Relationellt perspektiv och kategoriskt perspektiv

I vår arbetsplan har vi beslutat att fortsätta arbeta med att skapa tillgängliga lärmiljöer i våra verksamheter. Vi fick inspiration av våra förskolor, som i olika omgångar, genomfört ett studiepaket i SPSMs regi tillsammans med vår specialistorganisation. Studiepaketet vänder sig i första hand till oss som möter barn och elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som autismspektrumtillstånd och adhd i vårt pedagogiska arbete, från förskola till gymnasiet. Vår analys visar att det är just kring NPF, som vi behöver lära mer. I december kommer vi därför rulla i gång detta på våra skolor på Råtorp. Det betyder att alla pedagoger i förskoleklass, på fritidshemmen och på låg- och mellanstadiet kommer lära mer om NPF.

Just nu håller jag, tillsammans med specialpedaog och våra speciallärare, på att genomföra studiepaketet. Det handlar om fem olika moment där fokus ligger på den egna processen stöpt i formen av kollegialt lärarande. Som rektor är det viktigt att jag genomför den fortbildning som jag beslutat att alla pedagoger ska genomföra. Det är inte bara bra utifrån det faktum att jag lär mig nytt utan det skickar även en tydlig signal om att detta arbete är prioriterat i verksamheterna.

Det jag främst tar med mig från de olika momenten och de diskussioner vi fört, är två perspektiv. Dessa två perspektiv, det relationella perspektivet och det kategoriska perspektivet, hjälpte mig att ytterligare sortera mina tankar kring tillgängliga lärmiljöer. Nu finns det säkert många som skakar på huvudet och tänker att det där borde han väl redan haft koll på. Oavsett så blev mina egna tankar mer synliga för mig själv genom att filtrera dem genom dessa perspektiv. Kort kan det relationella perspektivet förklaras med att tyngdpunkten ligger på sociala omständigheter och organisatioriska omständigheter. I det kategoriska perspektivet ligger fokus i stället på den enskilde eleven och hens egenskaper.

Min inställning i frågan är stark när det gäller de två olika perspektiven. På Råtorps skolor och i alla dess verksamheter ligger fokus på tillgängliga lärmiljöer och det vägvalet innefattar ett stark tro på det relationella perspektivet. För mig är tanken kring tillgänglighet och delaktighet inte förenlig med ett kategoriskt perspektiv. Med ett kategoriskt perspektiv så har eleven svårigheter medan med ett relationellt perspektiv så är eleven i svårigheter. Det är en stor skillnad för kulturen i en verksamhet vilket av dessa perspektiv som har starkast fäste.

Det krävs samsyn för att säkerställa att vi kan följa skollagen: ”I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.” Kan vi göra det med ett kategoriskt perspektiv? Jag menar att vi inte kan det. För att säkerställa att vi arbetar efter den lag som reglerar våra verksamheter menar jag att vi ska anlägga ett relationellt perspektiv. Vad tycker du?
/Magnus Sjödin, rektor