På Framtidsfrön grundar sig vårt arbete i EU:s nyckelkompetenser och Skolverkets definition.
EU beskriver entreprenörskap som en livskompetens. Inte ett yrke, inte något man blir, utan något vi använder varje dag. För att forma våra liv, delta i samhället, skapa förändring och hantera en värld som ständigt är i rörelse.
Skolverket beskriver entreprenörskap i skolan som förmågan att utveckla idéer, ta ansvar och omsätta tankar i handling. I grunden handlar det om självkännedom, ansvarstagande, kreativitet, samarbete, mod och handlingskraft. Förmågor och egenskaper som inte bara är bra att ha, utan som är avgörande, oavsett vilken väg vi väljer i livet.
Men vad betyder det här i praktiken? Hur ser de här förmågorna ut i verkligheten, bortom definitioner och begrepp?
För mig blir det tydligast när jag går tillbaka till något väldigt konkret i mitt eget liv, idrotten. Där fanns det inget facit. Tillsammans skulle vi lösa problem, både i anfall och försvar. Ibland fungerade det, ibland inte alls. Ibland satt passningen perfekt, ibland gick den rakt till motståndaren. Ibland kände man sig trygg, ibland helt vilse och att våga vara modig, även om jag var rädd. Det fick jag öva på. Tillsammans testade vi, justerade, tänkte nytt och kanske det viktigaste av allt, vi fortsatte, även när det inte blev som vi tänkt oss.
Det var där jag lärde mig något som jag bär med mig än idag. Att lärande inte handlar om att göra rätt från början, utan om att våga vara i processen. Att stå kvar när det är svårt, att försöka igen och att successivt bli lite, lite bättre.
För mig har entreprenörskap och entreprenöriellt lärande gått från att vara svåra ord till något väldigt levande, även för mig själv. Idag handlar det mindre om begreppen i sig och mer om ett förhållningssätt. Hur jag tar mig an utmaningar, samarbetar med andra, hanterar motgångar och vågar prova igen.
Det är också därför det blir så viktigt vilka miljöer vi skapar, för både barn och vuxna. Miljöer där det finns utrymme att testa, göra fel, tänka om och försöka igen. Där det är okej att inte lyckas direkt, och där vi får möjlighet att fortsätta, om och om igen, även när det inte blir som vi tänkt från början.
I mitt arbete på Framtidsfrön får jag möjlighet att vara mitt i just det här, varje dag. Och någonstans där, i alla försök, omtag och små steg framåt, har de där orden som en gång kändes så svåra fått ett meningsfullt sammanhang.
Taggar