Maktens spegel

Hur väljer vi läromedel? Med stor omsorg, i bästa fall, men också lite på en höft ibland, eller hur? Om sanningen ska fram har vi väl själva, både en och två gånger, slarvbläddrat i ett visningsex på någon läromedelsutställning för att sedan lägga en beställning på en klassuppsättning. Och ja, ibland har vi snabbklickat runt på förlagens webbsidor i jakt på en lärobok och sedan köpt grisen i säcken. Ibland har det blivit bra, ibland har det blivit en hyllvärmare. Vi har haft bråttom, precis som så många andra lärare, och har inte haft tid att göra ett genomtänkt och systematiskt förarbete.

Skolans läromedel kallas ibland för ”maktens spegel” och har, visar forskningen, stort inflytande över hur läraren väljer att utforma sin undervisning. Läromedelsförfattarna tolkar styrdokumenten utifrån egna klassrumserfarenheter och preferenser och det är därför inte alltid möjligt att prata om ”en gemensam utgångspunkt” när det gäller t.ex. en kurs i svenska på gymnasiet.  Valet av läromedel får följaktligen konsekvenser för vår undervisning och därmed också för vår kunskapssyn.

Vi borde därför bli bättre på att skapa gemensamma och tydliga rutiner för läromedelsinköpen på skolorna. Här är ett förslag på hur det skulle kunna se ut:

1. Arbetslaget kommer överens om vilka kriterier som ska granskas, t.ex.

• Kopplingar till styrdokument
• Språklig nivå
• Tydlig struktur
• Uppgifter och övningar
• Digitalt material
• Genus och mångfald

2. Flera visningsexemplar cirkulerar – kriterierna checkas av

3. Ämnesgruppen sammansträder och fattar beslut

4. Läromedlet köps in

5. Läromedlet utvärderas efter ett år

Kanske jobbar redan många skolor så här? Kanske är det bara vi som slarvbläddrar och snabbklickar? Då har vi slagit in en öppen dörr här, men för oss stod den ärligt talat faktiskt bara på glänt.