Estetiska lärprocesser ger avtryck!

Jag har hittills beskrivit tre års arbete med estetiska lärprocesser. Det har sett lite olika ut beroende på vilket projekt som varit aktuellt. Första året skapades barnens egna sånger, d.v.s. varje barn fick sin egen sång utifrån vad hen uttryckte och kommunicerade. Grunden för detta låg i Läslyftet som är ett material från Skolverket framtaget för att främja barns språk-, läs- och skrivutveckling. Vi hade valt att arbeta med modulen Skapa och kommunicera (Se blogginlägg "Begynnelsens frön).

Följande år fortsatte vi med Läslyftet men då med modulen Flera språk i barngruppen där vi undersökte ett interkulturellt förhållningssätt. Vi valde då att arbeta utifrån Lilla Bokbryggan, ett språkfrämjande arbete där en utgår ifrån en bok. Årets bok var Vem ser Dim? som är skriven av Maria Nilsson Thore (2017) (Se blogginägg "Nytt projekt). Sånger skapades runt de olika karaktärerna och händelserna i berättelsen och dessutom började även barnens egenkomponerade sånger växa fram. Det tredje året utgick vi också från Lilla Bokbryggan, den här gången var boken Kurran och Pigan räddar en liten av Lisa Moroni (2019) (Se blogginägg "Lilla Bokbryggan - Skål!). Åtta sånger skapades ur berättelsen som också inkluderade matematik, naturvetenskap, språk och värdegrundsfrågor.

Men vad hände sen? Hur lever detta vidare? Avtryck?

Först vill jag börja med att citera Vygotskij (1995) som i Fantasi och kreativitet i barndomen menar att fantasi är en förutsättning för hur vi skapar nya möjligheter till förändring. Jag vill även koppla samman detta med vad Dahlberg, Moss och Pence (2009) beskriver i Kvalitet och meningsskapande: postmoderna perspektiv – exemplet förskolan, d.v.s. att barnen blir medskapare vid produktion istället för att upprepa (reproducera) redan producerade aktiviteter. Dessa teorier tycker jag stämmer väl överens med mitt arbete med skapandet av sånger tillsammans med barnen. Genom fantasi och kreativitet skapar vi egenproducerade sånger som därmed möjliggör för ett meningsskapande.

 I Läroplan för förskolan, Lpfö 18 finns ett mål som innebär att ”främja barnens förmåga att vara delaktiga och utöva inflytande över sin utbildning” (Skolverket, 2018, s. 16). Att barnens ord blev barnens sånger (och som även ”egenproducerades på eget bevåg”) är för mig ett tydligt exempel på detta. Men hur var det nu med avtrycken och efterspelen av arbetet? Mitt första exempel är att jag vid ett tillfälle för inte så länge sedan satte mig och ”språkade” lite med ett barn som var med det allra första året, d.v.s. för nästan tre år sedan. Vi har inte pratat på länge då hen bytt avdelning för två år sedan och varit fullt ”upptagen” med det. Nåväl, vi satt på en trappa ute i solskenet, jag med en 1-åring i knät och kom in på ämnet om ”barnens sånger”. Jag började sjunga på detta barns sång och hen log stort och ”hummade” med. Det är nästan tre år sedan vi skapade denna sång men någonting hände där ute på trappan. Något som jag, och förhoppningsvis barnet upplevde som mycket meningsfullt! Vi sjöng och vi mindes, här är en repris på sången: Länk till "Zorro"

Nästa exempel är ett samtal med en vårdnadshavare vars barn var med under både det första och andra året. Det här barnet gjorde två egna sånger det andra året (som vårdnadshavaren spelat in och skickat till mig) och jag fick höra att hen fortsatt att göra egna sånger hemma. Här kommer den ena sången från år två: Länk till "Jag äter ingen kyckling"

Mitt sista exempel är egentligen något som uppstår då och då. Ett litet gäng av mina ”gamla” barn brukar alltid springa fram och krama mig ute på vår förskolegård. Ibland sjunger vi då hela ”repertoaren” från förr och en sång som fortfarande river av en hel del fniss och skratt är: Länk till "Fleece"

Detta var några exempel på hur arbetet med estetiska lärprocesser gett avtryck. För mig sammanfattar ovan exemplen hur det intrinsikala, värdet i sig (känslor, uttryck, upplevelser, erfarenheter, individuell och kollektiv utveckling) ger ett meningsskapande.