Mer ullstrumpor till barnen i julklapp.

Kalla små tår är inte så skönt att ha.  Idag, under min uteförmiddag har jag kommit på två saker att skriva på min önskelista inför julen. Det första är som ni ser i rubriken, ullstrumpor till alla barn så de slipper frysa när vi är ute. Det andra är att fler tillfällen, för att fånga lärande, synliggörs och tas tillvara. Idag har jag haft ett sådant tillfälle som gör mig alldeles lycklig. På Karlstads Naturskola har vi plats-baserat lärande som ett av våra ledord. Idag har jag haft turen att uppleva detta på flera olika sätt. Jag tar det från början….

I morse var det -11 grader ute. Det var en vacker och klar morgon när jag cyklade iväg för att möta en barngrupp som jag träffat vid ett flertal tillfällen under hösten, då vi haft ett litet utomhuspedagogiskt projekt tillsammans. Jag parkerade min cykel i skogen vid grillplatsen där vi skulle vara under förmiddagen och gick sedan mot förskolan. Jag kom fram till grinden och barnen som redan var klädda och klara ropade på mig. Jag skulle bara vrida om handtaget och öppna till dem, men det gick inte. Vad har hänt med grinden? ”Den har nog frusit” säger barnen. Hur ska vi få upp den då? frågar jag. Vi måste smälta ”fryset” säger barnen och tittar på mig. Jag ber dem gå och hämta en plastpåse med varmt vatten i. Det dröjer inte länge förrän de dyker upp med en PET – flaska. Detta kan bli spännande att se om det funkar, tänkte jag. Plastpåsen kan man ju forma lite efter låset men det är lite besvärligare med en stor flaska. Jag lade flaskan mot grinden (på barnens sida för att de skulle se vad som hände med det frostiga på grinden. ”Det smälter” sa någon. Jag höll sedan flaskan mot låset. Nu smälter du ”fryset” i låset va? blev nästa kommentar. Barnen observerade nyfiket och talade om för mig när de trodde det var dags att prova att öppna. Glädjen när handtaget kunde vridas runt var stor. ”Är vattnet i flaskan kallt nu?” När barnen känt efter att det fortfarande var varm så kom de närmare flaskan och fick syn på nästa fysikaliska fenomen. Det hade bildats ”dimma” på insidan i toppen av flaskan. ”Oj, vad är det som händer?” Spänningen runt flaskan var stor när det plötsligt började rinna droppar ner längs flaskans insida från toppen av flaskan och ner mot vattenytan. ”Det är som regndroppar” utbrister en av fyraåringarna. Ja, vad ska man säga, är det inte otroligt vad som kan hända och vilka observationer barnen gör under en kort stund och vår dag hade ju inte ens börjat än. Vilken tur att det var så kallt att låset hade frusit.

Dagens uppdrag var att tillverka fågelmat och hänga dessa i en djurgran. Barnen berättade för mig vad fåglar tycker om att äta, alla har något att bidra med i diskussionen, och vi undersökte de fågelfrön som jag hade med. De fick också känna på cocosfettet och göra hypoteser om vad som skulle hända med det när vi lade det i grytan och ställde den i elden. ”Det smälter, blir nog rinnigt och vitt. För det blir det när man lägger i grytan och det blir varmt” ”Det blir genomskinligt som smör som smälter” Alla hade en gissning och en tanke bakom densamma om vad som kommer att ske. Under tiden som cocosfettet smälte så tittade vi på en modell av en domherre som jag hade med mig. Barnen fick titta extra noga på näbben och beskriva den. Nu var det dags för dem att fundera på vad domherren tycker om att äta. Ett barn säger plötsligt:

-Jag vet en fågel som äter insekter, det är en hackspett.

–Jaha, säger jag, hur ser hackspettens näbb ut?

–Den är lång och smal.

 Precis då hörs ett knackande ljud och alla barnen vänder på huvudet mot ljudet och får se hackspetten som sitter och hackar i en lyktstolpe vid grillplatsen. Nu tycker alla att de ser vilken lång och smal näbb den har så att den kan nå insekterna i hålen i träden.

 –Då äter nog domherren frön då, den har ju så tjock näbb utbrister ett av barnen.

Det är nu dags att titta på hur fettet ser ut i grytan och konstatera att det är genomskinligt. ”Det är precis som när man smälter smör för att steka pannkakor men det ser ut som vatten” säger barnen. Frön rörs ner i grytan och sedan är det dag att hälla i formarna innan vi leker en stund och klättrar i träd för att hålla oss varma. Efter en stund ska vi ta ur fågelmaten ur formarna och då konstaterar barnen att nu är fettet vitt igen så då har det nog stelnat för det ser ut nästan som det gjorde först innan vi lade det i grytan.

Vi klär vår gran och dansar kring den innan vi leker sista paret ut hela vägen till förskolan. De barn som har frusit om sina tår den här kyliga förmiddagen gör det inte längre, för om man inte vill frysa så måste man röra på sig, och ta på sig ullstrumporna. Så mera kyla ute och flera mjuka paket under julgranen i år.

God Jul och gott nytt år

Önskar

Vi på Karlstads Naturskola.