Varför det är så viktigt!

I det här inlägget vill jag ännu en gång belysa vikten av det estetiska värdet i sig. I mitt arbete med estetiska lärprocesser använder jag estetiska uttrycksformer både som en metod för att lära om andra ämnen och för värdet i sig. Jag kan uppleva att det är ett större fokus på att använda det estetiska som ett verktyg, inte för dess egna värde. Återigen, jag förringar inte vikten av det instrumentella men jag är nyfiken på vad det estetiska värdet gör med oss? Med barnen?
Läroplan för förskolan, Lpfö 18 reviderad 2025: ”Utbildningen ska ge barnen möjlighet att uppleva, gestalta och kommunicera genom olika estetiska uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans. Detta inbegriper att barnen ska få möjlighet att konstruera, forma och skapa genom att använda olika material och tekniker, såväl digitala som andra. På så sätt är skapande både ett innehåll och en metod i förskolan för att främja barnens utveckling och lärande.” (Skolverket, 2025, s. 9).
Jag har tidigare lyft Øvind Varkøj, professor i musikpedagogik vid Norges musikhögskola och vad han publicerat i Morgenbladet Nr.2/10, januari 2025. Där beskrivs varför egenvärdet av de estetiska uttrycksformerna är så viktigt istället för att tänka att det enbart ska vara till nytta för andra ämnen. Varkøj betonar själva upplevelsen som meningsskapande för barns utveckling. Även Britt-Marie Styrke (2015) belyser i Kunskapande i dans – om estetiskt lärande och estetisk kommunikation på hur ett flertal forskare menar att ett alltför stort fokus sätts på transfereffekterna av de estetiska ämnena och lyfter just vikten av det inneboende värdet.
I Lärare och forskning säger Cecilia Wallerstedt, professor i pedagogik vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, och vid högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet, att estetiska uttrycksformer kan användas på olika sätt inom andra ämnen, men hon är kritisk till de som lyfter fram estetiska ämnens värde för andra ämnen på bekostnad av just det estetiska ämnet. Det kan då uppfattas som något utbytbart där den ena dagen hävdas att musik är bra för att lära matematik, men sen visar en studie att promenader i naturen är bra för att lära matematik så då behövs inte musiken. Vidare menar Wallerstedt att estetiska ämnena är livsavgörande och barn ska ha rätt att fritt delta i det kulturella livet, i linje med FN:s barnkonvention. ”
Nu hoppar vi in på förskolan och summerar det gångna läsåret. För mig personligen har det inneburit otroligt mycket då jag tilldelats Helgepriset, varit med i ett reportage i Förskoletidningen, porträtterats i Vi Lärare samt intervjuats i Lärare och Forskning. Jag är enormt tacksam för detta och vill även passa på att tacka alla som hört av sig med nyfikenhet och fina ord till mig.
Men inga estetiska lärprocesser utan barnen! Vad har vi gjort det här året och vad har det betytt? Vilket lärande och utveckling har skett? Och vad menar jag egentligen med det estetiska värdet i sig? Vi började med att ta vid där föregående år slutade, nämligen med att dansa boken Hur mår Dim? av Maria Nilson Thore (2023). Framförallt fokuserade jag på att dansa med de allra yngsta barnen, 1-2 åringarna och begreppet ”bubbla” föddes. Att gestalta ”bubblande” med sin kropp blev de yngsta barnen experter på (och gör fortfarande med inlevelse).
Sedan följde en uppmaning om att få skapa en egen sång precis som storasyskonet gjort för sju år sedan och temat var ”att bränna sig”. Sången blev gjord och ingår numera i vår repertoar. Sångskapandet utvecklas, de yngsta barnen gör Banansången som de är mäkta stolta över och de lite äldre barnen gör en sång om geometri, Former. Vi använder rytmikinstrument och laborerar med våra röster och ljud. Men det övergripande temat för året har varit skapandet av vår egen Skogstallens danssaga. I musiken, dansen, dramat och med inspiration av målningar av John Bauer och Elsa Beskow har barnen skapat en saga med troll, skogrå, en katt, älvor, tomtar och naturligtvis fladdermöss. Dessa har vi samlat fakta om, framförallt har vi lärt oss om deras sätt att använda ekolokalisering. En sång skapades, Fladdermössen och spelades in i trappan med förskolans bästa eko!
Och oj, som vi har dansat vår saga! Under vintern i vår danssal/matsal och på senaste tiden ute i skogen. De estetiska uttrycksformernas eget värde blir så tydligt för mig, jag ser hur barnen utforskar och kommer med egna kreativa idéer. Jag ser hur de utvecklas, hur de får tillgång till alla sina sinnen, hur det möjliggör för ett berikande och en växande självkänsla. Så här vid terminsslut är ”mina” fantastiska barn fyllda med en lust för eget skapande, de är trygga i sig själva och redo för ett fortsatt utforskande. Två sista exempel:
Vid vår avslutande sommarfest tillsammans med vårdnadshavare uppträdde vi med vår danssaga i en glänta i skogen (där festen hölls). Alla barn som var där var djupt engagerade och stolta. Familjerna bildade ring runt oss och klappade ivrigt takten till vår svängande halling. Men om jag zoomar in lite vill jag lyfta ett barn som precis fyllt två år. I början av året ville det här barnet ofta bli buret av mig när vi dansade, ville vara nära, nära. Denna kväll, med mamma och pappa i publiken slog barnet demonstrativt bort min hand i den virvlande danssagan och gav sig fullständigt hän åt dansen, underbart och ett tydligt resultat på utveckling av det estetiska värdet. Det sista exemplet är från lunchen nyligen då ett barn frågade mig: ”Maria, varför sjunger du alltid med oss?” Svaret: ”För att jag älskar det!”
Ha en fin sommar!