Repetition av metod och värdet i sig

Jag tänkte återigen visa på hur en kan använda estetiska uttrycksformer både som en metod för att lära sig om något annat, men även för att utforska det estetiska värdet i sig (och vad det innebär). Jag börjar med att citera Läroplan för förskolan, Lpfö 18:

 ”Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förmåga att skapa samt förmåga att uttrycka och kommunicera upplevelser, tankar och erfarenheter i olika uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans,” (Skolverket, 2018, s. 14)

Detta mål inbegriper två sätt att se på arbete med estetiska uttrycksformer, det ena är instrumentellt, d v s som medel att lära om något annat, och det andra är intrinsikalt som Nationalencyklopedin (2020) ”beskriver som det värde något har enbart i kraft av sina inre egenskaper, sin egen natur, och alltså oberoende av sina konsekvenser och andra yttre omständigheter”. För att tydliggöra skillnaden exemplifierar jag genom att lyfta musiken som ett medel (instrumentellt) för språkutveckling. I arbete med musik främjas den fonologiska medvetenheten (språkljud) samt prosodin (språkets ljudegenskaper). Om vi däremot ser på det intrinsikala, handlar det om att undersöka den estetiska uttrycksformen och att det är själva målet i sig. Det kan rymma tankar, känslor, uttryck, upplevelser och erfarenheter som möjliggör för ett meningsskapande. Men hur uppnås detta? Jag tänker att det naturliga svaret är ur fantasi och kreativitet. Genom att utforska exempelvis musik på olika sätt, öppnas det upp för ett flerdimensionellt sätt att tänka.

Eisner (2002) menar i The arts and creation of mind att arbete med estetiska uttrycksformer ger oss sätt att se olika möjligheter. Även Pramling Samuelsson m.fl. (2015) lyfter i Konsten att lära barn estetik: en utvecklingspedagogisk studie av barns kunnande inom musik, poesi och dans vikten av att kunna göra alternativa val och därmed också utveckla generativa förmågor. Dessa innebär ett alstrande av olika kompetenser. Så sammanfattningsvis ser jag det som att vi genom att använda estetiska uttrycksformer kan tillgodogöra oss kunskaper om andra ämnen samtidigt som arbete med värdet i sig möjliggör för ett multimodalt sätt att tänka och agera. Estetiska lärprocesser ger oss helt enkelt möjligheter att se och tolka vår omvärld på olika vis.

Här följer två praktiska exempel från mina ”gamla godingar”:

Den första får representera det instrumentella sättet, alltså musiken som ett medel för att lära sig om något annat, i det här fallet om mångfald och interkulturellt förhållningssätt.

Olika, lika

Det andra exemplet får symbolisera det intrinsikala, alltså att utforska musiken egna värde. I det här fallet hur musik kan upplevas dramatiskt.

Fåglarna