Mitt namn är Emelie Johansson och jag är leg. förskollärare och lärare. Jag arbetar som förskollärare med särskilda utvecklingsuppdrag. Det innebär att jag är en del av förskolechefens inre organisation i ett förebyggande och utvecklingsfrämjande arbete. Jag arbetar mot tre…
Mitt namn är Emelie Johansson och jag är leg. förskollärare och lärare. Jag arbetar som förskollärare med särskilda utvecklingsuppdrag. Det innebär att jag är en del av förskolechefens inre organisation i ett förebyggande och utvecklingsfrämjande arbete. Jag arbetar mot tre förskolor och mina huvuduppgifter är att verka för utvecklingsarbete och handledning vad gäller flerspråkighetsarbete, pedagogiska lärmiljöer och pedagogisk dokumentation. När jag startade bloggen så arbetade jag som förskollärare på en av dessa förskolor.
Jag studerar även magisterprogrammet i utbildningsvetenskap vid Luleås tekniska universitet. Utbildningspolitik och samhällets påverkan på utbildningsformerna sätter till stor del agendan för utformning av utbildning.
Den här bloggen syftar till att behandla ämnet språkutveckling, pedagogiska lärmiljöer och pedagogisk dokumentation. Den ska visa på hur vi arbetar och lär på våra förskolor. Den kommer att behandla pedagogiska frågor och förhoppningsvis ge inspiration och ideer på hur man kan arbeta med lärande. Den kommer också till stor del behandla frågeställningar utifrån utbildningspolitiken och varför vi gör som vi gör i den svenska skolan/förskolan.
Hösten är en nystart. Semestern har fyllt oss med energi och vi är verkligen laddade. På vår förskola fanns visioner för kommande termin innan vi gick på semester. Så när vi kom tillbaka var vi mer än redo. Vi hade alla samma utgångsläge, en gemensam förändring som vi diskuterat och planlagt.
Vårt förändringsarbete är omfattande. Vi bryter upp med de gamla avdelningarna som verkat var för sig och arbetar alla tillsammans. Det innebär i praktiken att vår förskola numer kan ses som ett lärcenter där barnen får tillgång till hela sin förskola. Vi kommer att utnyttja våra lokaler för att skapa fler lärmiljöer där barnen utmanas att undersöka, uppleva och lära ännu mer. Barnen får ett helt annat utrymme både lokalmässigt, relationsmässigt och tidsmässigt. De förvaltar sin tid och vistas i pedagogiska miljöer där pedagoger utmanar dem utifrån deras motivation och intressen. Det i sin tur ger dem mer ansvar och inflytande över sin vardag på förskolan. Det ställer höga krav på oss pedagoger. Vi behöver vara mycket lyhörda för barnens intressen och vi måste vara mycket kreativa lärare som fångar upp och utmanar barnen utifrån intresse och kunskapsnivå. Vinsten är fler kollegor att arbeta nära med och därmed får vi också mer samlad kompetens vad gäller kunskap och erfarenheter.
En så stor förändring påverkar naturligt vårt arbete vad gäller flerspråkighet i förskolan. Vi har språkandet med oss när vi planerar de pedagogiska lärmiljöerna. Flerspråkigheten måste synas på förskolan. De olika språken måste ta plats och vara tillgängligt i alla miljöer, precis som matematik och teknik osv. Först då kan det sättas i ett, för barnen, naturligt sammanhang. Vi måste även skapa lärmiljöer som tillåter oss att undersöka språk och samtala omkring olika språk, traditioner och kulturer och kommunikation. Vi måste bjuda in våra modersmålslärare och vårdnadshavare till det nya arbetssättet. De är, som jag påtalat tidigare, stora resurser i vårt arbete. Vi behöver deras kompetens och vi måste öka vårt samarbete.
Det ÄR en utmaning! Men inte något vi kan välja bort. Det är en del av förskolans uppdrag och det är barnens rättighet.
Utvecklingsarbetet gällande integrerad flerspråkighet vi startade på vår avdelning för ett år sedan har spridit sig naturligt till de andra avdelningarna på vår förskola under året. Vi har haft gemensamma diskussioner om flerspråkighet i relation till styrdokument och vi har delat med oss av praktiska exempel för att arbeta med flerspråkighet integrerat i verksamheten.
Vi har dessutom just påbörjat ett arbete för att samverka och utvecklas inom flerspråkighet på ett ännu större plan. Något jag kommer att skriva mer om i nästa inlägg…
