Vara vuxen i barnens vardag

I mitt ledarskap är jag den viktigaste resursen. Jag behöver ta mitt ansvar att reflektera över mitt förhållningssätt och min inställning till de jag möter i min vardag, både barn och kollegor. Mitt i en stressig vardag kan det ibland vara svårt att se ens egna mönster och vad man gör som fungerar bra och vad som kanske inte fungerar optimalt.

Nu är vi mitt i sommaren, för många av oss är det tid för semester och ledighet och en period att verkligen koppla bort arbetet. Men det är också en tid då vi får möjlighet att reflektera och känna efter var vi själva står. Känna in vad jag vill, önskar och behöver, både i yrkeslivet men också i det privata.

Vad är viktigt för dig i mötet med barnen? Hur vill du att de ska känna när ni är tillsammans? Är du där redan nu eller är det något du kan behöva ändra på för att verkligen nå fram till barnen?

Vilken vuxen vill du vara? Hur vill du att barnen du möter ska komma ihåg dig efter att de lämnat förskolan eller ditt klassrum? Alla har vi någon lärare, eller annan vuxen från vår egen uppväxt som påverkat och gett ett starkt intryck. Förhoppningsvis i de allra flesta fall positivt men det kan även vara det motsatt. Vad var det de gjorde som fick dig att känna dig sedd och betydelsefull?

Det här är viktiga frågor att ställa sig när man formar sitt eget ledarskap. Hur vill du att människorna du möter i ditt yrke ska uppfatta dig? Här handlar det både om barnen men även kollegorna eller personer som kommer utifrån.

För mig innebär det här att jag lägger stort fokus på att skapa trygga tillitsfulla relationer med barnen och med mina kollegor. Möta dem där de befinner sig, lyssna se och bekräfta den hen är. Jag ser det också som oerhört viktigt att barnen ska uppleva sig jämlik mig som vuxen. Att vi är tillsammans på samma villkor och ska ha samma möjlighet att påverka i vår vardag. Det här har jag även skrivit om i ett tidigare inlägg som du hittar här, det kanske kan vara ett stöd i din reflektion.

Ibland kan man hamna i en period där man ifrågasätter sig själv och varför man är på den plats man är. Då är det viktigt att ge sig själv tid att landa och hitta tillbaka till sin grund. Ställa sig frågan – vad var anledningen att jag blev lärare/förskollärare från början?

Jag hoppas att din reflektion leder till att du känner dig grundad i ditt val av yrke och stärkt att gå in i ett nytt arbetsår efter semestern. Men det kan också vara så att du landar i att det här inte är rätt plats trots allt och vill välja att ta steget in i något helt nytt. Ge dig själv modet och utrymmet att ta klivet. Vi blir våra bästa jag när vi är på den plats där vi fungerar som allra bäst!

Med det här inlägget, som mest består av ett gäng frågor, vill jag uppmuntra dig att ta vara på den härliga sommaren! Se till att ta dig tid till reflektionen men framförallt ge dig själv tid och utrymme att göra det just du mår bra av och behöver!

/Veronica Nytomt

Hultsbergs förskola