Baksidan av elevpengen

På gymnasiet gick jag ekonomisk linje och då läste vi företagsekonomi. Mycket av det jag lärde mig då är förvarat långt och djupt inne i minnets garderob, men något som etsat sig fast är definitionen av ekonomi. Definitionen av ekonomi är hushållning med knappa resurser. Som kommunal tjänsteman är detta aldrig mer aktuellt än när jag träffar ekonomen för att se hur budgeten slår. Utmaningen med att arbetat inom skola är många, men att ansvara för budgetarbete, som bygger på kalenderår, när skolans arbete följer läsår, är en stor utmaning.

Låt mig ge ett exempel. I höstas såg vår ekonomi relativt bra ut. Vi låg plus med ca 20-30 tkr per månad, något som är bra med tanke kommande löneöversyn. Det finns alltså en buffert att falla tillbaka på när uppräkningen av nya utgående löner för de olika funktionerna inom skola slås fast. Kort sagt, jag var ganska lugn i magen när det gällde ekonomin. Vår organisationskostym var lagom rymlig.

December kom och gick och 2021 blev 2022. Nu nalkades ett nytt budgetår. Minns nu att arbetsorganisationen förändras inte bara för att det blir ett nytt år. Det är samma arbetsorganisation som samverkades fram under våren och som jag formellt beslutade i början av juni 2021. Elevantalet förändrades inte nämnvärt undantaget ett litet tapp på fritidssidan. Rimligtvis borde hushållningen med knappa resurser överensstämma med budgeten 2021? Sådan stor skillnad kan det väl inte bli när det gäller elevpeng och strukturtillägg?

När jag och ekonomen gick igenom siffrorna kan vi konstatera att de knappa resurserna blivit än mer knappa. Från ett månatligt resultat på ca 20-30 tkr plus ligger vi nu minus 80 tkr per månad. Det är en ganska stor differens. Den lite rymliga arbetsorganisationskostymen börjar nu spricka i sömmarna. Om jag tittar enbart på siffrorna så behöver jag varsla drygt två tjänster. I och med att budgetåret inte speglar läsåret så är det inte mycket jag kan göra annat än att sitta lugn i båten och se om tiden kan få siffrorna att skärpa till sig och att underskottet krymper ju närmare 2023 vi kommer. För så brukar det nämligen vara.

Tänk nu att du har min roll och så lägger vi på diskussionen om det fria skolvalet och om tankar om att det ska kunna gå att plocka ut vinst ur skola. Påverkar detta min möjlighet att möta upp eleverna med störst behov eller inte? Den här frågan är så retorisk så den övergått till att bli rektorisk.

Jag förstår att skolan drivs av skattemedel och det måste vi rektorer stå ödmjuka inför, men när systemfel på systemfel läggs på så behöver vi fundera på om finansieringen av skolan sker på rätt sätt. Är det verkligen antal elever som ska bestämma hur mycket det kostar att driva skola? Jag menar att det är dags att ta bort nuvarande finansiering med elevpeng och strukturtillägg. Tar du bort det så är jag övertygad om att det fria skolvalet skulle se annorlunda ut. Jag vill i stället att vi rektorer talar om för huvudmannen vad det kostar att bedriva skola oavsett elevantal. Utifrån det tar vi sedan en dialog om hur eventuella ytterligare pengar ska skjutas till skolor utifrån socio-ekonomiska utmaningar.

Jag har arbetat som rektor sedan 2010 och varit med om en del budgetar. Jag har lärt mig att ha is i magen och sitta lugnt i båten, men jag tycker att finansieringen av skolan är fel. Sättet vi har uppmuntrar till att skapa marknad av en offentligt finansierad verksamhet och det rimmar inte. Att jag får sitta och oja mig lite extra i januari och februari är inget ett par extra pass på gymmet kan lösa. De som verkligen riskerar förlora i detta är eleverna i störst behov av hjälp. Jag läser i lokaltidningen om en elev på en av kommunens friskolor med anpassad studiegång där hen ska vara i skolan fyra timmar per dag i skolan tillsammans med en egen resurs. Det fungerar dock inte på torsdagar för då har resurspersonen slöjd med andra elever. Samtidigt bygger den friskolekoncernen en ny idrottsanläggning i norra Sverige för 250 miljoner kronor. 250 miljoner kr. Summan är hissnande och det är bara en av de koncerner som plockar ut vinst. Det ger en ganska sur smak i munnen. Tänk om de pengarna fanns kvar i skolan i stället. Hade eleven på friskolan i Karlstad haft bättre förutsättningar då? Hade vi rektorer i kommunal verksamhet haft bättre förutsättningar i vårt budgetarbete?

Min poäng är, att om riskkapitalister överhuvudtaget ens tittar på friskolor som ett sätt att göra snabba pengar är det största tecknet på att systemet är helt fel riggat. Tänk på det när du pratar om hur viktigt det är att just du ska ha rätten att välja skola. Jag är helt för valfrihet, men då måste vi först ha en annan finansiering av skolan. Då gissar jag att valet inte är så aktuellt längre.
/Magnus Sjödin, rektor