Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, lika viktigt i alla ämnen!

Denna termin arbetar vi med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i våra lärgrupper. Vi använder oss utav Läs- och skrivportalens moduler på Skolverkets sida. Lärgrupperna är blandade med lärare från olika program, både yrkeslärare och lärare i de gymnasiegemensamma ämnena.

När jag som samtalsledare för en lärgrupp fick veta vilket ämne vi skulle diskutera under våren blev jag både lite stressad och orolig, hur skulle jag som yrkeslärare kunna leda en grupp i det temat? Jag är ju inte språklärare… Nervöst!

Så kom första dagen efter jullovet, samling i aulan och en gemensam uppstart med föreläsare från Karlstads Universitet. De pratade om vikten av ett bra vardagsspråk och förståelse för ämnesspråket/fackspråk. Nu började jag känna mig lite hemma, detta håller ju vi på med i yrkesämnena hela tiden. Våra elever måste på ett enkelt och självklart sätt blanda vardagsspråket med fackspråk, detta för att förstå sina kunder och att kunderna ska förstå dem, de ska kunna gå på visningar och kurser och förstå vad de lär sig samt att de på ett naturligt sätt ska kunna prata väder och vind med sina kunder. Puh, stressen och oron började släppa mer och mer, det var inte så okänd mark som jag hade trott. Det handlade mera om att sätta ord på det vi redan gör och att få nya och flera verktyg att göra det bättre. Jag inser att jag reagerade precis så som eleverna gör när de ställs inför något nytt som de inte har gjort förut, att det kanske inte alltid handlar om ovilja att lära sig utan rädsla, en rädsla att göra bort sig.

Vid första träffen kunde vi alla konstatera hur viktigt språket är och att vi måste arbeta med det i alla ämnena. I en av modulerna var uppgiften att vi skulle planera ett lektionstillfälle där vi skulle arbeta med en text utifrån EPA-modellen. Det betyder att först arbetar eleverna Enskilt, sen i Par för att avsluta Alla tillsammans. Vid nästa träff skulle vi sedan redovisa hur det gått och tillsammans diskutera våra resultat. Tyvärr missade jag denna träff men har förstått att det var många bra diskussioner i gruppen, både svårigheter som man hade stött på och det som hade gått bra. Min uppgift gjorde jag såklart ändå. Mina elever skulle göra filmer, de skulle klippa en docka samtidigt som de berättade vad de gjorde. De skulle använda sig utav vårt fackspråk men också förklara med ett vardagsspråk. Eleverna arbetade först enskilt med ett utkast för filmen, sedan gjordes filmen i par där de tillsammans gjorde manus, klippte, filmade och redigerade filmen. Det som återstår är nu att vi ska titta på filmerna tillsammans och ge varandra feedback på hur de har förklarat vad de gjort, har de använt ett korrekt fackspråk och samtidigt förklarat på ett enkelt sätt för de som inte vet nåt om klippning. Vi kommer att diskutera om förståelsen för fackspråket har ökat både när de gjort sina egna filmer och efter att ha tittat på de andras. Dessa filmer kommer framöver att ligga på Nobelgymnasiets Youtube-kanal. Att filmerna blir synliga för alla gör också att eleverna engagerar sig lite extra för att det ska bli bra. Ännu en vinst 🙂

Detta är ett väldigt viktigt arbete, alla ser vi vikten av ett bra språk i alla ämnen, att elever kan uttrycka sig väl i både tal och skrift när de lämnar gymnasiet.  Jag oroade mig helt i onödan när jag hörde språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, istället känner jag en trygghet i det kollegiala lärandet och de olika tankar, processer och arbetssätt som sätts igång.

 /Britt-Marie Carlsson, lärare hantverksprogrammet