Jag heter Maria Ripemo och är leg. förskollärare. Då jag även har en konstnärlig utbildning är jag intresserad av hur kompetens inom estetiska uttrycksformer kan sammanfogas med det pedagogiska arbetet i förskolan. Detta innebär för mig ett multimodalt sätt att…
Jag heter Maria Ripemo och är leg. förskollärare. Då jag även har en konstnärlig utbildning är jag intresserad av hur kompetens inom estetiska uttrycksformer kan sammanfogas med det pedagogiska arbetet i förskolan. Detta innebär för mig ett multimodalt sätt att främja kunskap genom estetiska lärprocesser. I min blogg kommer ni att få ta del av mina tankar och mitt arbete i förskolan.
Hur blev det egentligen med det fortsatta arbetet om ”Kurran och Pigan” som jag beskrev i Pannkaka Ost- Att lyssna på barnen? Vi hade ju bestämt oss för att följa barnens vilja och utforska vidare om karaktärerna. Det här året blev efter olika omständigheter ett ”spretigt” år med en inte riktigt lika tydlig tråd som föregående år, men några nya sånger har skapats samtidigt som barnen benhårt har hållit fast vid de gamla sångerna. Detta kopplar jag till vad som står i Läroplan för förskolan, Lpfö 18 där det finns ett mål som innebär att ”främja barnens förmåga att vara delaktiga och utöva inflytande över sin utbildning” (Skolverket, 2018, s. 16). Men hur blev det då? Jo, vi fortsatte att sjunga våra sånger regelbundet, både i uppstyrda undervisningssituationer och spontant i vardagen. Namnbluesen hölls levande, gamla namn byttes ut mot nya och de övriga sångerna implementerades hos de nya barnen som började hos oss. Jag blir lika fascinerad varje gång jag ser 1-åringar aktivt följa med i musiken och hur de många gånger lär sig sångerna snabbt. Det har också utvecklas en gemenskap som skapar trygghet och ett ”vi”. Exempel på detta är när jag tillsammans med några barn som ska byta till en annan avdelning efter sommaren var och hälsade på den nya avdelningen. Vid ett tillfälle när vi satt och åt frukt uppmärksammade ett barn siffror på väggen. Spontant började vi då sjunga Dodos matematiksång. Kort därefter visade ett annat barn att hen hade ett plåster i pannan. Barnet och jag anlade ett ”ledset” uttryck och tillsamman sjöng vi Dodo blöder.
Att barnen är engagerade i vad sångerna berättar kan tex innebära att varje gång vi sjunger Tittar ut så försvinner barnen ofta iväg. Detta kan ju skapa ett visst kaos och en förundran över vart de tar vägen men då står de i ett rum och pekar på ”Dodo” som hänger i taket. Vi fortsätter naturligtvis därefter med att sjunga Fjäril.
Barnens favoritbok är fortfarande boken om ”Kurran och Pigan” och jag brukar sjunga våra sånger samtidigt som jag läser boken (detta är något barnen också kräver att jag gör). Genom att jag blandar läsandet, reflekterandet över bilderna, dramatiken och musiken hoppas jag att på så vis möjliggöra för ett multimodalt lärande som inkluderar ett flerdimensionellt perspektiv. Boken slutar som sagt med att larven ”Dodo” blir en fjäril. Barnen reflekterade över vad som hände sen och kom fram till att han flög till månen. Det blev en sång av det, Dodo flyger till månen. Som en del av vårt arbete med matematik gestaltade mina kollegor hur ”Kurran” och ”Pigan” kom med olika geometriska former (tringlar, cirklar och kvadrater) i olika lådor. För att göra detta till en estetisk lärprocess skapade jag utifrån barnens ord Formsången. Denna är ett exempel på hur jag med musiken som medel arbetar utifrån ett tydligt lärandeobjekt, geometriska former inom området matematik. Men sångerna kan ju som sagt var också uppstå spontant. En dag vid mellis åt vi äpplen, ett barn började sjunga om detta, ett annat barn hängde på. Jag lade till lite gitarr och vips hade vi Äppelsången.
Det var några exempel från vad som skett detta år, dock vill jag även återknyta till ännu längre bak i tiden…En vårdnadshavare vars äldre barn var med under det första året (För 3 år sedan) då 15 sånger skapades utifrån varje barn, började nynna på sitt barns sång. Den handlar om barnets då största intressen majs och ”sik” (musik). Här kommer den, Sik. Jag har tidigare även berättat om hur jag en dag språkade med ett barn, se inlägg Estetiska lärprocesser ger avtryck och vi sjöng detta barns sång. Jag berättade det för barnets vårdnadshavare en morgon och hen lyste upp och sjöng sången på väg mot sitt jobb. Tänk, det är tre år sedan Zorro…
Efter sommaren byter jag avdelning och kommer därmed att arbeta med äldre barn (3-5 år). Med mig har jag ett helt gäng med barn som ”varit med från början” i mitt arbete med estetiska lärprocesser. Det ska bli mycket spännande att få följa dessa barn men att också se vad som sker i mitt möte med lite äldre barn. Min intention är att detta såklart kan följas här på bloggen, det ser jag fram emot!
