Möta förundransexperterna!

Nu är vi precis i uppstarten av en ny termin med allt vad det innebär i förskolans värld. Introduktion av nya barn och att hitta in i vår grundverksamhet utifrån de förutsättningar vi har just precis nu. Det är stort fokus på att lära känna och skapa relationer till nya barn men också att lära känna de barn vi mött tidigare i den fas i livet de befinner sig i nu. När den här nystartsfasen börjar avta är det dags att kliva in i nästa fas där vi ska hitta nya fokus i vår undervisning. Där vi alltid ska utgå från det som barnen visar intressen för och just nu vill utforska. För att verkligen väcka vår nyfikenhet och fokusera på det barnen utforskar behöver vi koppla på vår förmåga att förundras!

Förundran uppstår när vi vågar släppa vår egna föreställningar om hur saker och ting borde vara och hänger oss åt att fascineras av det vi ser och upplever. Förundran kan uppstå i de allra enklaste sammanhang; att fascineras av blåbärsbladets form eller myrans stretande med ett barr. Det uppstår också i de mest storslagna sammanhang som en färgsprakande solnedgång eller att uppleva ett mäktigt vattenfall. Men förundran handlar egentligen inte så mycket om sammanhanget utan vår inställning och vårt mindset i de situationer som uppstår runt omkring oss. Jag skulle vilja påstå att det är ett val vi kan göra. När vi möter ett barn i sitt utforskande så handlar det om att bli nyfiken och visa intresse för det barnet upplever och ser. Det är en förutsättning för att vi verkligen ska se det barnen är intresserade av men påverkar naturligtvis också barnen på ett positivt sätt. Tänk dig själv att som barn få möta en vuxen som totalt hänger sig åt att fascineras av det du gör och upptäcker. Vilken boost för barnets självbild och känsla av att bli sedd och bekräftad i sin upplevelse. Men det är faktiskt också en boost för oss själva. Forskning har visat att just upplevelsen av förundran har en stor positiv påverkan på vårt välmående. När vi förundras kan vi uppleva olika former av lyckokänslor, en rysning som får håret på armarna att resa sig eller glädjetårar över storheten i det lilla. För den som vill veta mer om just det här så kan jag varmt rekommendera boken ”Förundranseffekten” av Sara Hammarkrantz och Katrin Sandberg.

I mitt arbetslag är vi inte bara i uppstart av en ny termin, vi är också i uppstart av ett för oss nytt arbetssätt. Två avdelningar och arbetslag har slagits ihop till ett storarbetslag. Vårt syfte är att kunna skapa bättre förutsättningar för undervisningen när vi har större yta att skapa inspirerande undervisningsmiljöer på. Att kunna erbjuda mer fokuserade miljöer för olika områden, en skapandeverkstad istället för två, rum som har ett större fokus på digitalisering och ett annat för experiment. Det har också gett oss utrymme att skapa en stor miljö för bygg och konstruktion, en annan stor miljö med fokus på rollek medan en tredje är uppbyggd för att ge utrymme för högläsning och inspiration för språket. Tanken är att det ska ge barnen större möjlighet att kunna fokusera på det som just den miljön de väljer att vara i erbjuder. Att det inte ska bli så rörigt med rum som har flera olika syften samtidigt, som vi upplevde att det ofta blev tidigare. I vårt arbetssätt är vi pedagoger kvar i en miljö under längre tid där vi planerar undervisning och följer barnens utforskande. En organisation som faktiskt ger oss goda förutsättningar att förundras. När vi träffas under våra gemensamma reflektionstillfällen är det just beskrivningar av tillfällen som skapat förundran som är genomgående. Det kan handla om allt från upplevelsen av att ett barn upptäckt något nytt till att ett annat barn kommit till sin rätt i en lärmiljö, växt och fått en roll i gemenskapen som hen tidigare inte haft. Vid flera tillfällen har det också handlat om att barn som tidigare upplevt stora utmaningar i vardagen på förskolan nu kommit till sin rätt och kunnat landa i vår nya organisation. Gång på gång i våra samtal är det någon kollega som säger ”Wow” eller ”Nu fick jag rysningar längs hela armen”. Det är fascinerande att vara en del av ett sammanhang där just förundra blivit ett förhållningssätt, utan att vi faktiskt uttalat det som ett syfte.

Förundran är en viktig del i vårt ledarskap, i vårt möte med varandra och med barnen men det är faktiskt inte bara något som blir en effekt av ett nyfiket utforskande utan är faktiskt också omnämnt i vårt styrdokument. I del 1 av Lpfö18, under rubriken ”Omsorg, utveckling och lärande” står följande: ”Förskolan ska stimulera barnens kreativitet, nyfikenhet och självkänsla. Barnen ska få möjlighet att förundras och utveckla sin förmåga att utforska, kommunicera och reflektera.”

Något som dock är viktigt att komma ihåg är att barnen har förmågan till förundran i sig redan från början. Det är egentligen det enda de gör hela tiden i sitt utforskande! Utmaningen för oss vuxna ligger i att skapa förutsättningar för barnen att hålla kvar den inställningen till allt man upptäcker och upplever genom livet. Vi behöver låta barnen vara de som inspirerar oss att välja förundran. Tänk vilken fantastisk förmån vi har som möter dessa förundransexperter varje dag!

/Veronica Nytomt

Hultsbergs förskola