Leda med jämlikhet i fokus

I mitt förra blogginlägg skrev jag om vuxnas makt och hur viktigt det är att vi reflekterar över vårt maktövertag för att ge barnen goda förutsättningar för delaktighet och inflytande. Det handlar framförallt om att skapa jämlikhet mellan vuxna och barn, att vi får samma möjligheter att påverka, bidra och bli lyssnade på.

Vi är alla människor med kortare eller längre erfarenhet av att spendera tid här på jorden. Alla har erfarenhet med sig i mötet, oavsett om det handlar om 1,5 år, 4 år eller 40 år. Dessa olika erfarenheter ska ligga till grund för allt vi gör i förskolan. Men hur vi väljer att ta till vara på de här erfarenheterna påverkas av den barnsyn vi bär med oss. Om vi lägger störst vikt vid att det är vi vuxna som vet hur saker bör göras och barnen ska instrueras och helst följa de instruktioner de vuxna ger blir det svårt att skapa en jämlikhet. I motsats kan det också vara så att man anser att allt barnen vill göra och initierar direkt ska följas av den vuxne. Även här hamnar vi i en ojämlik situation där den vuxne hamnar i ett underläge och släpper sin ledarroll och sitt vuxenansvar. För att skapa en jämlikhet mellan barn och vuxna måste vi hitta en balans mellan vår ledning och struktur och barnens initiativ och önskemål.

I samhället i stort är det ofta den första beskrivningen av barnsynen som får störst utrymme och lyfts fram. Det premieras att vara den auktoritära vuxna som har kontroll i situationen. Här har vi som arbetar närmast barnen en oerhört viktig roll att initiera och bidra till en förändring av samhällets barnsyn.

I mötet måste vi i allt vi gör signalera till barnet att du är viktig, det du ger uttryck för har betydelse för mig. Jag vill ditt bästa. Det gör vi genom att lyssna in och ta barnens uttryck på allvar. Lyfta fram deras intressen och förmågor i vår undervisning och de material och aktiviteter vi erbjuder. Men vi gör det också genom att sätta strukturer och ramar som ger tydlighet och förutsägbarhet. Vi behöver även vara tydliga med olika gränser för att barnen ska få goda möjligheter att utveckla sina sociala färdigheter och att kunna vara lyhörda inför andras behov och önskemål, likväl som att få möjlighet att uttrycka sina egna.  

Genom en jämlik maktfördelning skapar vi också goda förutsättningar för samarbetet mellan barnen och oss vuxna, men också för samarbetet barnen emellan. När vi samarbetar och genomför saker med en gemensam utgångspunkt känns det vi gör meningsfullt och glädjefyllt. Det här samarbetet, känslan av delaktighet och upplevelsen av att bli lyssnad på och tagen på allvar bidrar till att vi också kommer uppleva ytterst lite friktion och protest i vår vardag. När barnen känner att de får vara med och bidra och också upplever att de har makt att påverka sin situation så finns inte behov av bångstyrighet och att sätta sig på tvären på samma sätt som om man upplever sig vara i underläge. Och de gånger vi möter på protester kommer det vara ganska enkelt att vända det till samarbete så länge vi vuxna har inställningen att vi vill nå jämlikhet.

Jag vill också lyfta ytterligare en positiv aspekt. Att uppleva jämlikhet bidrar i mycket hög grad till ett ökat välmående. Dels bland barnen som får känna att de är betydelsefull och har något viktigt att bidra med men också för oss vuxna. När vi känner att vi kan göra skillnad i ett barns vardag och lyfta hen ger det så oerhört mycket tillbaka till en själv!

Tanken om jämlikhet och lika värde bidrar också till ömsesidig respekt för varandra. Det här leder även till att barnen visar större respekt för varandra och andra längre fram i livet. Det finns med andra ord många viktiga anledningar till att vi behöver reflektera över maktfördelningen och göra allt vi kan för att skapa en så jämlik balans som möjligt!

/Veronica Nytomt

Hultsbergs förskola