I den här bloggen kan du läsa om elevhälsoarbetet på Norrstrandsskolan åk 4-6. Häng med på en resa som utgår från elevhälsoteamets arbetshypotes: om du mår bra, lär du bra och då mår du bättre. Det kommer handla om hur…
I den här bloggen kan du läsa om elevhälsoarbetet på Norrstrandsskolan åk 4-6. Häng med på en resa som utgår från elevhälsoteamets arbetshypotes: om du mår bra, lär du bra och då mår du bättre. Det kommer handla om hur vi skapar tillit i verksamheterna och hur vi arbetar med det relationella perspektivet.
På måndagen efter påsklovet kommer vi på Norrstrandsskolan starta ett riktigt spännande arbete tillsammans med vår skolrestaurang. I dag håller skolrestaurangen öppet under själva lunchen dvs från ca 11.00-13.00 därefter är det stängt och lokalerna används inte i någon större omfattning utöver det. Våra elever som är på fritids äter frukost på vår systerskola. Det är egentligen enbart mellanmålet som äts i skolrestaurangen.
För en tid sedan fick vi rektorer erbjudandet om att delta i ett samarbete med köket. Samarbetet handlar om att hålla restaurangen öppet under större delen av skoldagen. Tanken är att dörrarna slår upp redan halv åtta på morgonen. Då är elever och personal välkomna att äta en enklare frukost i skolrestaurangen. Alla elever är alltså välkomna inte enbart de som har fritidshemsplacering. För vår del innebär det att våra fritidspedagoger kommer finnas på plats varje dag från halv åtta till klockan åtta.
Veckan före påsklovet deltog vi rektorer, personal från våra elevhälsoteam samt elever i en workshop, som leddes av vår kostchef och förvaltningens koststrateg. Frågorna vi diskuterade var bland andra Hur skapar vi en lugn, trygg och respektfull miljö i skolrestaurangen. Fokus låg på att hitta insatser som inte kräver så mycket, men som förväntas ge stor effekt. Utifrån dess förslag kommer sedan arbetet dra i gång. Modellen är tämligen snabb och bygger på en snabb start och sedan följa upp löpande och fortsätta göra det som fungerar och sluta göra det som inte funkar.
Vad händer nu då? Alla elever och vårdnadshavare får information om samarbetet via vår digitala plattform. Jag har även varit runt i klasserna och berättat om samarbetet. På måndag kör vi i gång och det innebär att alla våra elever som har fritids går till skolrestaurangen i stället för till avdelningen. Vår skola startar kl. 08.20 och först kl.08.00 kommer vi ha tillsyn på skolgården. Elever som är på plats tidigare är varmt välkomna till skolrestaurangen.
Syftet med samarbetet handlar främst om att skapa bättre förutsättningar för våra elever att göra hälsosamma val när det gäller kost. Det här kommer framför allt våra elever på högstadiet märka av då restaurangen håller hela dagen och det kommer alltid finns möjlighet att vara i restaurangen dels för att äta något enklare mellanmål men framför allt för att kunna bara vistas i en lugn miljö.
Vi tror stenhårt på att det här kommer ge många ringar på vattnet. Den här insatsen, som i allra högsta grad är hälsofrämjande och som ligger på organisationsnivå, kommer förhoppningsvis innebära ett större lugn i verksamheterna, fler sociala ytor, mindre skadegörelse samt bättre relationer mellan vuxna och unga. Kort sagt: ett nytt recept för skolmåltider. /Magnus Sjödin, rektor
2 kommentarer för "Ett nytt recept för skolmåltider"
Hej! Det var många olika delar du lyfter i din kommentar. Jag börjar med den enkla delen ekonomin: det kostar ingenting extra. Vår kostchef har ett samarbete med lokala handlar då köket tar hand om frukt som inte längre är tillräckligt fina för att sälja, men är perfekta att använda i köket. Det handlar om att tänka på ett annat sätt en tidigare. Mindre stuprör och mer hängränna. När det gäller de andra delarna så är det svårt för mig att avgöra hur någon annan ska arbeta. Du får jättegärna ta kontakt med mig via mejl eller ringa. Jag tror det är bättre att ta en dialog på det sättet. Du hittar mina kontaktuppgifter på skolans hemsida.
Mamma till tre barn. En slump tog mig hit, vilka fantastiska möjligheter ni erbjuder, men framförallt hur lyckas ni genomföra dom här projekten? Vem är den fantastiska ekonomiskt ansvariga som förstår värdet i att pröva okänd mark? Sitter vaken och tar med mig detta som bomull i min själ. Mitt framtida syfte och mål är att skapa förändring när man möter motstånd, hitta vägar ingen gått, sätta människans värde i fokus och att olikheter ska främjas. I mina barns skola får mitt barn och vi föräldrar lära oss uppritat på en whiteboard; en rektangel, prickar i föreställer barn, en prick lite utanför är vårt barn. Han får höra av rektorn att han måste in i den här rutan, för annars blir han utanför. Han får höra att om han (nu i 4:e klass) inte klarar (uppritat en trappstege med alla ämnen fram till nian) att då kommer någon annan välja jobb åt honom. Att han inte får ett bra liv. Vårt barn är särbegåvat i matematik (programmering, Soduko, löser uppgiften i huvudet men vill inte ställa upp det utan skriver svaret) Jobbar otroligt snabbt. Men om han blir minsta osäker räcker upp handen och får vänta (10-15 min) så är han ”borta”. Nu har matten blivit ett hot mot honom, alltså ett upplevt hot han vägrar befatta sig med. Samt ovilja mot andra ämnen där lärarna systematiskt bidragit till att kränka genom särbehandling. Han tycker inte allt är roligt. Bild och musik avskyr han, men det accepteras inte. Han har inte varit bråkig, inte stökig utan uppvisat ointresse som inneburit att han sagt att han inte vill, fått skäll, och högsensitiv som han är, självkritisk, avviker nu från skolan och jag strider för hans rätt till skolgång som inte betyder att han måste in i den (ursäkta ekonomiskt hållbara rutan, då jag förstått att resurser, kostnad och organisatoriska problem dom innefattar att lärare har fått gå flertal ggr i affektskola.) Detta är en bråkdel i helheten. När jag (och pappan) men jag är obekväm, påläst och förberedd ifrågasätter deras tänkande, som även innefattar en policy att inte berömma barnen. Att han behöver in i rutan för utanför är risken att han blir en ”med deras ord hemmasittare”. Vår svenska rätt till skolgång med samtidig skolplikt är absurd. Skolan vägrar ändra på något, utan i stället skulle han vara hemma halvtid. Kortfattar mig nu, då detta är långt mycket mer traumatiserande än jag uttryckt, vi som föräldrar är SKYLDIGA att se till att han kommer till skolan, (anmäld när jag sa att mina barns skolplikt gäller inte, det kräver förutsättningar att skolgången och lärarna/rektor inte mobbar, kränker och dagligen skäller på mitt barn. Ett barn som aldrig haft några problem att klara skolan utan legat i överkant på allt, ett barn som nu blivit utåtagerande i en fasthållen situation och hela hans självbild raserats. Han anser sig inte kunna någonting. Det krävs otroligt mycket av mig. Jag står på mig, kräver pedagogisk utredning och tydligt förklarar att de måste anmäla sig själva. Jag kommer göra det. Två dagar efter, blir jag anmäld av skolan till socialen. Två föräldrar som bryr sig om sitt barn. Som inte kräver mer än att slippa tvinga vårt barn med ont i magen och huvudet till skolan. Med tårar i ögonen då skolplikten går före barnkonventionens lika viktiga punkter, att vi föräldrar måste se till att inte våra barn utsätts för kränkning, fysiskt eller psykiskt våld mm. Om någon orkat läsa det här, TACK. Om någon vill ge mig råd och fortsatt tilltro och ork att fortsätta kommentera/maila. Är skolan viktigare än mitt barns självkänsla? Är det ok att lärare behöver gå i affektskola och att som 10-åring få höra att man inte passar in och att han inte kommer bli något, inte få jobb och att det inte kommer gå bra för honom när han blir vuxen? Ett blygt barn med låg självkänsla, särbegåvade utan att de tror eller vill se det. Som nu tappat tilliten till allt och alla. Detta påverkar hela familjen och skolan går långt i att undvika ansvar. När jag inte ”blir rädd och backar” vad händer nu? Vill ni ha uppdatering eller om jag får en möjlighet ur föräldraperspektiv och barns känsla av upplevelsen av en skolgång tvärtemot det ni beskriver, förespråkar och som låter som en utopi i vår stad. STORT TACK för insikten om att vi inte ska ge upp. Önskar konkreta förslag på handlingskraft, tillvägagångssätt och erfarenheter för att en gång för alla förändra det dom vill få som omöjligt. Uppriktigt orolig för mitt barns hälsa och nu behövs andra insatser för hans mående. Vad hade ni gjort? //varmt överväldigande tack för inläggen ni sprider. Om det är okej kommer jag dela dom och sprida information om vad som görs och finns. 🙏🌈
Hej! Det var många olika delar du lyfter i din kommentar. Jag börjar med den enkla delen ekonomin: det kostar ingenting extra. Vår kostchef har ett samarbete med lokala handlar då köket tar hand om frukt som inte längre är tillräckligt fina för att sälja, men är perfekta att använda i köket. Det handlar om att tänka på ett annat sätt en tidigare. Mindre stuprör och mer hängränna. När det gäller de andra delarna så är det svårt för mig att avgöra hur någon annan ska arbeta. Du får jättegärna ta kontakt med mig via mejl eller ringa. Jag tror det är bättre att ta en dialog på det sättet. Du hittar mina kontaktuppgifter på skolans hemsida.
Mamma till tre barn. En slump tog mig hit, vilka fantastiska möjligheter ni erbjuder, men framförallt hur lyckas ni genomföra dom här projekten? Vem är den fantastiska ekonomiskt ansvariga som förstår värdet i att pröva okänd mark? Sitter vaken och tar med mig detta som bomull i min själ. Mitt framtida syfte och mål är att skapa förändring när man möter motstånd, hitta vägar ingen gått, sätta människans värde i fokus och att olikheter ska främjas. I mina barns skola får mitt barn och vi föräldrar lära oss uppritat på en whiteboard; en rektangel, prickar i föreställer barn, en prick lite utanför är vårt barn. Han får höra av rektorn att han måste in i den här rutan, för annars blir han utanför. Han får höra att om han (nu i 4:e klass) inte klarar (uppritat en trappstege med alla ämnen fram till nian) att då kommer någon annan välja jobb åt honom. Att han inte får ett bra liv. Vårt barn är särbegåvat i matematik (programmering, Soduko, löser uppgiften i huvudet men vill inte ställa upp det utan skriver svaret) Jobbar otroligt snabbt. Men om han blir minsta osäker räcker upp handen och får vänta (10-15 min) så är han ”borta”. Nu har matten blivit ett hot mot honom, alltså ett upplevt hot han vägrar befatta sig med. Samt ovilja mot andra ämnen där lärarna systematiskt bidragit till att kränka genom särbehandling. Han tycker inte allt är roligt. Bild och musik avskyr han, men det accepteras inte. Han har inte varit bråkig, inte stökig utan uppvisat ointresse som inneburit att han sagt att han inte vill, fått skäll, och högsensitiv som han är, självkritisk, avviker nu från skolan och jag strider för hans rätt till skolgång som inte betyder att han måste in i den (ursäkta ekonomiskt hållbara rutan, då jag förstått att resurser, kostnad och organisatoriska problem dom innefattar att lärare har fått gå flertal ggr i affektskola.) Detta är en bråkdel i helheten. När jag (och pappan) men jag är obekväm, påläst och förberedd ifrågasätter deras tänkande, som även innefattar en policy att inte berömma barnen. Att han behöver in i rutan för utanför är risken att han blir en ”med deras ord hemmasittare”. Vår svenska rätt till skolgång med samtidig skolplikt är absurd. Skolan vägrar ändra på något, utan i stället skulle han vara hemma halvtid. Kortfattar mig nu, då detta är långt mycket mer traumatiserande än jag uttryckt, vi som föräldrar är SKYLDIGA att se till att han kommer till skolan, (anmäld när jag sa att mina barns skolplikt gäller inte, det kräver förutsättningar att skolgången och lärarna/rektor inte mobbar, kränker och dagligen skäller på mitt barn. Ett barn som aldrig haft några problem att klara skolan utan legat i överkant på allt, ett barn som nu blivit utåtagerande i en fasthållen situation och hela hans självbild raserats. Han anser sig inte kunna någonting. Det krävs otroligt mycket av mig. Jag står på mig, kräver pedagogisk utredning och tydligt förklarar att de måste anmäla sig själva. Jag kommer göra det. Två dagar efter, blir jag anmäld av skolan till socialen. Två föräldrar som bryr sig om sitt barn. Som inte kräver mer än att slippa tvinga vårt barn med ont i magen och huvudet till skolan. Med tårar i ögonen då skolplikten går före barnkonventionens lika viktiga punkter, att vi föräldrar måste se till att inte våra barn utsätts för kränkning, fysiskt eller psykiskt våld mm. Om någon orkat läsa det här, TACK. Om någon vill ge mig råd och fortsatt tilltro och ork att fortsätta kommentera/maila. Är skolan viktigare än mitt barns självkänsla? Är det ok att lärare behöver gå i affektskola och att som 10-åring få höra att man inte passar in och att han inte kommer bli något, inte få jobb och att det inte kommer gå bra för honom när han blir vuxen? Ett blygt barn med låg självkänsla, särbegåvade utan att de tror eller vill se det. Som nu tappat tilliten till allt och alla. Detta påverkar hela familjen och skolan går långt i att undvika ansvar. När jag inte ”blir rädd och backar” vad händer nu? Vill ni ha uppdatering eller om jag får en möjlighet ur föräldraperspektiv och barns känsla av upplevelsen av en skolgång tvärtemot det ni beskriver, förespråkar och som låter som en utopi i vår stad. STORT TACK för insikten om att vi inte ska ge upp. Önskar konkreta förslag på handlingskraft, tillvägagångssätt och erfarenheter för att en gång för alla förändra det dom vill få som omöjligt. Uppriktigt orolig för mitt barns hälsa och nu behövs andra insatser för hans mående. Vad hade ni gjort? //varmt överväldigande tack för inläggen ni sprider. Om det är okej kommer jag dela dom och sprida information om vad som görs och finns. 🙏🌈