Att dansa vattenmolekyler (som sedan blir en sång)

I programmet Vetenskapens värld och avsnittet Den dansande människan, som sändes på SVT (2022), undersöks hur dansen påverkat och påverkar oss människor genom historien. Bland annat får vi möta den evolutionära psykologen Bronwyn Tarr vid Oxford University som bedriver forskning där det framkommer att ju mer synkroniserat vi dansar tillsammans, desto större kollektiv känsla uppstår, som i sin tur ger upphov till glädje, delaktighet och gemenskap. Det innebär också en möjlighet att kunna lita på varandra. Det här ser jag som viktigt inte minst på förskolan men även i övriga samhället. Enligt Skolverket (2022) innebär arbete med dans att barnen ges tillgång till en medvetenhet om den egna kroppen samt att dansens innehåll möjliggör för ett lärande som bygger på lustfylldhet. Vidare beskrivs också hur dansen kan vara ett sätt att arbeta med genus och på så sätt skapa ett klimat som inte är könskodat. Detta anser jag gäller för alla estetiska uttrycksformer. I tidningen Förskolan nr 2 utgiven av Lärarförbundet (2022) beskriver även danspedagogen Maria Nordlöw hur det inte är möjligt att skildra exempelvis årstider och miljö i dansen med uppdelning av könsroller.

Detta för mig osökt in på vårt egna projekt om vatten och hur vi undersöker det genom estetiska lärprocesser. Vi ville lära barnen vad vatten består av och hur det förändras i dess olika former, fast, flytande och gas. En vattenmolekyl består av en syreatom som sitter fast med två väteatomer på varsin sida, hur kan vi lära oss om det? Jo, det gör vi såklart i en gestaltning som inkluderar dans och teater! Jag och mina två kollegor samlade barnen, iklädde oss rollerna som vattenmolekyler, och använde därefter våra kroppar, rummet, tiden, kraften och relationen (dansens byggstenar)för att visa hur vattenmolekylernas rörelser förändras beroende på form. Vid fast form, exempelvis is, stod molekylerna stilla med endast små vibrationer. Ju mer värme som uppstod desto mer rörde sig molekylerna ifrån varandra, flytande form. Det blev än mer varmare och molekylerna svävade iväg och ökade avståndet ännu mer, de förvandlades till gas, vattenånga. Sedan gjorde vi allt i motsatt riktning och upprepade gestaltningen. Tredje gången var äntligen barnen delaktiga och ett gäng på 20 vattenmolekyler dansande runt! Det här sättet att tydliggöra det naturvetenskapliga har verkligen ”satt” sig hos barnen och har möjliggjort för ett flerdimensionellt djupinlärande. Spontana vattenmolekylsdanser uppstår då och då…

Det blev också dags att avsluta berättelsen om Kurran och Pigan på djupt vatten (Moroni, 2021). Äntligen kommer vattnet, det regnar över våra vänner och de bestämmer sig för att bygga en flotte och resa hem till sin stubbe. Samtidigt har vi vattenmolekylerna i bakhuvudet… Barnen kommer med förslagen, orden, texten, melodin och jag hänger i vanlig ordning på med mobilen, papper, penna och gitarr i högsta hugg. Resultatet kommer här: