En riktig man….

Vi säger så ofta att en får vara som en vill. Men hur många män såg du i klänning, med smink och högklackade skor sist du var på stan? När kom det senast en vikarie, som är man, med rosa läppglans till din förskola eller skola? Varför är det så om alla får vara som en vill?

På en föreläsning om maskulinitet och mansnormer ställer jag frågan: ”vad är normen för en riktig man 2017” till en grupp förskollärare, fritidspedagoger och lärare. De fick diskutera några minuter med de som sitter närmast. Jag bad dem att både fundera på vad omgivningen har för förväntningar och hur de själv tänkte.

Efter att ha pratat några minuter bad jag dem att berätta vad de kom fram till. Jag fick snabbt svar som teknisk, vältränad, pappaledig, bra jobb, tjäna pengar, ta hand om sin familj. Tillslut får jag även svaret ”man får vara som man vill”. Då klickar jag fram nästa bild och frågar menar du såhär:

På bilden syns en man i klänning med smink. Det blir först väldigt tyst. – Var det så här eran bild av en riktig man såg ut frågar jag. Ingen svarar ja. Föreläsningen fortsätter med att jag pratar om hur normerna för hur en får vara en riktig man faktiskt begränsar vilka val en pojke eller man kan göra. Som kvinna kan jag välja byxor eller kjol, jag kan ha smink eller vara osminkat, jag kan ha långt eller kort hår och välja vilka smycken jag vill utan att någon reagerar. I allafall om jag inte klär mig väldigt extremt. Men som man så är en långt utanför normerna så snart en har läppstift eller klänning. Detta gäller inte bara kläder och smink. Dessa normer begränsar också vilka känslor du får visa (en riktig man gråter inte), vilka aktiviteter du kan välja på din fritid (definitivt inte balett), vilken utbildning och yrke du kan välja och vilka kompisar du får omgås med. Om du ska vara en riktig pojke eller man.

Vi har länge jobbat med att bredda normen för flickor. Eftersom det som traditionellt sett har varit kvinnligt har haft en lägre status har många varit angelägna med att knuffa över flickor och kvinnor på männens arena. I dag kan en kvinna bli både lastbilschafför, polis och snickare och ändå vara kvinlig. Eftersom män som väljer det som traditionellt sett har varit kvinnligt tappar i status och ofta ses som fjolliga, bögiga och inte riktiga män har vi inte alls jobbat så mycket med att få män över på kvinnornas arenor. Men nu diskuterar allt flera forskare hur detta faktiskt begränsar män på ett väldigt negativt sätt. Många män utsättar sig själv för faror och mår väldigt dåligt i försök att leva upp till en norm som de inte alls känner sig bekväma med. Pojkar och män begränsas i sina val och sina möjligheter att vara sig själva. Mannen på bilden heter Mikael och när han nyligen besökte Stockholm blev han utsatt för att okända människor kommenterade honom och hans klädsel på ett mycket obehagligt sätt. Så frågan är: kan en pojke eller en man verkligen vara sig själv i vårt samhälle? Tyvärr är mitt svar på den frågan nej. Och går hen utanför normen måste en vara extremt modig och beredd på att bli väldigt illa behandlad.

Vi säger så ofta att en får vara som en vill men hur visar vi det på våran enhet? På våran förskola eller skola? Visar vi bilder på alla sorters män? Gamla, unga, alla sorters etnicitet, med barnvagn, som gråter och som har smink och kjol? Jag har faktiskt aldrig sett en bild på en man i kjol och med smink på en förskola eller skola. Men ska vi göra skillnad på riktigt så hoppas jag att vi snart får se det! Hur jobbar du med att bredda normer för pojkar och män? Skriv gärna en kommentar och berätta!