Olika är normen

Sveriges kommuner och landsting har författat ett inspirationsmaterial med fokus på att skapa inkluderande lärmiljöer i skolan. Jag gillar tilltalet i materialet och tonen slås an direkt i inledningen: ”Att elever är olika är normen i skolan och det innebär att skolans lärmiljöer behöver vara inkluderande. Men vad betyder det? Hur når vi dit? Hur kan processen se ut och vilka är framgångsfaktorerna?”

Det är frågeställningar som är bra att utgå från när vi ska fokusera på elevhälsoarbetet på våra skolor. På Råtorp har vi funderat mycket på hur vi skapar process kring elevhälsoarbete. Vi har landat i tydliga uppföljningar. Dessa uppföljningar, tillsammans med dokumentation, skapar en sammanhängande systematik. För oss har detta gjort mycket stor skillnad, inte bara i hur vi praktiskt arbetar med elevhälsa, det har även påverkat den generella elevsynen.

I materialet listas en rad framgångsfaktorer när det gäller att skapa inkluderande lärmiljöer: 

• Elevsyn
• Goda relationer 
• Varierande lärmiljöer
• Tillit
• Ledarskap
• Kunskaper
• Kollegialt lärande
• Samsyn
• Samarbete
• Tid

Jag skulle vilja växla in samtliga framgångsfaktorer mot en övergripande tanke: skolan ska anpassa sig efter eleverna. Märk väl att det inte enbart är pedagogerna som ska göra detta utan hela skolan och all den personal som eleverna träffar, men vi får heller inte blunda för att det är i mötet mellan pedagogen och eleven som den viktigaste delen av kedjan finns. Det är där tilliten skapas, det är där det varma ögonen ska finnas och det är där relationen byggs.

Jag som rektor ska säkerställa att pedagogerna får möjlighet till kollegialt lärande och säkerställa gott samarbete mellan alla olika verksamheter som finns inom en skola. Det är i ledarkapet kring arbetet med elevhälsa jag kan driva diskussion kring hur elevsynen ser ut hos oss. För mig är det självklart att olika är normen, men då krävs en ordentlig diskussion om vad som definieras som olika. Vad innebär att normen är olika på fritidshemmet, i förskoleklassen, på grundsärskolan, i grundskolan, i våra personalrum, på våra chefsmöten, i nämndsmöten, i kommunfullmäktige. Kort sagt: det räcker inte att säga att olika ska vara normen. Det är något som måste genomsyra hela styrkedjan.

/Magnus Sjödin, rektor