Affekt

Att förstå, förebygga och möta i rätt tid

I skolan möter vi dagligen elever i olika känslotillstånd. Glädje, frustration, oro och ilska är en naturlig del av vardagen. Samtidigt vet vi att vissa situationer kan eskalera snabbt, särskilt för elever som har svårigheter med självreglering.

För att kunna möta elever på ett hållbart sätt behöver vi som pedagoger förstå hur affekt fungerar. När vi får syn på processen bakom ett beteende ökar också våra möjligheter att agera i rätt tid, med rätt förhållningssätt.

Att arbeta med affekt handlar därför inte om att släcka bränder, utan om att förstå vad som händer innan, under och efter och vad vi kan påverka längs vägen.

Affektkurvan – att förstå förloppet

Affekt uppstår sällan plötsligt. Den byggs upp över tid. Affektkurvan hjälper oss att förstå hur ett känslotillstånd utvecklas från ett lugnt läge, genom uppbyggnad, till ett starkt affektpåslag och vidare mot återhämtning.

I början av kurvan finns ofta små signaler. Det kan handla om förändrat kroppsspråk, kortare tålamod, svårigheter att komma igång eller ökad rastlöshet. Det är här vi har som störst möjlighet att påverka.

Ju längre upp i affektkurvan eleven befinner sig, desto svårare blir det att nå fram med logik, förklaringar eller krav. När affekten ökar minskar tillgången till språk, flexibilitet och problemlösning. Eleven börjar successivt tappa kontrollen över sina handlingar.

Det innebär att sådant som eleven annars klarar av inte längre är tillgängligt. Förmågan att lyssna, tänka efter, göra medvetna val och reglera sig själv sätts tillfälligt ur spel. Det är inte en ovilja, utan en faktisk nedsättning i stunden, där känslan tar över styrningen.

När affekten sedan börjar sjunka och eleven är på väg ner i kurvan, i återhämtningsfasen, kan det ta olika lång tid innan eleven är tillbaka i ett lugnare och mer mottagligt läge. För vissa går det relativt snabbt, medan det för andra kan ta betydligt längre tid. Om vi går in för tidigt med frågor, resonemang eller krav finns en risk att affekten tar fart igen och att eleven snabbt rör sig uppåt i kurvan på nytt. Här behöver vi därför ha tålamod och våga vänta in eleven, så att återhämtningen får ske i sin egen takt.

För oss som pedagoger blir det därför avgörande att inte bara se vad som händer, utan var i kurvan eleven befinner sig.

Point of no return – när det inte längre går att bromsa

En central del i förståelsen av affekt är det som ofta kallas point of no return. Det är den punkt där stressnivån blivit så hög att eleven inte längre har tillgång till sitt logiska tänkande eller sin självreglering.

När en elev passerat denna punkt hjälper det sällan att resonera, förklara eller ställa krav. Kroppen går istället in i olika överlevnadslägen – kamp, flykt eller frys.

I kampläget kan vi möta en elev som höjer rösten, protesterar, blir arg eller går till fysisk handling. Det kan upplevas utmanande, men är i grunden ett sätt att försöka återta kontroll i en situation som känns överväldigande.

I flyktläget handlar det istället om att ta sig bort från situationen. Eleven kanske lämnar klassrummet, undviker uppgiften eller stänger av. Det kan tolkas som ovilja, men är ofta ett sätt att hantera en för hög belastning.

I frysläget blir eleven passiv. Det kan se ut som att eleven inte lyssnar, inte svarar eller “stänger ner”. I själva verket är det ett tillstånd där kroppen skyddar sig genom att dra ner på aktivitet.

Oavsett vilket läge eleven befinner sig i är det viktigt att komma ihåg att beteendet inte handlar om att eleven väljer att göra fel, utan om att eleven inte längre har tillgång till de förmågor som krävs i stunden.

I detta läge behöver vi skifta fokus:
inte korrigera – utan reglera
inte förklara – utan avlasta
inte driva på – utan sänka

Först när affekten lagt sig finns möjlighet till reflektion och lärande.

Stressburken – att förstå det som ligger bakom

För att förstå varför affekt uppstår behöver vi också förstå vad som fyller på den. Här kan stressburken vara ett hjälpsamt sätt att tänka. Stress byggs upp över tid och uppstår sällan av en enskild händelse. Små belastningar kan tillsammans skapa en hög inre stressnivå. Det kan handla om sinnesintryck, socialt samspel, krav, otydlighet, förändringar, trötthet eller tidigare misslyckanden. När burken redan är full räcker det med en liten sak för att det ska rinna över.

Det vi ofta ser är beteendet i stunden, men det vi behöver förstå är belastningen bakom. Frågan blir därför inte bara vad hände nu?, utan också vad har fyllt på burken idag?

Samtidigt behöver vi rikta blicken mot oss själva. Vi pedagoger har också en egen “stressburk” och elevens affekt påverkar oss, även när vi vill vara lugna. Tidsbrist, höga krav, många intryck och komplexa situationer fyller också vår burk under en skoldag. Det gör att vårt eget tillstånd blir avgörande, eftersom en full burk hos oss minskar vår förmåga att behålla lugnet, tänka flexibelt och möta eleven med det förhållningssätt som situationen kräver.

Här blir vår självreglering central. Det professionella uppdraget handlar inte om att inte bli påverkad, utan om att vara medveten om det och ändå kunna stå kvar i lugnet. Genom vårt bemötande modellerar vi hur reglering kan se ut och i mötet mellan elev och pedagog blir detta särskilt tydligt. När två fulla burkar möts ökar risken för eskalation, men när en av oss kan stå kvar i lugnet skapas istället en möjlighet för situationen att vända. Affekt smittar, men det gör reglering också.

Från reaktion till förståelse

Att arbeta med affekt handlar i grunden om att förstå både elevens och vårt eget inre läge. Det handlar om att se signalerna tidigt, förstå vad som ligger bakom och vara medveten om hur vårt eget bemötande påverkar situationen.

När vi börjar se affekt som något som byggs upp över tid förändras också vår roll. Vi går från att försöka hantera det som redan hänt, till att i större utsträckning kunna möta eleven på ett sätt som gör situationen mer hanterbar.

I detta arbete blir vår egen reglering en avgörande faktor. Inte som något vi gör ibland, utan som en ständigt närvarande del av vårt professionella förhållningssätt.

I nästa inlägg kommer vi att fördjupa oss just i detta. Hur vi konkret kan arbeta med reglering i stunden och vilka strategier som kan hjälpa både oss och eleverna när affekten väl är hög.