Stöd till elever som riskerar att inte nå kunskapskraven fungerar inte tillfredsställande

Utredningen om elevernas möjlighet att nå kunskapskraven konstaterar att det stöd som ges till elever som riskerar att inte nå målen inte fungerar. Vad är det då som inte fungerar? Ambitionen hos oss som arbetar i skola är ju att säkerställa att alla får den hjälp och stöttning de behöver, så hur kan det komma sig att det inte ger effekt? Även om rubriken särskilt lyfter en av de vanligaste insatserna från elevhälsans sida, så anser jag att vi behöver backa bandet. Vi behöver backa bandet hela vägen tillbaka till planeringen av ett arbetsområde.

För ett antal år sedan var jag på ett studiebesök hos en kollega i Trollhättan. På den skolan arbetade pedagogerna efter något de kallade för klasslistan. I korthet går det ut på att läraren ställer sin planering i relation till de elever som finns i klassrummet dvs. klasslistan. Pedagogen ställer sedan en enda kontrollfråga till sig själv: passar min planering och mitt tänkta upplägg för alla elever på just min lista? Är svaret nej på den frågan så behöver planeringen skruvas på och kalibreras för att möta upp behoven hos de som finns i rummet. Sedan det studiebesöket i februari 2017 har jag haft med mig tankarna kring klasslistan. Den är enkel och den ger effekt.

Om vi bortser ytterligare en stund från diskussionen kring stöd, så skapar även klasslistan en öppning för kollegiala samtal mellan pedagoger. Den skapar möjligheter för pedagog och elevhälsa att arbeta främjande i planeringsstadiet. Ofta kommer elevhälsan in när det inte fungerar och hamnar i åtgärder och insatser. Tänk om vi kunde svänga om i den här delen av processen och lägga all tid, som idag läggs på insatser och åtgärder och diskussioner om detta, på en kollegial planering i stället. Vore inte det mycket roligare? För att inte tala om mer effektivt.

Ja, men du är ju rektor, varför ser du inte bara till att göra verkstad av detta? Det är en relevant fråga. Jag menar att det här är känsligt för det går rätt in i professionen hos pedagogerna. Det krävs en stor grad av tillit i en organisation för att få till en omsvängning, som klasslistan innebär. Tillit byggs i organisationer där du får visa dig sårbar och där du vågar visa dig sårbar. Det krävs även en hel del insikt i pedagogik och didaktik för att orka öppna upp för konsekvensen av att följa klasslistan fullt ut.

Tillbaka till stödet och varför jag tror att det inte fungerar. Jag tror kort och gott att det handlar om att vi i skolan inte tillräckligt arbetar med ledning och stimulans i form av fokus på lärmiljöerna. Vi behöver fortsätta ha ett fokus på att eleverna ska nå kunskapskraven när vi planerar ett arbetsområde, men vi måste även ha med tydliga tanker kring hur vi får med oss varenda elev på resan. Särskilt stöd är ett symtom på att vi ännu inte lyckats träffa rätt i lärmiljöerna kring eleven. Använder vi oss av klasslistan så vet jag att behovet att stöd kommer minska ordentligt.
/Magnus Sjödin, rektor