En mysig stund efter maten

Under vår senaste träff diskuterade vi… ja kan ni gissa vad? Högläsning i förskolan.

När är det rätt tid för högläsning? 

Min erfarenhet av högläsning är att vi ofta använder den som en metod för att barnen skall få en lugn stund efter maten. Metoden att använda högläsning för att skapa en lugn stund ifrågasätter Ann S. Pihlgren, är det verkligen det syfte vi bör ha med högläsningen? Ja det är frågan. Ann menar att högläsningen i första hand bör användas som en språkstärkande aktivitet då det ingår i förskolans uppdrag att utveckla barnens literacy. På många förskolor tror jag att syftet med läsningen är just barnens läsupplevelse och språkutveckling. Men på många ställen där jag jobbat eller haft VFU skulle jag vilja säga att för många barn fyllde inte läsvilan efter maten detta syfte. Jag har själv funderat över läsvilans syfte många gånger men aldrig riktigt på detta sätt. Det jag tidigare reflekterat över är att den ”traditionella läsvilan” inte alltid passar alla barn, ofta blir det för stora grupper och många får svårt att sitta stilla och då är frågan vilken funktion läsvilan fyller för dessa barn.

På en förskola där jag tidigare jobbat så hade vi rutinen jag nämnde ovan med läsvila efter maten. Där delade vi upp barnen i tre grupper för att grupperna skulle bli så små som möjligt.  Men trots detta så blev läsningen nästan aldrig som jag hade tänkt mig. De allra flesta av barnen ville bara att läsningen skulle ta slut. Det berodde inte på gruppens storlek för det spelade ingen roll om jag hade sju, tre eller ett barn. Det berodde inte på bokvalet för jag kunde läsa samma bok tidigare på morgonen eller senare på eftermiddagen och barnen satt och lyssnade och ställde frågor eller berättade om händelser kopplade till det vi läste. Som ni förstår så berodde det, som tur var, inte heller på mig som berättare. Så vad berodde det på? Jo det berodde på att barnen visste att när jag hade läst klart så skulle vi gå ut, och om vår grupp blev klar först så hade de en chans att få den bästa cykeln och det var det viktigaste för dem just då, inte högläsningen. Då är frågan om detta var rätt tillfälle för högläsning i denna barngrupp om syftet är barnens läsupplevelse och språkutveckling. Efter ett tag så slutade vi med ”obligatorisk” läsning efter maten, istället fick de som ville gå ut och leka direkt och de som faktiskt ville lyssna på saga just då fick det. De barnen som ville ut direkt efter maten fick vi istället se till att fånga upp vid ett annat, mer passande tillfälle för högläsning för dem. 

Jag har klurat och kommit fram till att jag för tillfället tycker att så länge vi har högläsning där barnen får en bra läsupplevelse och deras språkutveckling främjas, så är det inte fel att ha högläsning som en metod för att barnen skall komma ner i varv också, så länge metoden fyller sin funktion. Vad tycker ni? När är rätt tillfälle för den perfekta lässtunden? Finns det någon perfekt lässtund?

Hur gör man högläsningen till en mysig stund men också lärorik? 

Jag undrar verkligen vad ni tycker är viktigt för en bra högläsning med barnen? Det jag har kommit fram till att jag tycker är viktigt är att jag försöker, så gott det går, att hitta ett bra tillfälle då högläsningen inte inkräktar på någon anan aktivitet. Allra helst vill jag läsa för barnen då de själva ber om det, men alla barn kanske inte ber om en lässtund och även dessa barn behöver högläsning. För mig har den svåraste utmaningen med vår aktivitet, som går ut på planerad högläsning, varit just det, att fånga de barn som inte vill bli lästa för. I min barngrupp, där alla de barn vi har just nu, har ett annat modersmål än mig har det nog mycket handlat om att det är svårt att hitta en bok som passar barnen språkmässig och innehållsmässigt. Antingen har det varit för lätt innehåll eller för svårt språk. Så ge mig gärna tips om ni har erfarenhet av högläsning för nyanlända barn, alltså med annat modersmål. 

Jag tycker också att det är viktigt att jag som berättare kan leva mig in i sagans värld. För att kunna göra det på bästa sätt så bör ju jag ha läst igenom boken i alla fall en gång innan, minst. Ann S. Pihlgren menar att barnen även behöver en viss förförståelse innan jag läser en saga. Det jag som berättare kan göra för att alla barn som lyssnar skall få denna förförståelse är till exempel en bildpromenad där jag tillsammans med barnen talar om bilderna innan jag läser boken. När jag har läst böcker för barnen i min barngrupp har de gärna velat stanna där och inte gå vidare till själva läsningen. Varför har jag inte riktigt fått grepp om men jag har em tanke om att de kanske tycker att boken är för svår eller att de helt enkelt inte har tålamod för att sitta och lyssna längre. Men skam den som ger sig! 

Hoppas att ni vill svara på någon fråga jag slängt ut längre upp i texten! Vi ses snart igen hoppas jag!