Först!

Vårt första läsår som förstelärare går mot sitt slut och det finns all anledning att titta tillbaka på året som gått, sammanfatta och utvärdera. När vi tillträdde den 1 oktober gick debatten het i media om förstelärarerformen och man kan väl lugnt påstå att den knappast har svalnat. Diskussionerna rör allt från uppdragsbeskrivningar till arbetstidsförändringar och meningarna går, minst sagt, isär. Karriärstjänsterna väcker helt enkelt känslor!

Att vara först ut har haft både för- och nackdelar. Vi tycker att det har varit en positiv utmaning att få forma vårt uppdrag, mer eller mindre helt utifrån egna önskemål. Det har inte funnits någon tidigare erfarenhet att falla tillbaka på och våra rektorer har varit mycket lyhörda för våra idéer om hur och med vad vi vill arbeta. Vår utgångspunkt har varit att söka förena aktuell forskning med Nobelgymnasiets specifika behov. Detta har resulterat i tre utvecklingsområden som vi, tillsammans med skolans pedagogiska personal, har arbetat med sedan oktober: läsutveckling i alla ämnen, formativ bedömning samt formativa utvecklingssamtal. Alla tre områden kommer att fortsätta under nästa läsår; det är viktigt med kontinuitet och tid för implementering om nya idéer ska få fäste och göra skillnad.

Men allt har såklart inte gått som på räls. Det är svårt att få tiden att räcka till när vi båda två har oförändrad arbetstid. I en perfekt värld skulle vi vilja ägna en dag i veckan åt skolans utvecklingsprojekt, men i verkligheten blir det mycket helg- och kvällsarbete för att hinna med. Å andra sidan är det ingen som kräver detta av oss, det är vi själva som driver på oss och detta är ju också den främsta anledningen till att vi sökte tjänsterna för ett knappt ett år sedan. Vi vill arbeta med pedagogisk utveckling och tror att det är det bästa sättet för skolorna att dra nytta av förstelärarreformen; enbart ett lönelyft kan knappast kallas reform. Nu återstår att se hur vår och andra skolor skapar förutsättningar för uppdragen.

Sammanfattningsvis är vi nöjda med året som gått. Vi läser och hör om andra skolor där avundsjuka och missunnsamhet grumlar arbetsglädjen hos förstelärarna, men känner inte alls igen detta på vår egen skola.  Vi upplever tvärtom ett starkt stöd och ett stort engagemang från våra kollegor, vilket är en förutsättning om man ska kunna bedriva utvecklingsarbete. Nästa läsår får vi sällskap av fler förstelärare på Nobelgymnasiet och det ser vi mycket fram emot eftersom det ytterligare kommer att stärka det pedagogiska utvecklingsarbetet på Nobelgymnasiet. Vi kommer att ha olika uppdrag, men kommer också att arbeta utifrån en gemensam utgångspunkt: att öka elevernas måluppfyllelse. Hur? Fortsättning följer i höst – vi ses!