Steppdans i solkrämskaos (och lite sång).

Vygotskij (1995) menar i Fantasi och kreativitet i barndomen att fantasi och kreativitet är en förutsättning för att skapa förändring. För att utveckling ska ske krävs alltså fantasi och genom att arbeta med estetiska lärprocesser möjliggör vi för utforskande och kreativitet. För mig innebär det att både använda estetiska uttrycksformer som en metod för att lära sig om andra ämnen men också för att vara i och utforska själva värdet i sig. Det handlar även om att ha ett inlyssnande förhållningssätt där vi kan stanna upp och uppleva med olika sinnen. På så sätt kan vi sträva mot ett flerdimensionellt lärande. För mig är det också av högsta vikt att arbeta med estetiska lärprocesser utifrån ett normkreativt perspektiv där alla ska kunna känna trygghet i att uttrycka sig precis som de själva vill.
Att känna samhörighet och gemenskap är grundläggande för mig och därför
kastar vi oss direkt in i förskolan där det blivit dags att ta farväl av barn som jag haft förmånen att få följa sedan 1-årsåldern fram tills nu när de börjar i förskoleklass.
Jag samlade ihop dessa barn och satte mig ner med gitarren i knät som jag ju gjort de senaste fem åren, lite vemodigt kändes det men också högtidligt. Jag förklarade att detta var sista gången som vi skulle sjunga tillsammans och sa att de fick önska vad de ville ur vår egenproducerade sångskatt. Vad som kom först, blixtsnabbt var naturligtvis Pannkaka Ost, favoriten, detta har jag skrivit om tidigare i bloggen. Vi rev av den och sedan ville barnen köra Nötskrikan kommer med stor inlevelse. Efter det önskades lite förvånande en ”gammal” sång från ett barn som jag minns uttryckte en stor empatisk inlevelseförmåga som 1-åring, se inlägg Theory of mind och sången är Dodo blöder. ”Nu är det dags för sista sången! sa jag”. Med ett fniss önskade 6-åringarna Dodos matematiksång och brast ut i skratt vid ”bajset”.
Efter en mellispaus var det så dags att gå ut och därmed också tid för insmörjning av solkräm, något jag tror många som arbetar inom förskolan känner igen sig i. På led ställde alla underbara barn upp sig med en varsin solkräm redo i handen. Jag satte mig på ”solstolen” och kastade mig in i smörjandet av diverse olika former av krämer, lotioner, mousser, sprayer och geléer. Denna situation som infinner sig i princip varje dag nu under soliga dagar är smått kaotisk med kladd lite här och var samtidigt som den ackompanjeras av ”tjo och tjim”. Men så plötsligt upptäckte jag när jag satt där på solstolen att mina toffelbeklädda fötter gjorde ett näst intill perfekt steppljud när jag rörde mig över en speciell golvlist. Jag uppmärksammade barnen på detta och började steppa samtidigt som jag hummade fram ”passande” melodier. Flera barn hängde på i dansen innan de färdigsmorda försvann ut i solen. Kvar blev jag på min stol, försjunken i min ”steppupptäckt”. Kanske något att bygga vidare på?
Glad sommar!