Ännu större fokus på det relationella perspektivet

Under tisdagen och onsdagen var Råtorps skolors elevhälsoteam på konferensen Elevhälsa 2020. Det var två intressanta dagar med en hel del matnyttigt att reflektera kring. En övergripande reflektion jag gör efter dessa två dagar är att frasen det relationella perspektivet stack ut. Det var något som de flesta föreläsare tog upp som en viktig faktor i ett framgångsrikt elevhälsoarbete. Frasen i sig är inte ny på något sätt, men den signalerar att fokus inom skola har skiftat, som jag tolkar det, från fokus på eleven till fokus på lärmiljön. Det handlar om att vi som arbetar inom skola behöver samordna ännu bättre utifrån det faktumet.

På Råtorps skolor har vi reflekterat mycket kring vad det innebär att ha ett relationellt perspektiv, inte bara gentemot eleverna utan även i relation till pedagogerna. För mig var den första bekantskapen med det relationella perspektivet en viktig händelse i mitt pedagogiska ledarskap. Där och då fick jag en förklaringsmodell, som klädde min pågående process i ord. Det var inte så att jag gjorde några större förändringar utifrån det mötet, men jag fick en djupare förståelse för min egen process. Nu är det relationella perspektivet något vi lyfter fram i vår lokala plan för elevhälsa.

Nu är vår ambition att lyfta in det relationella perspektivet in i processen kring närvaro och skolanknytning. Vi har under en tid känt att de mallar vi har för att kartlägga problematisk frånvaro inte är i samklang med vår inriktning i elevhälsoarbetet. Fokus ligger på ämnen och det är självklart ett viktigt fokus, men då vi har en god måluppfyllelse när det gäller kunskaper så är det inte i den änden vi vill börja. Vi vill börja med att kartlägga den faktiska frånvaron och analysera den. Från och med nu kommer vi skifta fokus och i den processen kommer elevhälsan ta ett övergripande grepp över kartläggningen och analysen av denna.

Så vad kommer vi göra då? Jo, Vid varje terminsslut gör jag som rektor en analys av närvarostatistiken som skoladministratören skickar ut till oss rektorer dessutom kommer rektor se över närvaron var femte vecka utifrån kommunens policy på 85%. Om jag då upptäcker elever med en närvaro på lägre än 85% så skapar jag elevärenden i aktuella fall i vårt journalsystem PMO och lägger in ärendena på nästföljande möte i EHT. Efter teammötet anmäler rektor oroväckande frånvaro till nämnden enligt kommunens rutin. Därefter får vår specialpedagog i uppdrag att analysera frånvaromönster och konkretisera mönstret genom att markera frånvarotillfällena i en kalender samt räkna om frånvaroprocenten till förlorad undervisningstid. Vi har märkt att det inte får någon större effekt att presentera en procentsats för vårdnadshavare eller elever. Vi vill genom denna analys lägga fokus på undervisningstiden det vill säga det vi ansvarar för.

Specialpedagogen återkopplar analysen till mentor och berörda pedagoger. Först nu kliver mentor ordentligt in i processen och tar kontakt med vårdnadshavare och informerar hemmet. Vår tanke är att en tydlig kartläggning och analys i kombination med en information till hemmet i sig kommer innebära att de allra flesta elevärenden kommer kunna avslutas vid nästa översikt av närvaro som rektor genomför. Jo, men skulle inte ett relationellt perspektiv in i processen kring närvaro?

Vår tanke är att specialpedagog och skolkurator ska ta fram en mall för det samtalet som ska genomföras med hemmet. I den mallen kommer ett tydligt socialt fokus lyftas fram. Det är där vi kommer skriva fram vikten av att eleven har minst en bärande och lärarande relation med någon vuxen på skolan. Det är det relationella perspektivet ska tydliggöras. Vår tanke är att tydligt skriva fram att det är vi i skolan som ansvarar för att bygga relationen med eleven. Vi är medvetna om att alla elevers närvaro inte kommer öka bara för att vi skapar en mall för samtal som pedagogerna använder, men samtidigt är vår hypotes att för de flesta så kommer denna insats ge avsedd effekt.

Skulle inte närvaron förbättras utifrån kommunens policy på 85% så genomför specialpedagog och kurator ett möte med eleven och eventuellt vårdnadshavare.  Utifrån mötet med eleven och eventuellt vårdnadshavare skapas en handlingsplan. Där kan insatser såsom samtalsstöd för elev och vårdnadshavare erbjudas. Skulle insatserna i handlingsplanen inte fungera tillfredsställande kan rektor fatta olika typer av beslut för att säkerställa att elevens behov är i fokus såsom beslut om särskild undervisning, beslut om särskild undervisningsgrupp/ enskild undervisning eller beslut om anpassad studiegång.

Vi har medvetet valt att inte precisera några fler insatser än samtalsstöd. Vi tror att samtalsstödet från skolkurator kan vara en insats som kan bli generell, men vi tror att handlingsplanen i övrigt måste utgå från eleven och hens behov och då är det naturligt att insatserna blir individuella. Detta är ju i högsta grad åtgärdande aktioner från elevhälsan. Vi har även tänkt på hur vi ska arbeta främjande kring detta.

Något som stack ut på konferensen var tankarna kring en social kartläggning, som ett par av föreläsarna lyfte fram. Det går i korthet ut på att arbetslaget inför till exempel utvecklingssamtalet går igenom samtliga elever utifrån ett socialt perspektiv. Det kan göras genom att ställa frågan: vilka av oss i arbetslaget har en bärande och lärande relation med eleven? På det sättet får arbetslaget en tydlig bild av elevgruppen. Skulle det visa sig att det finns elever som vi ännu inte fått till en bärande och lärande relation med, så ska någon av pedagogerna ta det viktiga uppdraget att börja bygga en tillitsfull relation genom att helt enkelt söka upp eleven och börja prata med eleven om till exempel elevens intressen och familj. Som allt förbättringsarbete måste detta ske med systematik det vill säga att läraren ska genomföra x antal samtal med eleven under en period. Den aktivitet andas ett tydligt relationellt perspektiv samtidigt som den lyfter fram den tillitsfulla relationen i kontexten skolanknytning.

Det är när elevhälsoarbete och systematik går hand i hand vi kan ha fullt fokus på att främst arbeta främjande och förebyggande. Jag anser att det är i det åtgärdande arbetet risken är större att vi hamnar i ett kategoriskt perspektiv. Det är i det främjande arbetet det relationella perspektivet tar ordentligt spjärn och skapar momentum för ett aktivt elevhälsoarbete.
/Magnus Sjödin, rektor