Blogg
I veckan satt jag och vux–pedagoger/ledare från olika delar av landet tillsammans med två representanter från Skolverket. Skolverket ville ha råd kring hur de kan utforma stöd för arbete med hållbarhet. Deras första fråga var huruvida vi inom vuxenutbildningen faktiskt arbetade med fortbildning för våra lärare – överhuvudtaget. Jag hoppas innerligt att deras fråga var en strategi för att få igång ett intensivt samtalande. Provocera fram snabba repliker.
Vi inom vuxenutbildningen jobbar med fortbildning och kollegial kunskapsutveckling. Varje dag. Varje vecka. Varje månad. Som verksamhetschef och rektor är det mitt huvudsakliga uppdrag att leda och skapa förutsättningar för den pedagogiska utvecklingen. Fokus i skolan är elevernas lärande. För att kunna ha eleverna i fokus behöver lärarna tillsammans skapa teams där man stöttar varandra till ett utforskande förhållningssätt.
Vuxenutbildningen behöver förhålla sig till tre målsättningar: Kunskapsutveckling utifrån kursplanerna: Kunskapsutveckling utifrån läroplansmålen och Det regionala kompetensbehovet. Vi skapar utbildningar med en förhoppning om att individer ska kunna nå självförsörjning. Vi utvecklar människor i syfte att ge dem förutsättningar till ett aktivt demokratiskt deltagande, ett ansvarstagande liv och möjligheter att utveckla såväl ekonomiska som kulturella och sociala värden. Vi leder elever till att nå målen i de kurser de läser.
Alla skolor behöver ha ett dagligt samtalande kring dessa tre målsättningar. Ett öppet samtalande, där olika perspektiv får ventileras och där frågorna anses viktigare än svaren. För svaren kan aldrig vara slutgiltiga, då samhället och livet är stadd i ständig utveckling. Utifrån de tre målsättningarna och genom det dagliga pedagogiska lärandesamtalet behöver lärarna sedan ges frihet och förutsättningar att:
I veckan satte sig två av lärarna på SFI Folkuniversitetet i Karlstad ner och funderade kring hur man skulle kunna utveckla vårt arbete utifrån det pedagogiska årshjulet än mer. I det pedagogiska årshjulet har vi satt ut vilka veckor som vi skolgemensamt arbetar utifrån olika teman, exv. Likabehandlingstema, Jobb och utvecklingstema, Familjetema, Miljötema, Demokratitema etc. De lade fram ett förslag om en form av fadderskap. Elever i fortsättningskurserna inom SFI som har större förmåga att ta till sig innehållet i temaområdena på svenska får till uppdrag att leda ett vidare samtalande kring temat i modersmålsgrupper med elever från nybörjarkurserna. Eleverna blir ägare av sitt eget lärande och en viktig del i att öka sin egen och andras kunskapande. På så sätt skulle vi eventuellt kunna säkerställa att alla elever faktiskt får en förståelse av innehållet i temaveckorna. Något som framöver självklart behöver utvärderas och följas upp.
Ett dylikt arbete skulle ta tid och resurser i anspråk. Kraven på eleverna att snabbt ta sig igenom SFI-kurserna är oerhört höga. De har ett visst antal veckor på sig att nå betyg. Förr kunde elever gå på SFI i flera år. Så förhåller det sig inte längre. Vågskålen har svängt över. Samtidigt behöver vi som skola ge utrymme för vuxenutbildningens syfte – bildning med dess tre målsättningar. SFI behöver ge eleverna mer än bara språket. Vi behöver ge dem förutsättningar att integreras i det svenska samhället. Inte bara genom att leda dem till självförsörjning. Vi behöver ge eleverna förutsättningar att känna sig delaktiga i det svenska samhället – ekonomiskt, socialt, värderingsmässigt och kulturellt. Annars kommer känslan av utanförskap att växa. Och utanförskap är antagligen det här samhällets just nu värsta fiende. Tillsammans med andra hållbarhetsfrågor.
Taggar
Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg