Arbetet med stöd och elevhälsa saknar ofta strategisk styrning

I mitt sista inlägg om Bättre möjligheter för elever att nå kunskapskraven kommer här mina tankar kring elevhälsans strategiska styrning. I utredningen sammanfattas styrningen på följande sätt: ”Skolor där undervisningen inte i tillräcklig utsträckning anpassas till elevernas behov kännetecknas inte sällan av en bristande strategisk styrning, som avsaknad av tydliga mål och uppföljningssystem. Den främsta mekanismen för att utveckla utbildningen – det systematiska kvalitetsarbetet – är ofta snävt inriktat på kunskapsresultat. Det ingår inte alltid i det systematiska kvalitetsarbetet att analysera lärmiljöerna och samla in sådana uppgifter som gör att det finns möjlighet att vidta tidiga insatser för att förebygga att elever inte når kunskapskraven. Att rektorer och huvudmän ibland saknar kunskap om elevhälsans uppdrag och arbetssätt och om hälsoperspektivet i stort kan vara en bidragande orsak till att dessa aspekter saknas i kvalitetsarbetet”.

Vilken inriktning har min skolas elevhälsoarbete? Den frågan är viktigt att ställa sig som rektor och pedagog. Om inte den riktningen är tydlig eller om det inte finns någon riktning, så är det där arbetet måste starta. En riktning indikerar rörelse från en punkt till en annan punkt. Det behövs alltså en tänkt utgångspunkt i ett riktningstagande. Det är här analysarbetet spelar sin viktigaste roll. Analysen definierar var vi befinner oss och varför. Så fort vi börjar tala om vad vi ska göra så har ett embryo till riktning skapats. Det är nu frågan vart är vi på väg behöver ställas. Hela den här processen är så självklar att vi knappt ägnar någon större tid åt riktningen. Det viktigaste har nästan blivit att visa att något görs oavsett vad. Det är då vi pratar om kepsar i matsalen, hårdare tag och ordning och reda. Tänk om vi skulle fundera på vad kepsdiskussionen egentligen står för och varför hårdare tag alltid är den reflexmässiga lösningen på skolans samlade utmaningar.

Vad händer om riktningen får marineras ett slag i analysen? Vad händer om vi inte ägnar vår tid till att diskutera kepsar och tuffare tag? Vad händer om vi i stället vänder oss inåt och funderar på varför det är som det är på vår skola? Jag tror att det är där vi måste börja. Det är där rektor behöver orka stå upp och spegla resultaten i styrdokumentens spegel. I den spegeln finns inte enbart Kunskaper utan givetvis även Normer och värden. Det är även här rektor strategiska tanke behöver synliggöras. På Norrstrandsskolan 4-6 har vi formulerat vår strategiska styrning på följande sätt:

På Norrstrandsskolan åk 4-6 står vi för ett relationellt perspektiv där vi lägger stort fokus på att skapa tillgängliga lärmiljöer för alla våra elever. Vi har stort fokus på att främst arbeta främjande och förebyggande när det gäller elevhälsoarbetet. Vi arbetar efter hypotesen: om du mår bra, lär du bra och då mår du bättre. Alla elever ska även ha en bärande och lärande relation med minst en vuxen på skolan.

Vi ställer höga krav på oss själva och våra verksamheter när det gäller att äga ansvaret för att skapa tillitsfulla relationer med alla våra elever. Vi har inställningen att alla elever gör rätt om de kan och att det är viktigt för oss att det går bra för våra elever.

Det här är vår riktning utifrån vår analys. Den är i allra högsta grad färgad av just vår skolas kultur och förutsättningar. Vår strategiska styrning av elevhälsoarbetet tar sin utgångspunkt i elevernas mående och våra lärmiljöer. Det är på ovanstående sätt jag som rektor driver vårt arbete med elevhälsa. Det är min valda riktning. Hos oss har vi kokat ner allt detta till meningen: Tillsammans når vi längre (mer om det i kommande inlägg).

Det är utifrån detta ställningstagande jag sedan fattar mina beslut om hur vår arbetsorganisation ska se ut samt vilka områden vi ska fokusera på under kommande läsår. Ja, men hur ser era kunskapsresultat ut då? Det tar vi i också ett kommande inlägg. Det inlägget kommer handla om vår skolas absolut största utmaning: bristen på likvärdighet i våra resultat. Det kommer även handla om riktningen: Tillsammans når vi längre!
/Magnus Sjödin, rektor