Let’s dance!

Som jag tidigare beskrivit så ser jag de estetiska uttrycksformerna som ett sätt att kommunicera genom. Barn som inte har det verbala språket, kan genom exempelvis drama ges möjlighet att förstå och samspela. Här blir alltså de estetiska uttrycksformerna ett verktyg, och används instrumentellt. Genom drama utforskades i vårt projekt värdegrund och interkulturellt förhållningssätt. ”Dim” och ”Lummer” blev kompisar, ”amigos” i vår gestaltning. Samtidigt vill jag lyfta upplevelsen som sådan, hur barnens koncentration, fokus och inlevelse slog oss med häpnad. Jag skulle vilja likna detta vid det intrinsikala, d v s värdet i sig. Roos (2014) ger i Drama och teater som estetiska lärprocesser (i antologin Konst och lärande: Essäer om estetiska lärprocesser) sin tolkning: ”I den estetiska upplevelsen finns en koncentration och närvaro och ett undersökande av en djupare mening som kan ge en nästan fysisk upplevelse och det är där och då som lärprocessen sker (Roos, 2014, s. 305-306).”

Men hur var det nu då med dansen? Jo, den kom till genom en ny karaktär som inte fanns beskriven i boken från ”Lilla bokbryggan”. Barnen hade genom minutiöst studerande upptäckt en ekorre på ett uppslag i boken. Samtidigt var barnen vid den tidpunkten intresserade av appen Tripp, trapp, träd (UR, 2015, 5,15 minuter in i avsnittet) och då av ”Elke Ekorres” dans. Dessutom hade/har barnen tillgång till engelska sånger och sagor.

I Läroplan för förskolan, Lpfö 18 står att arbetslaget ska ”främja barnens förmåga att vara delaktiga och utöva inflytande över sin utbildning” (Skolverket, 2018, s. 16). Detta blev möjligt genom dessa ovan beskrivna delar och så skapades karaktären ”Sonny”! Det här var en engelsktalande, dansande ekorre som sökte kontakt med ”Dim” och ”Lummer”. Genom att ikläda mig ”Sonny” ville jag dels förmedla det engelska språket men också introducera dansen. Jag använda mig av rörelser från ”Elke ekorre”, vilket skapade en igenkänning för barnen, men jag utryckte mig också genom dansens byggstenar, rum, tid, kropp, kraft och relation som Bjertoft (2014) beskrivit i Dans: en möjlighet för alla. Det blev även en hel del improvisation, både i dansen men också genom att de tre karaktärerna, ”Dim”, ”Lummer” och ”Sonny” som kommunicerade framförallt med orden, hej, hola, hello och kompis, amigo, friend. Musiken som spelades var Om du möter varg (Detektivbyrån, 2008). ”Dim” och ”Lummer” imiterade ”Sonnys” rörelser iakttagna av minst tio stycken 1-3 åringar som följde gestaltningen med stor fascination. En får inte glömma att barnen satt själva, utan någon pedagog eller annan vuxen eftersom vi tre pedagoger agerade. Detta blev vi förvånade av samtidigt som det bekräftade kunskapen om de yngsta barnens medvetenhet och kompetens. Efteråt ville barnen gärna dansa själva och med ”Sonny” som kom på fler dansbesök. Barnen fick utforska dansen både individuellt och kollektivt. ”Kan jag röra mig såhär? Eller till och med såhär? Vad händer då?” Barnen upptäckte också glädjen i att dansa tillsammans, en gemenskap utvecklades.

Självklart var jag tvungen att skriva en sång utifrån det här! Den fick heta ”Sonnys song”:

”Hello, my friend, dansa med mig! Hello, my friend, dansa med mig!

Hej, min vän, dansa med mig! Hello, my friend, dansa med mig! Hello, my friend! Dansa med mig!”

Länk till ”Sonnys song”

Berättelsen går vidare..