Studenter

Utöver mitt ”vanliga” arbete på förskolan föreläser jag även på förskollärarprogrammet vid Karlstads universitet. Jag handleder kontinuerligt studenter på förskolan, både individuellt och i gemensamma workshops. Då detta är något som berikar mig vill jag ägna det här inlägget till att förklara hur och varför.
Innan jag gick kursen Handledarutbildningen för lokala lärarutbildare vid Karlstads universitet 2022-2023 hade jag inte så stor erfarenhet av att handleda och framförallt hade jag inte en djupare kunskap för uppdraget. Här är något av allt jag fick lära mig:

Emsheimer och Göhl (2014) beskriver i det inledande kapitlet i Handledning i lärarutbildning: att utforska undervisningssituationer hur ett förändrat sätt att se på handledning som utgår från en undersökande verksamhet kan möjliggöra för en gemensam utgångspunkt för både den studerande och handledaren.
I Synligt lärande för lärare (Hattie, 2012) betonas vikten av att vid handledning inte hålla en monolog utan istället skapa en dialog.
I en föreläsning med Lovisa Skånfors, lektor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet lyfte Skånfors bland annat att i rollen som handledare vara stödjande och inlyssnande.
Monica Evermark, föreståndare för RUC (regionalt utvecklingscentrum vid Karlstads universitet) föreläste bland annat om att kunna ha en ”förlösande” roll som handledare. Vidare beskriver Scherp (2020) i kapitlet Föreställningskartor som finns i antologin Skolutveckling genom samtal (Stenudd Groth & M. Evermark (Red.)), som ett sätt att synliggöra och skapa förståelse för ledarskap och undervisning. Det här har jag anammat och jag använder mig mycket av föreställningskartor i mitt arbete. Om jag summerar vad jag belyst ovan så är det framförallt lyssnandet och det undersökande förhållningssättet som påverkat mig mest utifrån utbildningen.
Till förskolan/universitetet, denna gång hamnar vi inte hos barnen utan hos studenterna och deras utveckling och lärande. Vi börjar på universitetet där jag sedan 2023 föreläser på termin tre, De yngsta barnens språkliga, matematiska och estetiska lärande på förskollärarprogrammet. Inför varje gång filar jag på min föreläsning, jag omarbetar och utvecklar så att den ska inspirera och samtidigt möjliggöra för lärande. Det innebär en hel del självreflektion och eget inhämtande av kunskap. Föreläsningen innehåller både teori och praktiska exempel, precis som här på Pedagog Värmland. Raspiga inspelningar och halvsuddiga bilder på mig själv ”i farten” blandas med Merleau-Ponty och Vygotskij…Lite ”blygsamt” får jag väl ändå säga att föreläsningen är uppskattad och används i förskollärarutbildningen. Jag brukar även medverka vid en gemensam workshop tillsammans med lärare på universitetet där studenterna får prova på att själva skapa egna sånger/dramatiseringar/lekar utifrån bilder. Dessa dagar betyder mycket för mig, dels att få arbeta tillsammans med lärare på förskollärarprogrammet (ni lär mig mycket!) och dels att få möta studenter. Att tillsammans få utforska, prova, uppmuntra och reflektera med studenter som är mitt i att omvandla teori till praktik, utvecklar mig som lärare i förskolan. Jag vill betona vikten av den röda tråd som går mellan universitet och förskola och som för mig innebär vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Jag brukar hålla i en ”miniföreläsning”/ workshop för studenter som går termin fyra, Naturvetenskap, teknik, bild och drama i mitt VFU-område. Dessa genomför jag på mitt jobb, i den numera ”kända” danssalen som ju är vår matsal. Här får studenterna en inblick i hur jag arbetar med danssagor som ett sätt för att exempelvis lära om naturvetenskap och teknik. Den största delen av mitt uppdrag som handledare är dock att ta emot enskilda studenter. De får under fem veckor varje period vara hos mig och jag har förmånen att få följa deras utveckling från första VFU:n till den sista. För mig innebär det här en inspirerande och framförallt reflekterande tid. Jag får tänka till och sätta ord på varför jag gör som jag gör, mina tankar och vrida och vända på saker tillsammans med studenten. Det är ett fantastiskt sätt att ständigt hålla mig uppdaterad vid teori/vetenskap och samtidigt syna mig själv i mitt arbete. När jag handleder sätter det igång tankeprocesser hos både studenten och mig själv vilket jag ser som en utveckling för lärandet i förskolan. Kanske går det att se det som en slags ständig utvärdering som i sin tur bidrar till det systematiska kvalitetsarbetet? Precis som med estetiska lärprocesser går jag in med fullt fokus i mitt handledaruppdrag och det hoppas jag att ni känner, mina studenter! Jag vet att jag har ”många bollar i luften”, att jag är lite rörig, papper som far, pennor som tappas bort, glasögon som tappas bort, dator som krånglar, nycklar, mappar och ”men i vilket block skrev jag upp det där egentligen?”… Samtidigt som en utav mina studenter uttryckte att ”på något vis har du ändå stenkoll, Maria.” Samma student har tålmodigt fått följa mig när jag dansat troll, sjungit fladdermuseko med barnen och suttit med på strikta möten (med vuxna) som vi sedan diskuterat. Tack! En annan student som jag fått förmånen att få följa från första VFU-perioden har inneburit en spännande resa i estetiska lärprocesser. Inför sista VFU:n har jag gått som på nålar av iver för att få sätta igång! Nu till skillnad från första VFU-perioden arbetar vi sida vid sida med estetiska uttrycksformer. Att studenten nu vill dansa och skapa en egen sång med barnen och menar att jag inspirerat till detta är något som gör mig glad och rörd. Tack! Men nu får det här inlägget vara slut, har inte tid att skriva mer för jag och studenten ska ”tapetsera om” förskolan med ett bildprojekt, precis som det ska vara i estetiska lärprocesser…