Uppgifter en masse

Att utforma elevuppgifter är något vi lärare arbetar med i princip varje dag. Vår beprövade erfarenhet på området är naturligtvis stor men vi efterfrågar ofta möjligheten att få sitta tillsammans och diskutera den här sortens praktiska pedagogik. Till detta möte har vi tagit tillfället i akt att fördjupa oss i våra egna och varandras uppgifter, mot bakgrund av vad som togs upp i vårt kursmaterial och den uppgift vi har strävat efter att genomföra efter förra träffen.

Vi presenterade ett gäng olika uppgifter som såg ganska olika ut. Vi kan plocka ner dessa i sina beståndsdelar och se efter vad de faktiskt innebär. Då ser vi exempelvis att stora, komplexa uppgifter kräver mycket förklaring för att eleverna ska ta till sig innehållet och att vi löser detta med långa, berättande instruktioner i flera led som sätter upp en kontext. Vi trycker på specifika delar i en uppgift som eleverna ska koncentrera sig på. Vi modellerar med liknande uppgifter för att visa vad som menas och vad vi eftersträvar. Muntliga instruktioner används som komplement till de skriftliga. Steg för steg punktas det upp vad som krävs av eleverna för att hjälpa dem med uppgiftens struktur. Möjligheten ges att välja uppgifter för att antingen ta den som känns mest intressant eller för att den ena prövar vissa kunskapskrav som den andra inte prövar. Och så vidare.

Även om vi utformat uppgifter sedan den dagen vi började arbeta som lärare så testar vi hela tiden nytt; vi utvecklas och breddar i vår repertoar. Vi behöver vara lyhörda för hur eleverna uppfattar det arbetsmaterial de har för händerna, men vi kan inte lita blint på den responsen. Vi har ett syfte med våra uppgifter där eleven ska visa upp olika förmågor. Det kan dock vara så att det inte alltid är helt tydligt vad detta är. Uppgiften i sig är förmodligen bra men kommunikationen kan halta. Det beror kanske på att vi använder alltför komplicerade termer, att vi utelämnar vilka kunskapskrav som kommer bedömas eller att vi brister i tydlighet på andra sätt. Ett tillfälle att sitta ner och prata om det man hanterar varje dag hjälper tankeprocessen framåt och ger mängder med tips och öppnar även ögonen för fallgropar.  

Jag vill också gå helt utanför ämnet och göra en shoutout. För ett par veckor sedan fick jag ut ett frågeformulär om bloggskrivande på Pedagog Värmlands webbplats. I samband med några av frågorna kom jag att tänka på en speciell person. En person som varit en stor inspiration till, och i, min akademiska karriär. Hon står upp, vågar och utmanar på ett sätt som är anmärkningsvärt och alltid sporrat mig vidare. Tack Roberta.