Hej! Jag är legitimerad förskollärare och jobbar på en avdelning med barn i åldrarna tre till fem år på Villebergens förskola, tidigare Karlbergs förskola, i Åmål.För ett par år sedan fick jag frågan om jag skulle vara intresserad av att vara…
Hej!
Jag är legitimerad förskollärare och jobbar på en avdelning med barn i åldrarna tre till fem år på Villebergens förskola, tidigare Karlbergs förskola, i Åmål.
För ett par år sedan fick jag frågan om jag skulle vara intresserad av att vara lärledare för en grupp förskollärare i Läslyftet Åmålsmodellen. Jag tyckte det lät riktigt roligt och svarade ja mer eller mindre på stående fot. Jag fick även frågan om jag hade erfarenhet av att blogga, vilket jag inte har, trots eller tack vare detta så fick jag i alla fall frågan om jag ville pröva på att blogga. På denna fråga var svaret inte riktigt lika självklart men nu sitter jag här och det ska bli så kul att få testa mina vingar i bloggvärlden.
I min blogg kommer jag att dela med mig av mina tankar och erfarenheter av Läslyftet Åmålsmodellen allt eftersom projektet fortskrider. Jag ser mycket fram emot att få vara en del av Läslyftet Åmålsmodellen och att få se vad det kan leda till för våra barn och unga men också för mig själv och mina kollegor. Jag tror starkt på att vi alla inblandade har något att vinna av detta projekt och det vore jätteroligt om fler även utanför Åmåls gränser skulle vilja följa vår resa.
När jag var liten så lästes det för mig mycket ofta, mitt yngre jag säger att jag lästes för varje kväll. Exakt hur pålitligt mitt yngre jag är vet jag inte men eftersom jag minns det som varje kväll kan det inte ha varit allt för sällan.
Läsande förebilder
När jag var liten så lästes det för mig mycket ofta, mitt yngre jag säger att jag lästes för varje kväll. Exakt hur pålitligt mitt yngre jag är vet jag inte men eftersom jag minns det som varje kväll kan det inte ha varit allt för sällan. Jag minns hur vi alla fyra barn kröp upp i mammas och pappas säng och fick lyssna på saga. Ibland var det en kortare bok som ”Pettson och Findus” eller ”Mamma Mu” och ibland läste pappa ur kapitelboken ”Tordyveln flyger i skymningen” av Maria Gripe. Det var bland det bästa jag visste att få gosa ner mig under täcket med mina småsyskon och bara ligga och lyssna. Jag tror för övrigt inte att jag var så liten heller när detta slutade för min del. Jag gillade framförallt Tordyveln flyger i skymningen då den var så spännande och var så lång så den tog nästan aldrig slut.
Min mamma har väldigt många böcker och hade även när jag var liten. Vi hade ett rum som vi kallade biblioteket för där var hyllor från golv till tak utefter en hel vägg, fulla med böcker. Så kändes det i alla fall, i efterhand tror jag att där även fanns en del fotoböcker och filmer. Oavsett så fanns där många böcker och jag minns att jag längtade tills jag var så stor så jag fick läsa någon av de allra tjockaste böckerna. När jag väl blev så gammal att jag fick läsa dedär allra tjockaste böckerna så ville jag inte ens läsa de tunnaste. Vad jag minns från min tid på förskolan som barn så gillade jag att skriva egna böcker och mina ”fröknar” hjälpte mig ofta med detta. Jag har däremot inga direkta minnen av att vi läste mycket böcker.
Jag har aldrig varit någon snabb läsare och det är nog det som har tagit död på min läslust. Jag läser dock mer än gärna barnböcker och lyssnar gärna på ljudbok för egen del. För mig är det mycket viktigt att min egen dotter får bra läsande förebilder så redan innan hon ens var planerad hade jag köpt flera böcker som jag minns från min barndom som jag ville läsa för mitt möjliga framtida barn. Fram tills jag fick barn så fick dessa böcker följa med mig till mitt dåtida jobb och jag har haft så roligt när jag har läst dem för barnen. Nu läser jag dem nästan dagligen för min dotter. Jag tycker självklart att det är viktigt att vara en bra läsande förebild även som pedagog. Självklart bör alla föräldrar läsa för sina barn, det vet vi redan, men jag tror att allt för många föräldrar av olika anledningar inte gör det i så stor utsträckning. Jag anser att vi i förskolan då har ett kompensatoriskt ansvar, vi bör alltså, så gott vi kan, tillgodose det behov av läsning som alla barn har, även om de inte vet om det.
Vi bör så gott vi kan väcka och möta barnens intresse för text. Jag har börjat använda barnens placeringskort vid maten för att försöka väcka deras intresse. Vid mitt bord sitter vi numer ofta och jämför barnens namn, både längd, uttal och bokstäver. Barnen tycker oftast att detta är roligt då de själva får försöka hitta vilka bokstäver som är lika i de olika namnen. Vi brukar även räkna bokstäver och lägga namnen ovanför varandra, då kan barnen se att det inte alltid är det namn med flest bokstäver som är längst på pappret.
Jag fick även ett superbra tips från en kollega i vår ”lärledargrupp”. Hon inspirerades av Anne-Marie Körling då hon under en föreläsning hade en bok nedstoppad i byxlinningen för att väcka intresse. Detta knep utvecklade min kollega Eva till ett mer förskoleanpassat knep, hon gjorde ett halsband med en mini-pixi. Denna brilljanta idé har jag självklart frågat om jag får kopiera och även tipsa om här på bloggen, då hon är så snäll så sa hon ju ja! Såhär ser mitt eget och några av mina mina kollegors halsband ut.
Dessa halsband fungerar jättebra, dels för att väcka intresse men också för att distrahera ifall det skulle behövas.
Utveckling av läsmiljön
För att ytterligare inspirera till läsning så är det viktigt att det finns en bra läsmiljö. Vad är det då? Jag skulle säga att det inte finns någon miljö som är den perfekta läsmiljön för alla, det är upp till oss pedagoger att med hjälp av barnen utveckla den miljön vi tror kan fungera bra för vår barngrup. Vi har byggt en kub där jag hoppas att vi så småningom ska kunna utveckla en härlig läsmiljö där barnen kan krypa in och läsa böcker. För mig innebär en bra läsmiljö en lugn och harmonisk plats med tillgång till olika sorters böcker och gärna någon mysig belysning. Vi har även frontat vissa böcker i stället för att ha alla böcker i en låda. Just nu använder vi dock kuben till annat så har ni några bra tips för en bra läsmiljö tar jag tacksamt emot dessa!
Vi har även påbörjat en utveckling av utemiljön vad gäller läsning. Vi har satt upp boksidor utomhus, också ett jättebra tips jag fått under Läslyftet, detta genom en pedagog i min lärgrupp. Detta arbete har inspirerat barnen och ett barn jag aldrig trodde jag skulle få läsa för på svenska BAD mig läsa för hen en gång till efter att vi läst en bok. Det känns så skönt och är så inspirerande att kunna se resultat av vårt arbete.
Arabisk sagostund
Majoriteten, eller nästan alla faktiskt, av våra barn har arabiska som modersmål och jag tror att nästan alla förskolor i Sverige har minst ett barn med annat modersmål. Hur tillgodoser vi deras behov vad gäller läsning och skrivande? Vi har sådan lyx att ha en arabisktalande pedagog i vårt arbetslag men jag vet att långt ifrån alla har denna lyx. För att ytterligare ge våra barn bra möjligheter till att utveckla sitt eget språk så går vi ofta med barnen till biblioteket på arabisk sagostund som biblioteket anordnar. Detta tycker barnen är mycket roligt och de senaste gångerna vi varit där har barnen, istället för att få lyssna på saga, fått träna på att skriva bokstäver på arabiska. De får ofta även leka någon lek från deras kultur som avslutning. Hur gör ni för att era barn med annat modersmål skall få möjlighet att fortsätta utveckla sitt språk. Det är faktiskt något som jag inte reflekterat kring innan jag började på mitt nuvarande jobb. Därför är jag självklart jättenyfiken på hur andra gör för att tillgodose detta behov då det ju faktiskt ingår i vårt uppdrag. Jag har sett att många jobbar med QR-koder vilket jag själv varit jättesugen på att jobba med men av olika anledningar inte kommit igång med. Det är ju ett jättebra sätt, tänker jag, för att kunna ge barnen med annat modersmål andra möjligheter.
Avslutningsvis vill jag tacka mina grymma kollegor som har så bra idéer och som bjuder på såna inspirerande diskussioner! Ni är guld värda!
