Blogg
Under våren har jag tänkt fokusera mina blogginlägg på självledarskapet, vad vi behöver ge oss själva innan vi kan ge till andra. Vi är själva den viktigaste resursen i vårt liv och yrkesliv och vi behöver ta hand om den resursen för att den ska hålla hela yrkeslivet.
Här är vår egen utveckling av vår kompetens viktig. I förskolan möter vi barn som är i ständig lärandeprocess och utveckling. Våra barngrupper och sammanhanget vi befinner oss i är hela tiden föränderligt. Vi måste ha en hög kompetens för att möta barnen där de befinner sig, vara nyfikna och lyssna in vad de behöver och ger uttryck för. Det kräver att vi som arbetar i förskolan också är i ständig utveckling och är öppna för olika sätt att förhålla sig i situationerna vi ställs inför. Det handlar också om att vi själva ska känna att vi har kompetens och resurs att kunna möta upp i den situation vi hamnar i. För att vår ork ska räcka i längden behöver vi uppleva att vi kan bemästra utmaningar men också att vi inte fastnar i det som upplevs jobbigt utan kan förstå vad jag själv kan påverka i situationen. Vi behöver alltså utveckla våra olika verktyg för att möta de utmaningar vi ställs inför i vår vardag.
Kompetensutveckling handlar för mig om att ta till sig av ny forskning och andras kunskap och erfarenheter från vårt yrke vilket kan ske på många olika sätt. Det kan vara genom att läsa en bok eller artikel men även att gå en kurs eller delta i en utbildningsinsats genom sin huvudman. Men det kan lika gärna handla om det kollegiala samtalet i vardagen där vi tillsammans reflekterar över situationer och försöker hitta lösningar.
Det allra viktigaste för att det vi tar till oss genom kompetensutvecklingen ska leda till en utveckling av vårt arbete är att vi vågar syna oss själva i sömmarna. Våga ifrågasätt tidigare tankar och egna sanningar. Leda sig själv i sin egen utveckling!
/Veronica Nytomt
Hultsbergs förskola
Taggar
Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg