Framtidens förstelärare

För en månad sedan hade jag förmånen att få delta i en internationell utbildningskonferens i Kroatien, The Learning Teacher Network, där lärare, rektorer och forskare från 22 olika länder samlades för att ta del av ny forskning och för att lyssna till perspektiv och erfarenheter från olika delar av världen.

Jag höll en föreläsning om Sveriges förstelärarereform och inledde med att ge en bakgrund till den statliga reformen innan jag övergick till att berätta vad förstelärareuppdraget rent konkret innebär på min egen skola, Nobelgymnasiet. Den tredje och sista delen av min föreläsning ägnade jag åt att prata om framtidens förstelärare, närmare bestämt min egen förhoppning om hur uppdraget kommer att se ut framdeles.

Helen Timperley, John Hattie och flera andra forskare lyfter fram det professionella lärandet som en stark framgångsfaktor för att öka elevernas måluppfyllelse. Det kan se ut på en mängd olika sätt men handlar i grund och botten om att lärare tillsammans med varandra systematiskt och långsiktigt analyserar och diskuterar hur deras undervisning kan förbättras. I Sverige brukar det gå under samlingsbegreppet kollegialt lärande.

Under föreläsningen i Zagreb talade jag bl.a. om hur förstelärarna skulle kunna få en mer uttalad och central roll i det kollegiala lärandet. De kan exempelvis fungera som lärledare i lärgrupper i syfte att ansvara för att gruppens arbete präglas av fokus och systematik. Försteläraren ska dock delta på precis samma villkor som övriga kollegor; hen har samma behov av lärande som kollegorna. Jag vet att denna modell redan tillämpas framgångsrikt på flera skolor i Sverige men jag skulle önska att den blev praxis och kanske explicit uttalad från Skolverkets sida.

Det var därför med stor glädje jag läste Skolverkets nyutkomna rapport häromdagen. I Vad gör försteläraren (Skolverket, april 2015) sammanställer Skolverket hur förstelärareuppdraget ser ut på olika skolor runtom i Sverige. I sin slutsats lyfter Skolverket fram fyra centrala områden varav ett handlar om att förstelärarna bör ha en nyckelroll i det kollegiala lärandet:

Det räcker inte att åstadkomma förändringar i det egna klassrummet. Förstelärare behöver ges möjlighet att sprida sitt yrkeskunnande och arbetssätt vidare till sina kollegor. Kollegialt samarbete kräver förberedelser i form av tid och struktur. Det bör således vara ett medvetet arbetssätt för att uppnå skolans mål. (Vad gör försteläraren, s. 14)

Det faktum att förstelärarens uppgifter har varit så diffust formulerade från Skolverkets sida är, tror jag, en av anledningarna till att reformen har mött så mycket kritik. De olika kommunernas och skolornas tolkningar av formuleringarna från Skolverket har lett till mer eller mindre lyckade uppdragsbeskrivningar för de enskilda förstelärarna. Detta, vittnar rapporten om, verkar Skolverket inse nu.

Om jag får önska kommer försteläraruppdraget i framtiden att vara fokuserat på kollegialt lärande med en transparens och tydlighet när det gäller tid och innehåll. Helst skulle jag vilja byta ut titeln också, men det är en annan historia… // Susanne Mellerskog