Formativa utvecklingssamtal

På Nobelgymnasiet har vi pratat mycket om det formativa förhållningssättet det senaste året, d.v.s. uppfattningen om att bedömning kan främja elevens lärande om målen och vägen dit synliggörs ordentligt för eleven. Formativ bedömning är förövrigt en av de framgångsfaktorer som skolforskaren John Hattie lyfter fram som den allra starkaste i sin omfattande studie om vad som påverkar elevers lärande på ett positivt sätt (Visible learning, 2008).

Min kollega Ingegerd och jag funderade mycket på hur vi på Nobelgymnasiet skulle kunna göra de traditionella utvecklingssamtalen mellan mentor, elev och vårdnadshavare mer formativa och därmed göra eleverna och deras vårdnadshavare mer delaktiga och ansvarstagande i lärandeprocessen. Vår erfarenhet var att alltför många samtal summerade prestationer och att det i första hand var mentorn som matade elev och förälder med information. Vi ville hitta en modell där eleven själv fick sätta ord på sin kunskapsutveckling och som i högre grad pekade framåt med utgångspunkt i de formativa frågorna: Vad är målet? Var är eleven i förhållande till målet? Hur tar sig eleven vidare mot målet?

Det låter kanske enkelt men är betydligt mer komplext än vad man tror. Nu är i alla fall modellen för formativa utvecklingssamtal på Nobelgymnasiet färdig att prövas och alla lärare och mentorer ska testa den under höstterminen. Det är jobbigt att tänka om, att ändra arbetssätt och att överge fungerande rutiner – det är vi nog många som känner. De nya utvecklingssamtalen kommer förmodligen halta en del i början och en rad detaljer kommer säkerligen att läggas till och dras ifrån inför kommande läsår, men jag är ändå övertygad om att vi är på rätt spår här.

Vi hoppas på samtal som pekar framåt, som synliggör elevens kunskapsutveckling i förhållande till tydligt uppsatta mål och som ringar in elevens utvecklingsområden. Så görs eleven delaktig i sitt eget lärande!  // Susanne Mellerskog