Jag kommer från Sverige

Nu ska jag berätta om ett misstag som uppstod i all välvilja.

På förskoleavdelningen hade vi bestämt att vi ville belysa hur många nationaliteter vi har. Då vi ser detta som en fantastisk tillgång bestämde vi oss för att fokusera på en stor plansch med alla världsdelar. Vi satte upp bilder på barnen vid deras land. Vi köpte in en plansch med flaggor. Barnen var mycket intresserade av mönstren och färgerna. Vi pedagoger uppmanade barnen att måla sina egna flaggor. Vi pratade om olika språk och länder. Vi var på gång!

Men så en dag när jag frågade en av våra yngre barn om hans land så svarade han: -Jag kommer från Sverige…

Vi fick en kalldusch. Vad hade vi hållt på med! Alla barn som går på vår avdelning är ju faktiskt födda i Sverige. Deras land är Sverige. Det är här de är födda, här de lever. Ändå lyckades vi tillskriva dem samma nationaliteter som sina föräldrar. Bilderna av barnen som satt utspridda över världsbilden plockades ner och av pinsamhet skrattade vi pedagoger åt oss själva.

Skolverkets stödmaterial ”Flera språk i förskolan” beskriver att det är vanligt förekommande att man tillskriver barn sina föräldrars modersmål och kulturella identitet. Texten beskriver barns identitetsskapande och att barn med utländsk bakgrund inte hamnar mitt emellan sina föräldrars ursprungskultur och den svenska kulturen. Deras kulturella identitet skapas som en sammanflätning av olika kulturella erfarenheter till en mångkulturell svensk identitet.

Vi har fortsatt det arbete vi påbörjade på vår förskola. Men med en djupare förståelse för vad det är vi gör. Det är viktigt att samtala om världen, olikheter och kulturell bakgrund. Vi pratar nu om var barnens föräldrar kommer ifrån, vilka språk man pratar hemma osv. Vi är nyfikna på olikheterna och vilka olika traditioner vi har. Vi lyssnar på varandras språk och försöker få in så mycket olika begrepp vi kan på förskolan. På så vis skapar vi tillsammans ett mångkulturellt sammanhang  på vår gemensamma förskola.

Förskollärare Emelie Johansson