Metaforer som verktyg och ”8B’s vocabulary challenge”

Historien bakom projektet där mina åttor har fått ökad motivation till att nöta in glosor för att få samla pärlor i burkar.

”Collect words like you save money in the bank. The bigger your bank account is; the more things you can do. With a large vocabulary you can do so much more fun with your English!”

Detta var i klass 8B på Ferlinskolan, för ett par månader sedan. Det är en klass som redan från start i sjuan varit lätta att arbeta med. Det sociala klimatet är tillåtande och de flesta är positiva och vetgiriga. Jag har under mina två och ett halvt år på Ferlin hunnit uppleva några olika typer av klassklimat, och tänker att det är lite av ett lotteri det där, hur det sociala klimatet blir i en klass. Självklart kan och bör lärare satsa mycket på värdegrundsarbete och jobba för en bra miljö i klassen, men samtidigt är vi faktiskt bara människor. En del klasser är extremt svåra. Ibland skulle jag vilja kunna trolla.

Men vi återgår till 8B och min begynnande idé om att utveckla metaforen ”samla på ord som pengar på banken” ytterligare. Jag blev barnsligt förtjust över att tänka i nya banor, och tänkte att det här med att tänka i bilder är ju kanon. Det var mitt under en genomgång med klassen som jag slängde ur mig en idé:

”Maybe we should do like some teachers do with the younger school kids; have some kind of reward project with glass jars that we fill with beads as you learn new words!”.

Jag var inte beredd på deras jubel! Det var som en liten glädjespark i magen. Vi började planera – let’s do it!

Vi kom överens om att de skulle ta med sig en varsin glasburk hemifrån, och så skulle jag ta med några extra. Jag skulle fixa etiketter till burkarna och pärlor. Flera elever sa att de redan var mer motiverade att plugga glosor (när tävlingskomponenten kom in blev några lite extra sporrade). Den positiva effekten märktes redan veckan därpå med höjda resultat! En lektion fick användas till pysslet; alla skulle ha etiketter med sitt namn på burken och alla fick klippa ut en bit tyg (som jag hade med) och ha som lock med en gummisnodd runt. Det blev jättefint!

Jag hade inte riktigt tänkt flera steg framåt, orutinerad som jag är, men körde på ändå. Lite ”happy-go-lucky”. Detaljerna fick jag lösa efter hand. Bland annat skapade jag ett protokoll i Excel där jag bokför deras resultat och sätter ett kryss när jag fyllt på pärlorna i burkarna. För att det inte skulle bli ett så kostsamt projekt valde jag att använda pärlplattepärlor, som jag hade fullt av hemma. Om någon skulle få för sig att fuska har jag ju alla siffrorna där så att säga. Sedan gjorde jag en ”poster” som jag satte upp på fönstret ovanför fönsterbänken där alla burkarna fick bo.

Från början var tanken att den som först fyller burken med pärlor vinner något, men det insåg jag ju direkt var en mindre bra idé. Alla burkar var ju olika stora! Så vi bestämde att i slutet av terminen får de räkna sina pärlor och så blir det priser av något slag. Det blir säkert många på delad första plats.

Det viktiga är att eftersom burken fylls med pärlor så SER ELEVERNA SIN KUNSKAP VÄXA (Vad fint va!). De är också medvetna om att det är en kul grej för att höja deras motivation, samt att det är lite av ett experiment där de får vara mina försökskaniner.

Vi är väl egentligen fortfarande i startfasen men det känns som att det kommer bli en positiv utveckling. Lite merarbete för min del men det kan det vara värt om det ger bättre resultat! Jag tycker mig dessutom uppleva en ökad positiv attityd till engelskan bland eleverna i 8B, en klass som visserligen alltid varit lätt att få med på tåget. Men ändå! Små segrar… 

En liten seger var när en elev kom fram till mig efter en lektion och var jätteglad: ”Jag förstod texten jättebra för att jag hade läst på orden!” Mission accomplished!