Blogg
När man jobbar som matematiklärare så kämpar man ofta med de kritiska aspekterna. Första åren man undervisar så hittar man var de kritiska aspekterna finns dvs de begrepp och procedurer som är kritiska för inlärningen för eleverna och det som eleverna måste få syn på för att lära sig det som man tänkt.
Just nu jobbar mina elever med ekvationer och ekvationslösning och jag läste igenom en artikel av Lucian Olteanu, Linnéuniversitetet som heter ”Förstagradsekvationer med obekanta i båda leden”. Elever kan använda informella metoder dvs de har prövat sig fram eller gissat. Man märker att eleverna under sin tidigare skolgång använt sig av informella metoder och det kan vara ett bra sätt för att få eleverna att komma igång med att lösa ekvationer. Men det blir problem om de fortsätter använda prövning då det leder till att de inte utvecklar det algebraiska tänkande utan enbart stannar i det aritmetiska tänkandet.
För att få eleverna att använda formella metoder som t ex balansmetoden (att göra samma på båda sidor) eller överflyttningsmetoden så måste eleverna känna ett behov av att använda en annan metod eller så måste de upptäcka att det inte räcker med prövning för att kunna lösa ekvationerna.
Jag brukar använda mig av en övning där det inte går att pröva sig fram längre och det brukar tvinga fram att man använder en formell metod. Den övningen jag gör då är att istället för att ekvationen ser ut så här: 3x+2=14 så byter jag ut heltalen mot decimaltal så ekvationen ser ut enligt följande: 1,23x+2,9=4,86.
Då orkar inte eleverna testa prövning längre utan nu inser de att det är smidigare att använda balansmetoden. Efter att ha testat några liknande ekvationer så brukar de komma igång och känna sig mer bekväma med överflyttningsmetoden.
Det var en kritisk aspekt vid ekvationslösning som jag jobbat med denna vecka.
/Ingrid Lundin
Taggar
Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg