Ska eleverna tro på oss?

Ett projekt som detta är ju intressant för oss som är involverade i det, men glädjande nog verkar också andra tycka att det ger dem något av värde. Åtminstone läses den här bloggen. Förutom att den sprids inom Åmåls kommun så förekommer vi på Karlstads Universitet, inom Karlstad-Hammarö Gymnasieförvaltning och bland elever på skolan. Det är naturligtvis en sporre och ett erkännande att vi gör någonting som kan intressera andra inom skolans värld. Tack för det.

Läslyftet tillhandahåller en utomordentligt välbehövlig plattform för att bearbeta pedagogiska frågor utifrån givna punkter. Men poängen är ju att vår samlade, nyvunna och berikade kunskap ska komma eleverna till dels i slutändan. En tanke jag stundom återvänt till är att just appliceringen kan ta tid och att alla aktiviteter vi förväntas genomföra kanske inte lämpar sig för mer än experiment. Den första aktiviteten var egentligen av den sorten. Trots det gav den väldigt mycket att bearbeta och vi har fått en djupare förståelse och inblick i elevers förhållningssätt till läsning. Nu har vi genomfört den andra aktiviteten där vi behandlat källhantering tillsammans med eleverna och denna kan däremot mycket enkelt kopplas ihop med hur undervisningen ska bedrivas och vad den syftar till. Än så länge ger alltså aktiviteterna valuta för investerad tid.

De olika moduler som vi arbetar med verkar i stora stycken gå efter samma riktlinjer och källhantering återkommer i många, om inte rentav alla, av de moduler som studeras på gymnasiet. I vår lärgrupps modul är det klart uttalat och vi kunde bygga upp aktiviteten mycket efter eget huvud och med våra egna ämnen i åtanke. Inom vissa ämnen arbetar man redan väldigt aktivt med källhantering, medan andra inte får in det i någon vidare utsträckning alls, vilket kan tyckas anmärkningsvärt. Vi har ett krav på oss att ge förutsättningar för att eleverna ska bli kritiska individer, men då måste ju vi som lärare vara säkra på vår egen roll och ha tänkt igenom våra egna ställningstaganden. En lärdom vi kunde dra efter genomförd aktivitet var att eleverna tror på vad som förmedlas till dem i skolan, egentligen utan förbehåll annat än i undantagsfall. Och det är farligt, både i det fallet men framförallt i ett större perspektiv, där unga människor lätt skulle kunna bli offer för ondsinta krafter.

Eleverna vittnade om att de inte var vana vid att arbeta med källhantering och många stod först ganska handfallna inför de problem som presenterades. Glädjande nog var de generellt sett på det klara över vad som som förväntades och kunde snabbt komma in i relevanta tankebanor och resonera kring de dilemman vi avsett. Eleverna måste dock se och uppleva att det här tas på allvar från alla lärare, oavsett ämne. Vi fastnar lätt i gamla hjulspår som vid närmare eftertanke inte framställer oss i den bästa dager. Vi måste vara självkritiska och tänka på vilken ståndpunkt vi själva representerar, och vad vi därigenom förmedlar till våra elever. Det är väldigt svårt att skaffa sig en helhetsbild över ett fenomen om man bara fått se en bild av det. Eller som en av kollegorna sa: En engelsman är naturligtvis en monokelprydd tédrickare, om den enda kontakten med engelsmän man har är genom Sherlock Holmes.