Vuxenmakten påverkar vårt ledarskap

Vi vuxna har makt. I relationen mellan vuxna och barn är det vi vuxna som har det större maktövertaget. Bara genom att vi till storleken är större och att vi har längre livserfarenhet gör att vi automatiskt tilldelas ett maktövertag gentemot barnen. Vår möjlighet att använda ordet nej är ett exempel på detta. Barnens underlägsenhet kräver många gånger att de frågar oss vuxna om lov till olika saker. Det kan vara allt från att använda ett visst material till att förflytta sig till en annan lokal. Här ligger möjligheten hos oss att svara ja, nej eller att kanske ta initiativ till en kompromiss.

Det här påverkar vårt ledarskap och är en utmanande pusselbit. För att kunna leda måste vi utmana våra tankar om vår makt. Vi blir ledare när någon följer. För att barnen ska vilja följa oss så måste vi vara inlyssnande och ge stort utrymme för dem att vara delaktiga och få inflytande. Med vår makt kommer också ett stort ansvar i att skapa jämlikhet mellan oss, barn och vuxna. Det innebär att vi måste vara medvetna om i vilka situationer vår makt blir allt för stor och hur vi kan ge ett större utrymme för det barnen tänker, tycker och önskar.

Vi har också en stor makt att döma eller bedöma, vad som är okej och inte, vad som är bra eller dåligt, rätt eller fel. I vissa fall kan det också handla om ett dömande utifrån barns sätt att vara och fungera. Inte sällan med ett krav på ”korrekt uppförande” för att ges tillåtelse att delta. Det händer ju ibland att vi kastar ur oss uttryck som ”Om du inte klarar att sitta still på samlingen så får vi gå till ett annat rum”. Jag skriver ”vi” för jag gör precis så ibland, även om jag tänker mycket kring just det här så är jag inte mer än människa och agerar ibland utifrån invanda mönster. I mötet med barnen måste deras behov gå före den vuxnes. Många gånger handlar barnets dåliga uppförande om ett otillfredsställt behov, att situationen inte är tillräckligt tydlig/anpassad eller barnets upplevelse av att inte vara lyssnad på. Vår makt kan skapa situationer där vi tydligt begränsar barnens utrymme kopplat till ett dåligt uppförande. Här behöver vi ta barnets behov på allvar och förändra i situationen för att den ska fungera bättre för alla istället för att lägga ansvaret på barnet att ändra sig för att klara av kraven situationen ställer på hen.

Normer styr oss i vårt maktutövande. Det handlar om normer för hur vi anser att barnen bör uppföra sig, som i exemplet ovan. Det handlar både om normer för hur vi vuxna ska agera men även för vilka regler vi ska ha gemensamt. Jag känner mig i vissa situationer ”tvingad” att säga nej för att hålla mig till de förhållningsregler som vi tillsammans satt upp. Även om jag ibland kan tycka att det i den aktuella situationen inte skulle göra så ”stor skada” så kan konsekvensen bli att man i en annan situation har svårt att upprätthålla den regel vi bestämt. Därför är det oerhört viktigt att vi tillsammans i arbetslaget eller på förskolan verkligen diskuterar och reflekterar över de regler vi sätter upp. Varför regeln är viktig och hur den påverkar barnen, här är det framförallt viktigt att ta med barnen i diskussionen och att det blir väl förankrat hos dem varför vi bestämt just den regeln. 

Vårt maktövertag ger oss i en del situationer problem som vi försöker åtgärda med ännu större maktutövande. Vi känner nog alla igen situationer när barnen blir ”bångstyriga” vägrar vara med på det vi planerat, stör aktiviteter eller springer åt ett annat håll när vi försöker samla gruppen. Vår reaktion blir då ofta att höja rösten och genom tillsägelser få barnen att lyssna eller avbryta det de håller på med. Klara Dolk skriver om det här i sin avhandling ”Bångstyriga barn – makt, normer och delaktighet i förskolan”. Hon menar att det här bångstyriga beteendet hänger ihop med att barnen upplever att de vuxna styr för mycket över vad de ska göra och att deras enda maktmedel blir att vägra eller göra tvärtemot.

Barnens delaktighet är grunden i vårt uppdrag, vi ska forma utbildningen och undervisningen utifrån de barn som finns i gruppen just nu. Utifrån deras önskemål, intressen och behov. Här påverkar vår makt till stor del barnens möjligheter. Barnens upplevelse av delaktighet är det som avgör om vi lyckas skapa jämlikhet. Märk väl att jag skriver barnens upplevelse av delaktighet, den kan aldrig bedömas av någon annan än barnen/barnet själva. Att vi skapar jämlikhet mellan barn och vuxna har många fördelar även ur ett vuxenperspektiv, framförallt underlättar det samarbetet genom en minskad bångstyrighet från barnen men vi får också mycket viktiga synpunkter och erfarenheter från barnen som berikar och ger oss än större mening i vårt arbete.

En jämlik maktbalans handlar inte om att vi bara ska släppa alla ramar och låta barnen göra hur de vill, vilket jag ibland fått som en reaktion när jag pratar om det här. Det är snarare tvärtom, barnen behöver tydlighet och ramar att förhålla sig till och det är här vårt ledarskap kommer in. Ramar och tydlighet är avgörande för att vi ska få en väl fungerande vardag tillsammans och det är vi vuxna som har ansvaret för att skapa den grunden. När vi sätter ramarna behöver vi alltid ta in barnets/barnens perspektiv och göra dem tydliga och väl anpassade för de barn och den barngrupp vi möter just nu. I vissa fall behöver ramarna också vara olika för olika barn beroende på vilka behov de har. Det är bland annat det här som skapar jämlikheten och ger barnen inflytande över sin vardag.

Det innebär för mig en stor sårbarhet att skriva den här texten, jag har flera gånger funderat på om jag verkligen ska välja just det här temat för ett blogginlägg. Som jag nämner tidigare så hamnar jag ibland i situationer där jag använder min makt på sätt som inte känns rätt. Men det finns ingen prestige i det här, det handlar inte om att vi hela tiden ska agera perfekt. Det som fick mig att ändå välja att publicera den här texten är att vi behöver bli medvetna om hur vår makt påverkar barnen och just medvetenhet och att ta på sig de här ”glasögonen” är det viktigaste för att kunna nå en stor förändring på sikt!

/Veronica Nytomt

Hultsbergs förskola