Relationellt ledarskap

Efter att ha läst Jonas Aspelins bok Sociala relationer och pedagogiskt ansvar känner jag mig uppfylld på två plan. Dels av bekräftelse på tankar jag redan hade, dels av nya perspektiv inom det här spännande området; relationell pedagogik.   
    Aspelin hänvisar ofta till den relationistiska filosofen Martin Buber (1878-1965) i sina resonemang. Buber menade att läraryrket var det absolut viktigaste yrket ”som samhällets öde vilar på”. För att nå framgång i vår lärargärning måste vi fokusera på kärnan i den pedagogiska aktiviteten; lärare-elev-relationen. Vi måste skapa genuina och förtroendefulla möten i klassrummet. Genom att bli relationellt kompetenta kan vi bygga upp ett ömsesidigt förtroende med våra elever. Läraren som person får alltså en avgörande betydelse för att hjälpa eleverna att kanalisera sina krafter i rätt riktning.
    Vi pedagoger måste bestämma riktning genom att bedöma vad som är rätt och riktigt i olika konkreta situationer. Det beslutet skall vara det hen känner inom sig och inte en reaktion på ett yttre regelverk. Genom trygga relationer skapar vi de bästa förutsättningarna för våra elever att bli trygga i sig själva. ”Eleven kan inte finna sin väg utan vägvisning, men inte heller genom att läraren eller någon annan talar om för honom vart och hur han skall gå” skrev Buber. Ett sätt att hjälpa våra elever att hitta sin väg är genom att konsekvent utgå ifrån de formativa frågorna:
    Var befinner jag mig? Vart är jag på väg? Hur ska jag nå dit, d v s vad är nästa steg? Eftersom varje person är unik och olik alla andra blir det pedagogens uppgift att hjälpa eleven att hitta sin personliga riktning. På så vis skapar vi förutsättningar för eleven att bli ansvarig för sig själv.
    Framgång bygger på förtroende och medverkan och det finns inga genvägar för att nå framgång. Vi pedagoger behöver kontinuerligt lyssna på, bejaka och ge respons till våra elever. Vi pedagoger bygger faktiskt relationer med eleverna genom vår blotta närvaro och genom vårt sätt att närma oss dem. Vi pedagoger behöver bli mer medvetna om vilka möten som uppstår i olika klassrumssituationer. Relationerna till våra elever och mötet med dem är, har alltid varit och kommer alltid att förbli det viktigaste som händer i våra klassrum.

//UllaCarin Boes