Teoretisk fördjupning

Vår läslyftsgrupp har kommit därhän, eller är åtminstone på väg mot, att inlemma nya tankar kring lässtrategier i arbetet med våra elever. Vår praktiska tillämpning av det som modulen ”Lässtrategier för ämnestexter” bör erbjuda utvecklas när vi får en välunderbyggd och tämligen djup teori att pröva våra tankar mot, och det erbjuder Marie Wejrum i grundartikeln till den sjätte delen vi bearbetar. (Zara Hedelin gör detsamma för svenskämnets del i sin fördjupningsartkel.) Vi har ju klagat lite på djupet i artiklarna och har känt en avsaknad av nya termer att införliva i vår begreppsvärld, men framförallt i denna senaste del får vi just en sådan god teoretisk språngbräda.

Ivar Bråten utkristalliserar fyra läsförståelsestrategier och klassificerar strategier för organisation (att binda samman), elaborering (att omsätta och använda) och övervakning (att kontrollera läsningen) som ”djupa” strategier. Det finns också minnesstrategier som har ett värde för att kunna återkalla tidigare kunskaper, men de djupa strategierna tvingar eleverna att bearbeta stoffet och det är sådana vi arbetar med här. I läsförståelseprocessen är det också vitalt att ha för ögonen vilket syfte som föranleder läsningen av en specifik text. Det är när man känner till vad man ska uppnå som man som läsare också kan anpassa och välja strategi därefter. Wejrum och Hedelin talar om att detta syfte kan beskrivas genom metastrategierna läsa för att lära, -förstå eller -tillämpa. Dessa hänger i sin tur samman med Kintsch van Dijks beskrivning av förståelseprocessen som stegvist uppbyggt där man först läser för att skapa en meningsfull helhet för att sedan sammanfatta innehållet och få fram kärnan. Slutligen är man så förtrogen med tänket att man kan använda sig av det i ett eget skrivande.

Vi får alltså en teoretisk bas att fästa våra lässtrategier i. I modulens senare delar har utformningen av de uppgifter vi genomför i klasserna varit snarlik och gått ut på att testa lässtrategier av olika slag och i olika skeenden, så den praktiska tillämpningen har funnits med en tid. Några saker har blivit väldigt tydliga och nödvändiga att reagera på, såsom att elever har fortsatta problem att sammanfatta text, att det inte är självklart vad det innebär att referera och problematik kring (mitt nyupptäckta favoritord för dagen) presentism. Hedelin förklarar begreppet i stil med att man kan ha svårt att sätta sig in i ett förflutet skeende och förstå periodens särart då man lever nu och har liten kunskap om och koppling till det som hänt tidigare. Det kan bli ett problem för elever att förstå äldre texter när kontexten är främmande. Vi upptäcker alltså tydligare potentiella problem vi behöver arbeta mer med, men vi får också nya möjligheter att tackla dessa eftersom vi fördjupar den teoretiska grunden.