Varför läser vi?

Den sista artikeln vi tagit del av i årets Läslyft är dels en sammanfattning av det vi tidigare läst och reflekterat över, dels är det en genomgång av en intressant övning som man kan alternera i många former och låta elever använda på texter. Men viktigast tyckte vi ändå det var att diskutera varför vi lägger sådant fokus på läsningen. 

Enligt en undersökning från European Literacy Network så saknade år 2012 tjugo procent av den europeiska befolkningen tillräckliga läs- och skrivfärdigheter för att kunna fungera i ett demokratiskt samhälle. Inom skolan möter elever mängder av ämnestexter och det är vitalt att de lär sig att granska och förhålla sig kritiskt till dessa. Ingrid Mossberg Schüllerqvist och Zara Hedelin visar på hur man utvecklar en kritisk litteracitet genom ämneskunskaper, förmågan att granska texter och att kunna använda sig av lässtrategier. Vi behöver kunna avgöra vad som menas med alla texter vi exponeras för, inte minst idag när vi nås av dem dygnet runt. Kan vi inte läsa riskerar vi att bli lättledda offer. 

En grundtanke i den här modulen har varit att det bara är ämnesläraren som kan undervisa om texter inom det egna ämnet, vilket Mossberg Schüllerqvist och Hedelin gör gällande kan uppfattas som utmanande. I vår grupp ser vi det som en självklarhet utifrån det material vi tagit del av under kursens gång. Men vi tror dock att inte alla känner så. Dessutom är vi nog många som behöver bli bättre på att inkorporera de multimodala texterna som en naturlig del i undervisningen. Kanske för att det känns ovant, men framförallt tror jag det är sådant som lärare inte alltid tänker på. Nåväl, jag ska inte så mycket sammanfatta året utan istället säga att innehållet i årets Läslyft har skapat förutsättningar och konkreta uppslag för vad vi kommer gå vidare med under nästa år. Det blir spännande.