Från okunskap till ISKUNSKAP

Denna lilla rubrik kan betyda skillnad på liv och död. Nu låter jag lite dramatisk men det är faktiskt sant. I måndags var jag med för första gången i mitt liv och sågade upp en vak, ganska hårt jobb ska jag erkänna. Denna vak (som finns på Tullholmsviken) kommer vi nu i Naturskolan använda oss utav för att elever i årskurs nio i Karlstads skolor ska få prova på att ”plurra” i.

I tisdags var det dags för mig att vara med i temat Iskunskap. Min kollega, Ulrika hade med sig en årskurs nia och en årskurs fyra från två av kommunens skolor i Solbussen. Jag mötte upp på plats. Isen var så blank och fin, det var spår efter att Orrholmsskolans elever åkt skridskor på lunchrasten, men annars var isen som en vattenyta. När man klev ut på den kunde man se rakt genom och ner till botten på sjön. Vackert men inte så mycket fäste när man gick.

Alla elever klev ur bussen och man kan känna lite spänning i luften, niorna för att de vet att ett kallt dopp väntar och fyrorna som är nyfikna på och ivriga att komma ut på isen och se detta vinterbad.

Ulrika börjar med att informera om isdubbar, hur de ska sitta och hur man använder dem samt vikten av att se till att de är i rätt skick under hela tiden man brukar dem och när man lämnar tillbaka dem. Alla elever och pedagoger förses med varsitt par och när de är fästa strax under hakan så beger vi oss ner mot isen. Ulrika har under bussresan visat bilder och berättat om isens svaga punkter och nu får vi höra eleverna återberätta dessa samtidigt som de pekas ut på viken. Ispiken visas i både utseende och funktion sedan är det dags att släppa ut alla elever på isen. Vissa utan betänkligheter och andra krampaktigt hållande i kompisen. Vi samlas snart igen för att fundera ut vad som är det viktigaste att ha med sig ut på isen, isdubbar och ispik är viktiga men som tredje förslag kom det rätta svaret som är en KOMPIS. En kompis som går en liten bit ifrån,  detta för att ifall den ene trillar i vaken så blir det inte ”en för alla och alla för en”. Det är lättare att hjälpa en kompis om inte båda ligger i vaken.

Nu börjar det bli dags att öva sig på att använda isdubbarna. Ulrika visar genom att låtsas trilla i och ta sig upp. Vänd tillbaka dit du kom från (där vet du att isen höll), lägg upp armbågarna på iskanten, ta fram isdubbarna, sätt tummen på och fingrarna runt, sätt i dem i isen med ett ordentligt tag och dra dig upp. Hjälp till med benen om det behövs. Sedan tar du nytt tag med en isdubb i taget och drar dig upp på säker is, res dig upp och sätt tillbaka isdubbarna, snurra upp tråden så att de är redo om isen ger vika igen.

Ivriga elever övar på isen, det är inte så enkelt som det ser ut och mycket att komma ihåg. Det som verkade svårast att komma ihåg var att snurra upp dubbarnas snören, men så viktigt.

Nästa övning var att kasta livlina och dra in en kompis. En elev gick en bit bort och låtsades trilla i. En annan elev kastade livlinan med ett ”bowlingkast” till kompisen i nöd. På grund av isens blankhet märktes ganska snart att vi behövde vara flera som drog i linan för att vi skulle kunna rädda vår kompis och inte bara kana själva.

Efter detta var det då dags för de elever som valt att prova på att plurra i vaken. Dessa elever hade nu varit och fått mer information av Ulrika innan de kom ut till vaken där de hade en förväntansfull publik. Publiken blev tillsagd om tystnad för att vi skulle höra om personen i vaken behövde hjälp för att ta sig upp. Första elev klev fram och fick på sig en ryggsäck samt en livlina, han fick de sista instruktionerna och sedan var det då dags. Ulrika meddelar att man aldrig vet hur man reagerar när man hamnar i det kalla vattnet och det fick vi verkligen bevittna. Vi såg ett helt spektra av reaktioner från eleverna som gått ner i vaken. Vissa verkade kalla men fullt fokuserade andra fick lite panikkänslor och blev stressade av situationen. En av eleverna som jag följde med bort över isen mot det varma omklädningsrummet sa ”Jag kommer aldrig mer gå ut på isen igen utan rätt grejer”. Han summerade vårt syfte med dagen. Stanna ej i okunskap skaffa iskunskap.

Jag kan inte göra annat än att hålla med honom. Jag hade under större delen av plurrandet stått med eleverna ur årskurs fyra vid vaken och de funderade och diskuterade med mig vad de skulle ha satt på sig om det var deras tur att gå i. De undrade om jag också hade provat detta när jag gick i nian, jag berättade då att den övningen gjordes i badhuset så visst hade jag övat men inte ”på riktigt”. Vi lade ut en film med en av elevernas vakbad på vår faceboksida, med många gillningar och kommentarer. Jag brukar alltid tycka att vi har ett fantastiskt jobb här på Naturskolan men idag känner jag att det är extra viktigt för det kan vara livräddande.

Vid tangentbordet

Nina Holm