Jag heter Maria Ripemo och är leg. förskollärare. Då jag även har en konstnärlig utbildning är jag intresserad av hur kompetens inom estetiska uttrycksformer kan sammanfogas med det pedagogiska arbetet i förskolan. Detta innebär för mig ett multimodalt sätt att…
Jag heter Maria Ripemo och är leg. förskollärare. Då jag även har en konstnärlig utbildning är jag intresserad av hur kompetens inom estetiska uttrycksformer kan sammanfogas med det pedagogiska arbetet i förskolan. Detta innebär för mig ett multimodalt sätt att främja kunskap genom estetiska lärprocesser. I min blogg kommer ni att få ta del av mina tankar och mitt arbete i förskolan.
De sista sångerna som jag vill ge exempel på är hur barnens berättande kan gestaltas genom sång. Här skulle det också kunna gå att se en sammankoppling av hur musiken kan användas som medel (instrumentellt) och som mål (intrinsikalt). Jag har tidigare beskrivit hur hela det här projektet började genom att förskolan jag arbetar på var med i ”Läslyftet”, med syfte att främja barns språk-, läs- och skrivutveckling. I del 2 ur Skolverkets modul ”Skapa och kommunicera” ingår texten Leka och skapa berättelser av Pihlgren (2017). I denna beskrivs hur även det yngsta barnens berättande är en början på deras skrivutveckling. Men Pihlgren (2017) visar också på vikten av att en som pedagog är lyhörd och inlevelsefull för att skapa arenor för barnens berättande. Det lyfts även hur repetition är en viktig del för bearbetandet av text. För mig innebär det här att genom att tonsätta barnens ord, berättande och uttryck har jag som pedagog ett ”öppet sinne” för hur språkutvecklingen kan ske, samtidigt som det skapar ”liv” i det barnen uttrycker och kommunicerar. Att det blir sånger som vi sjunger kontinuerligt gör också att orden återberättas många gånger. Samtidigt får en heller inte glömma bort barnens delaktighet och upplevelse av att deras ord/uttryck värdesätts och delas kollektivt.
Nu till berättandet! Ett barn lekte sig genom dagarna, det var framförallt olika rollekar där ”Emil i soppskålen” var favoriten. Det här barnet hade också tagit över en hel del uttryck från sagorna om ”Emil i Lönneberga” som t.ex. ”kanske det ja”. Jag insåg att det här fick bli en ”leksång” och fångade upp så många meningar jag kunde:
”Aj, jag sitter fast i soppskålen! Nu låtsas vi att jag är Emil.
Jag ligger i Idas säng, kanske det ja.
Jag lagar mat och är doktor
Leka, leka, det gör jag, kanske det ja!”
Den sista sången jag vill visa utifrån det här årets arbete är ett barn som varje morgon när hen kom hade med sig ett gosedjur/docka eller liknande. Det blev en slags procedur att vi skulle gissa vilken som fick följa med till förskolan just den här dagen. Antalet figurer ökade under året och jag hann få med några då jag skrev sången. Det här barnet imiterade gärna sitt äldre syskon som sa ”Haaallå” när hen vill att en skulle lyssna.
”Hallå, hallå, vet ni vad jag har med idag?
Jo, jag har Rainbow Dash och Celestia, och Mimmi Pigg och Blå Nallen.
Ja, jag har Rainbow Dash och Celestia, och Mimmi Pigg och Blå Naaallen!”
Min kollega föreslog att vi skulle göra QR-koder kopplade till sångerna, så att barnen kunde scanna sångerna dels på förskolan och dels tillsammans med sina vårdnadshavare (och kanske en farfar…). Detta möjliggjordes genom att min kollega spelade in oss när vi sjöng och skapade QR-koder som vi sedan la upp på vår avdelningssajt. Vi skickade även med ett papper med alla koder hem som lätt kunde scannas. Här kommer alla sånger både som länkar och QR-koder!
