BETT handlade visst om pedagogik, inte prylar

Just hemkommen från BETT-mässan i London tänkte jag att jag skulle ta tillfället i akt att starta den här redaktionsbloggen på Pedagog Värmland och berätta lite om mina intryck från resan. Som relativt ny i skolvärlden blev jag stärkt av att märka att jag kunde känna igen mycket av det föreläsare pratade om, från mitt tidigare jobb där jag handledde ungdomar i filmskapande. I den rollen försökte jag skapa en kreativ och tillåtande atmosfär så att deltagarna skulle våga berätta om sina idéer.

Här har 568 svenskar kaffepaus på hotellet där vi höll till under BETT. Från vänster Ola Henningsson, Karlstads kommun, Kristoffer Hedram, Lin Education och jag – kolla vad viktiga saker jag berättar här, säkert. Foto:Lin Education

Jag åkte till BETT tillsammans med tre kollegor på Barn- och ungdomsförvaltningen i Karlstad och vi åkte med den resa som Lin Education ordnade. Det blev snabbt tydligt att dagarna i London inte skulle handla om prylar utan om pedagogik och om vårt förhållningssätt till elever och skolan.

En workshop jag deltog i handlade om framtidens läromedel och där diskuterade vi några begrepp som workshop-ledarna Linda Höidal, Gustaf Josefsson och Kristoffer Hedram samlat upp från första dagens rad av föreläsare i stora salen.

Först behöver vi vara sårbara

Ett begrepp var sårbarhet – det viktigaste för elever och lärare är att våga vara sårbara. Att lära sig något innebär att vi måste göra fel på vägen och prova oss fram och det innebär automatiskt att vi blir sårbara. Så om jag inte gör mig sårbar kan jag inte vara kreativ. Och jag kan inte ta kontakt med människor runt mig, för det innebär alltid en risk att bli avvisad. Farid Nolen och Ilma Caprnja från Mathivation gav oss definitionen på att vara sårbar: Att utsätta mig för risken att bli attackerad, och visa att jag inte tänker attackera. Om vi lyckas med det kan vi få kontakt och börja vara kreativa tillsammans.

Lära eleverna att lära

Vi pratade om hur undervisningen skulle kunna se ut om vi tog fasta på att vi ska lära eleverna att lära. Hur ser en sådan lektion ut, som handlar om det? Vi säger ofta att det är viktigt att eleverna lär sig att lära och att de lär sig för livet, men ändå bedömer vi oftast bara vad de lärt sig till datumet för provtillfället.

Några idéer för en lektion om att lära var att få prova olika inlärningsstilar och få reflektera över vilken som passar mig själv bäst. En annan idé var att få träna på att märka när jag tappar fokus, så jag kan göra något åt det. Strukturerad självreflektion var ett annat förslag – genom att ställa frågan “Hur kom det sig att det blev som det blev för mig på det här arbetspasset?”.

Ytterligare en idé var att göra en studie med klassen av några personer som bevisligen lärt sig väldigt mycket inom något ämne – kanske nobelpristagare eller andra experter – och se vad det är som gjort att de kommit så långt. Vi gissade på att vi skulle hitta faktorer som intresse, tålamod, att de haft bra lärare (en kan ju alltid hoppas!) och många spenderade timmar.

Så här såg gänget ut som funderade på framtidens läromedel under dag 3 på BETT-resan. Foto: Lin Education

Göra, inte öva på att göra

Vi pratade också om att låta eleverna arbeta för att skapa verkligt värde. Vad kan elever bidra med om vi skulle sluta att öva i skolan, öva för att eleverna ska kunna bidra sedan när de blir vuxna. Utanför skolan går vi inte och övar hela dagarna för att senare göra något verkligt, nej vi lär oss hela tiden medan vi arbetar/skapar eller vad vi sysslar med.

Så vad kan elever skapa för värde för samhället/företag/familjen/varandra? Det var en lite ovan tanke, men väldigt fin att tänka på. Någon gav exempel på hur elever själva håller mattelektioner för andra elever och jag mindes när jag varit handledare för en grupp filmande ungdomar i Karlstad. Då jobbade vi tillsammans med en SFI-klass i Forshaga och gjorde filmer om hur de upplevde det att komma till Sverige. Sedan bjöd SFI-eleverna in kommunens politiker till en träff om mottagandet av nyanlända med filmerna som diskussionsunderlag.

Pedagogerna gör framtidens läromedel

Efter lunchen gjorde vi förslag på undervisning som tog fasta på något av begreppen. Vi satte ihop moduler genom att använda befintliga resurser på nätet – Youtube, Wikipedia och annat.

Slutsatsen om framtidens läromedel är att det är flexibelt och ska kunna skapas och anpassas av pedagogen för att passa innehållet och gruppen. Det handlar om att kunna hitta och använda de digitala resurser som passar en – ingen kan känna till allt som finns på nätet, eller veta hur alla tjänster fungerar. Det gäller att våga prova sig fram. Och de digitala verktygen är inte det viktigaste – de blir hjälpmedel att genomföra de idéer pedagogen har.

Har du något att tillägga om allt detta, gör det gärna i kommentarerna. Hej svejs!