Verksamhetsövergripande arbete med fokus på elevhälsa- det bästa för och av två världar

– Det bästa enligt mig, en omskolad lärare med grunden som fritidspedagog.

Verksamhetsövergripande arbete kan ju låta enkelt, det är väl bara att planera ett tema, lektion eller ett arbetsområde och sedan be om hjälp av en fritidspedagog att stötta upp, oftast med de praktiska momenten, i en klass eller grupp. Planeringarna för detta arbete grundar sig oftast, ja nästan alltid skulle jag nog våga sticka ut näsan och säga, på skolans centrala innehåll samt kunskapskraven. Den delen har alltid varit självklar för oss lärare, varje område, tema och lektion skall ha en planering med utgångspunkt i läroplanen med tydligt syfte, mål och metod för att i slutändan kunna bedöma elevernas kunskaper. Därför inget konstigt för en lärare kan tyckas att fortsätta enligt gammal vana, det har däremot inte varit lika självklart för en fritidspedagog att planera och dokumentera verksamheten på samma sätt och med samma tydlighet utifrån ett väldigt tydligt styrdokument.

Detta grundar jag till största del på min tid som verksam fritidspedagog, för ett gäng år sedan tillbaka i tiden men ändå inte på stenåldern som många elever skämtsamt skulle sagt, samt på de samtal jag haft med kollegor som arbetat på fritidshemmet genom åren. Tiderna förändras som tur är och det centrala innehållet för fritidshemmet har tydliggjorts och med det även stärkt rollen som fritidspedagog. Det finns ett mycket tydligare varför som även vi lärare snabbt kan känna igen oss i då man jämför med skolans centrala innehåll.

Jag gillade inte att under min tid som fritidspedagog fungera som en assistent till läraren i klassrummet där jag ofta blev tillsagd vad som behövdes göras utifrån lärarens perspektiv på elevernas behov. Jag ville arbeta med eleverna utifrån fritidspedagogens sociala- och ofta praktisk-estetiska kompetens och som ett komplement till det som läraren gjorde i de olika ämnena. Min mening var och är fortfarande att elever lär på många olika sätt och har störst möjlighet till utveckling om så många olika perspektiv som används. Jag hade inte så tydliga ramar på vad jag faktiskt skulle utveckla hos eleverna förutom deras sociala kompentens, vilken för mig är ett väldigt stort och ofta lite svårtolkat perspektiv.

Jag började tidigt att undervisa i ämnet idrott och hälsa under den skolförlagda tiden som fritidspedagog och var med det tvungen att sätta mig in i den dåvarande läroplanen för skolan Lpo94 och senare Lgr11 för att få lite mer substans till det jag förväntades lära ut. Jag fastnade för tydligheten och tyngden som det gav till läraryrket, det var mer att greppa tyckte jag. Det blev en starkt bidragande orsak tillsammans med att fritidspedagogerna till en början inte omfattades av legitimationsreformen till att jag ville in i skolans värld på heltid och jag tog beslutet om att vidareutbilda mig för att få fortsätta att undervisa enligt kursplanerna.

Ett av våra utvecklingsområde det här läsåret är att alla våra verksamheter (förskoleklass, fritidshemmet och skolan) skall sätta sig in varandras styrdokument för att öka förståelsen och försöka hitta möjligheter till gemensamma arbetsområden där alla kan delta och bidra utifrån likvärdighet och utifrån sitt styrdokument och uppdrag. Det finns väldigt många likheter i de olika styrdokumenten som utan tvekan skulle möjliggöra ett samarbete utifrån varje pedagogs rätta uppdrag med eleverna i fokus. Ett exempel på detta kan vara såsom jag arbetar tillsammans med en fritidspedagog vad gällande undervisningen i en åk 3 i idrott och hälsa. Jag har gjort en grovplanering för hela läsåret för att säkerställa att det något mer innehållsrika centrala innehållet för skolämnet hinns med. När vi sedan tittar på planeringen tillsammans så kan min kollega direkt koppla på sitt styrdokument och får möjlighet att arbeta med dessa delar under lektionen. Det har inneburit att vi kunnat dela gruppen i halvklass, små fokusgrupper, haft aktiviteter där båda varit aktiva ledare eller att någon av oss fått möjligheter till att observera för att nå ökad förståelse kring någon elev i vissa situationer.

Jag tycker att detta har varit ett enormt lyft eftersom det gett oss båda möjligheter som annars inte varit möjliga och vi har kunnat föra diskussioner kring eleverna utifrån bådas perspektiv. Detta är inget som gör sig självt, drivande ledning och mottaglig och intresserade pedagoger i alla verksamheter är en förutsättning. Det finns utmaningar för alla verksamheter så som det alltid gör vid alla slags förändringar. Det kan vara både läskigt, svårt och jobbigt att tänka om, tänka nytt och våga gå utanför boxen för att kunna mötas. Det krävs ansträngning och engagemang men ger samtidigt väldigt mycket tillbaka för både elever och pedagoger.

Jag är medveten om att det inte ser likadant ut överallt och på alla skolor eller ens i alla klassrum av olika slag i våra egna verksamheter utan detta är min uppfattning och mina tankar och upplevelser utifrån min dagliga verklighet. Det är inga konstigheter att en fritidspedagog gör viss del av sin tid i ett klassrum men en fråga som är både känslig, spännande och utanför boxen är om jag som lärare med ferieanställning gör tid på fritidshemmet med fokus på mitt centrala innehåll och kunskapskrav, hur skulle det kunna se ut? Vad skulle det kunna generera? En hel del är min övertygelse eftersom jag som lärare ges möjlighet att se eleverna i situationer utanför klassrummet där förutsättningarna kanske är helt andra och där vissa kunskaper blir tydligare och som skall bedömas utifrån skolans kunskapskrav men ibland kan vara svåra att komma åt.

Jag har inplanerade projekt tillsammans med några fritidspedagoger nu under våren som innebär att vi tillsammans kommer att jobba både på skoltid och vidare in på fritidstid vid några tillfällen. Det ska bli spännande att se var vi landar men allt måste ta sin början någonstans oavsett om det är i liten eller stor skala och jag vill utan tvekan vara en drivande del av ett arbetssätt som jag är helt övertygad om skapar större sammanhang och tillhörighet för alla elever HELA dagen, verksamheter som signalerar om ett tydligt VI och som arbetar tillsammans och inte ett ”vi och ni” där fokus ligger på att enbart värna om det egna ”klassrummet och verksamheten”.

Jag kommer säkerligen stöta på dagar då jag kommer ta några steg bakåt, hamna i gamla invanda mönster eller inte ha modet, viljan eller orken att jobba för detta just där och då. Lika säker är jag på att de allra flesta dagarna så kommer det att kännas lättare, roligare, mer motiverande och engagerande att jobba för och med ett verksamhetsövergripande arbetssätt.

Tack för mig.
/Marie Lindmark, förstelärare SV åk 1-3